Jag är lite illamående. Lite för varm, lite äcklad och lite sådär hjärnan-vill-desperat-hacka-sig-ut-ur-skallen. Funderar på om jag skall ta nio- eller tio över nio-tåget, men det blir nog nio. Klockan är halv nio, och jag har skit och ingenting att göra, så varför lite, liksom? Förbereda mig lite, och försöka hitta var i herrans namn jag var i min bok igår när jag plötsligt somnade.

Varför gör man så? Man ligger där med ett finger på sidan man är och funderar ”Jag kommer att somna nu, jag borde kanske öppna ögonen, lägga i ett bokmärke, lägga boken åt sidan och släcka lampan”, men aldrig gör man det. Istället somnar man som ett barn, vaknar mitt i natten och ser att lampan står i gång och att man halvt om halvt legat på en bok några timmar, och så rycker man på axlarna och somnar om utan att åtgärda något av det. Mrr, sömn, min kära vän!

Jag borde städa, packa upp, diska, tvätta och så vidare. Men… jag har på sätt och vis långhelg nu. Vi redovisar idag, alla andra skall redovisa på fredag, så fredag blir bara en sitta-och-lyssna-på-redovisningar-dag och det står man ju ut med.

”Ät hjärna, puny mortal, det är mumma för magen!”
(de andra ser mest ”hä hä” ut, så de får ingen replik.)