I stort sett alla som säger sig lida av sömnproblem syftar på att de inte kan somna. Det gör det väldigt svårt för oss som har andra sortens sömnproblem, att vi inte kan vakna/hålla oss vakna att googla eller på andra sätt söka efter vad i helvete det är man lider av.

Jag har tidigare nämnt vid två-tre tillfällen att jag ibland har väldigt, väldigt svårt att hålla mig vaken. Jag har inget emot att ha lätt för att sova, och att kunna sova en hel natt igenom trots grannar som spelar musik med hög bas och liknande, inte alls. Däremot har jag något emot att när jag ser på film med vänner helt plötsligt somnar, och inte vaknar förrän vännen har gått hem, eller när jag somnar i taxin på väg hem från en blöt kväll på stan eller när jag somnar vid tillfällen då jag faktiskt väldigt gärna vill vara vaken. Jag vill kunna kontrollera min sömn bättre än jag kan, men då den läkaren jag tog upp detta med inte insåg allvaret i min situation så fick jag ingen hjälp.

Vet ni vad det värsta är? Jag har för anledning att tro att jag vid minst ett tillfälle har blivit ”utsatt” för sex när jag har sovit/varit komatös. Inget som någonsin går att bevisa, för vem svarar ja på frågan ”Hade du sex med mig när jag sov?”, men ni inser kanske nu hur skrämmande det kan vara att vara medvetslös utan att ha en chans att vakna till liv och säga ifrån?

”Det är en övergående fas, skall du se” sade läkaren och log milt och nästan himlade med ögonen. Jotack, det har varit såhär i snart sju år, och det blir aldrig bättre. Jag har mina bra perioder då jag inte alls har problem med att hålla mig vaken, men jag märker ändå ofta hur jag är på väg att doze off. Man sitter där och småler lite och känner att oh, så skönt det skulle vara att bara glida bort, somna lite… och sedan vaknar man i baksätet på en bil, bland en massa träsvärd, och undrar varför man är på väg att frysa ihjäl? (been there, done that :p)

Jag kallar det alternativ narkolepsi. Det stämmer säkert inte alls, men det är det bästa jag på egen hand kan komma på att kalla det. De drag jag har gemensamt med äkta narkoleptiker är min förmåga att somna, och att jag lätt blir komatös. (jag är vaken, men utan möjlighet att öppna ögonen, säga något, röra på mig. det är som att vara instängd i sin egen kropp, eller som att vara levande begravd)

Jag kan inte vakna självmant när jag är komatös, och jag kan inte väckas vare sig jag är komatös eller inte. Jag vaknar inte. Folk har skrikit i mina öron, hällt vatten på mig, burit runt på mig, slagit mig, knuffat på mig, spelat flöjt i örat på mig, och inget spelar någon roll. Jag vaknar bara med huvudvärk/blåmärken/förvirring över var jag är. Och jag skulle ytterst gärna vilja sluta ha det såhär. Förstår ni hur enerverande det är att alltid behöva sätta sig med nya kontakter i ett samtal där man förklarar att ”Om jag somnar så går det inte att väcka mig alls. Jag är inte död, jag sover bara, så oroa er inte” och gång på gång se skepticism i folks ögon, och hur de lite överseende tänker ”haha, jag lyckas säkert väcka henne!”.

När jag är på lajv och vi har karaktärspresentation uppstår alltid momentet där folk går upp på scenen/whatever och säger ”Jag är dödsallergisk mot nötter, ge mig inget med nötter i”, ”Jag är diabetiker, gör så här om jag hamnar i koma” och ”Jag kan dö av att äta för starka kryddor, så vill ni förgifta mig så ge mig en lapp istället för gift”. Och så kommer jag: ”Om ni hittar mig sovande, leta då rätt på Eric eller Leo så bär de bort mig” och jag vet hur korkat det låter.

Kanske är det dags att leta rätt på en läkare igen. Be dem lista ut vad som felas mig, och hur jag skall åtgärda saken. Kanske få recept på något som håller mig vaken när jag inte alls har lust att attacksomna. Jag vet inte, jag. Jag kanske mest bara vill få höra att det inte alls är en djävla övergående fas utan att det faktiskt ÄR fel, en sjukdom, något som inte fungerar som det skall. Jag vill inte behandlas som en paranoid barnunge som bara överdriver, för som sagt: En vacker dag vaknar jag upp med en liten bebis i magen, om det inte blir någon förbättring på det här. Intressant?

Punkt, slut.