Story goes as:

Jag är en väldigt liten människa. Jag har små händer. Jag har en smal hals. Jag har smala handleder. Jag har små öron och en liten näsa. Jag har små läppar och en väldigt liten käft (käkparti och allt, kan inte alls gapa särskilt stort)
Däremot så har jag -håll i er nu!- bröst, som inte är så djävla små. Jag har också höfter, en sak som hör till hela Jag Är Kvinna-grejen.
Så här är det. När jag går på stan och hittar en söt skjorta, så kan jag sällan köpa den för jag har för stora bröst jämfört med min midja = den glipar över brösten, eller måste sitta jättelöst över magen. Och klänning? Det är det inte ens tal om! Inte om det är en modell som sitter åt över höfterna, för gissa vad? Jag måste köpa fucking klänningar som är för stora i midjan för att få plats med byst och höfter! Det är ju inte utan att man blir lite sur. Seriöst, jag är knappast någon Monroe, jag ser ut som vem som helst. Men enligt klädaffärernas snitt skall man uppenbarligen vara cylinderformad – alltså lika bred över hela kroppen, för att kläderna skall sitta okej.

En annan sak jag surar över är det faktum att råkar man ha 70DD i bh-storlek kan man drömma om att hitta bh:ar som inte får en att känna sig som en tant. Jag vill ha rosa, blåa, gula, röda, spetsar, rosetter, genomskinligt! Och vad får jag nöja mig med? Svart, vitt, naturfärgat, utan några effekter alls.
Screw you!

Nu skall jag andas ut, nu har jag fått avreagera mig lite.