Jag är på lite dåligt humör idag igen. Eller, kanske inte riktigt, men jag känner att jag skulle kunna BLI på väldigt dåligt humör igen. Inte bra. Folk är konstiga, och jag orkar inte med människor.

Jag är lite bakfull, djävligt trött, en aning hungrig men orkar inte fixa något att käka, samt trött på att folk ignorerar mig. ”God morgon” säger jag till mamma och pappa och inte en enda av dem verkar reagera på att jag ens finns. Så då ignorerar jag väl dem också då, varför skall jag alltid vara den som skall få saker att fungera?
Tusen vänner online på MSN, men alla är sådana där jag måste peta på för att de skall vilja prata och jag har inget att säga idag. Det har tyvärr aldrig de heller, så ni kan ju tänka er vilka vackra konversationer vi har just nu. Inte.

Jag vet inte varför jag är så gnällig just nu. De senaste dagarna har varit en pärs för mina nerver och mitt humör, och jag tror att jag blir på bättre humör när jag kommer av min ö. Och kanske samtidigt inte. Vissa upptäckter har fått mig att känna mig en aning avig mot mitt Skåne också, och jag orkar inte ens försöka diskutera saken med berörda parter eftersom de, de facto, skiter i hur jag uppfattar dem eller inte. Det är det klassiska ”Har du ett problem med mig så är det ditt problem” och förmodligen slutar det bara med att jag förlorar vänner.

Jag har ju ändå lärt mig den hårda vägen att inte så många faktiskt orkar bry sig om mig när jag mår dåligt. Jag minns t.ex. helgoninlägg jag skrivit där jag försökt kräkas upp allt jag har inom mig, och inte en djävel kommenterar eller frågar om de kan hjälpa eller ens skickar lite omtanke. Så jag vet att ingen vill lyssna, ohyes. Ni behöver alltså inte oroa er, jag skall inte skriva mer om det här nu.

Istället kan vi försöka njuta av att solen skiner idag och det nästan är varmt. Och så självklart av att jag får åka hem imorgon, och därmed lugnar ner mig lite!