Seg idag. Låg. Har varit sedan igår, men det ger väl med sig. Det brukar göra det. Jag har inte så mycket spännande att skriva om, men vill ju som sagt hålla igång med att posta *NÅGOT* alla vardagar så eh, hej.

Mitt knä gör fortfarande lite ont sedan igår, men inte lika ont som det gjorde igår. Irriterad över att ha mer ont än jag behöver (behöver? lol) men men, man får väl skylla sig själv också. Det var ju en jättedum idé att smälla knät rakt in i bordet, det borde jag ju ha låtit bli att göra.

Sprang imorse trots att jag hade noll pepp eller ork. Det blir så, ibland. Det kändes bra efteråt. Bättre, i alla fall. Fint med de små rutinerna, det ger lite att känna att man åstadkommer något. Det gick bra trots att knät spökar lite, för den delen.

En månad kvar tills jag skall springa 12 kilometer i kuperad terräng. Spännande! Jag tror inte att det kommer att gå särskilt bra, men jag tänker banne mig göra så gott jag kan i alla fall. Man får ju inte ge upp, och i synnerhet inte en månad före man skall springa :P Jag har fortfarande gott om tid att komma dit jag borde vara med min träning. Ett långlopp den här veckan, kanske på lördag?

40 minuter tills vi stänger. Jag skall strax köra stängningsrutin, men Bitte hade lucka och har gjort en del av ”mina” grejer så jag har inte så bråttom med det. Det hinns med, det gör det alltid. Det fina med att bo 1 minut från jobbet är ju också att världen inte går under ifall jag behöver stanna över någon minut någongång då och då. Jag får gå hem tidigare ibland, och jag har inget tåg att passa så det fungerar ju fint. Hade tänkt handla lite snabbt sedan men mamma kom förbi med en stor kasse kläder som jag får släpa upp hem först, så fixar jag det sedan.

Jag trodde att jag hade postat detta. Det hade jag inte. Med 2 minuter kvar av (arbets)dagen så postar jag väl det nu då. Hepp!