152 dagar i rad höll det — höll JAG — och sedan sade kroppen ifrån. Mitt eget fel — jag har försökt öka hur långa sträckor jag springer och varvade inte med tillräckligt många korta sträckor, så plötsligt blev kroppen överansträngd och det brinner nu i både höfter och vader. Hepp. 152 — hit men inte längre. Fan också.

Nu blir det ett par dagars paus, minst, så att kroppen får återhämta sig. Efter det börjar jag med ett vanligt träningsschema på 3 gånger i veckan, så att jag kan lägga fokus på att bygga sträcka inför Göteborgsvarvet i september, och sedan får vi se när jag orkar dra igång en ny Runstreak. Det var kul så länge det varade, och även fast jag just nu är bittert besviken över att behöva avbryta är jag ju samtidigt väldigt stolt över hur långt jag ändå orkade ta detta. 152 dagar är inte fy skam. Jag har sprungit i snömodd, storm, regn, lera, värme och alldeles, alldeles för ofta när jag verkligen inte haft minsta lust. Inget har liksom hindrat mig, jag har sprungit varje dag sedan 1/1 och det är ju faktiskt för djävla ballt :D

Right-oh. Annars då? Utöver SVINONT I BENEN pga benhinneinflammation?
Jag fick inte lägenheten jag ville ha. Eller, rättare sagt, bytet blev inte godkänt. Jag har bott för kort tid i min nuvarande lägenhet, och det är inga konstigheter med det. Har snackat lite med hon vars lägenhet jag ville byta till mig och de var eventuellt intresserade av att vänta med att flytta så att vi kunde göra en ny ansökan i september, när jag faktiskt får lov att byta. Så det finns ju ändå lite hopp på horisonten, där. Fint.

Jag har köpt ett fiskespö! Det skall invigas på lördag för då skall vi åka ut och fiska. Jag tänkte eventuellt även packa med badkläder (!!!!) och öh en stor bytta med solkräm för det lär ju behövas. Ändå förvånad (nöjd!) över att jag var utomhus större delen av söndagen för att fira mors dag och inte brände mig ett djävla något — nice! Däremot fick jag ett konstigt skärsår på benet som nu lyser knallrött mot min kaosvita hud och jag har INGEN ANING vad jag har gjort med benet? Det är väl antagligen bara att jag gått emot något, men det är så väldigt rött och argt och söndags upptäckte jag det ju först för att det plötsligt rann blod på mitt ben. Helknäppt.

Är jag gjord av papper? Diskutera i små grupper.

Men ja. Allt snurrar på. Restriktionerna har börjat släppa och jag vet inte om det är bra, om man kan våga börja andas ut och inte vara nervös när folk står för nära en? Samtidigt var jag ju obekväm med sådant redan före pandemin, men ja. Det får jättegärna vara över nu. Jag vill gå på spelningar och lajva och åka till Malmö, så nu får det fan räcka snart alltså.

Vaccin när? Jag vill ju inte, jag hatar nålar, men fan stick mig så att det blir klart någongång liksom.

Drömde att någon körde in en kniv i munnen på mig för att skära ut en tand. Det var konstigt.

Ha en fin dag!
(152! 152! 152!)