Plötsligt: SOLSKEN! Det är oerhört behagligt väder idag; en viss värme i luften, en svag doft av vår, klarblå himmel och massa sol. Noll klag på vädret!

Åt lunch hemma idag, så det blev lite Flashback Forever och chilla lite. Imorse när jag klev upp, innan jag stack ut och sprang, planterade jag om en blomma. Som man gör, vid sju på morgonen. Min fiolfikus har ju smälldött så har ni hivat den, och gav krukan till en rankväxt jag har som jag inte vet vad den heter. Tror det blir bra så, den såg väldigt nöjd ut i sin större kruka efteråt i alla fall :)

Hittills vet jag av erfarenhet att jag skall undvika fiolfikus, palettblad och orkidé. Monstera går däremot jättebra, och mitt elefantöra är fortsatt mycket nöjt i mitt hem. Garderobsblomman jag tydligen resurrectat från DÖDEN är också hur djävla pepp som helst, så det är kul :) Roligt med växter så länge de inte DÖR, då blir jag bara sur och trött på allt.

Corona… det är mycket logistik, med allt. Man får bara vara x antal personer på en yta. Det är så mycket extra saker man måste hålla koll på. Jag har ägnat flertalet nätter åt att schemalägga. I DRÖMMEN, alltså. Jag vaknar och är helt kollrig, ”har jag just jobbat 8 timmar eller var det dröm”. Schemaläggning är ju liksom en heltidssyssla ändå, vissa grejer behöver jag ha ett öga på även en lördag kväll när jag sitter hemma och sippar vin. Det är inte ofta och det är inte mycket, men emellanåt är det ju grejer, liksom. Det är dock ett väldigt givande jobb, och när schemaläggningen fungerar som man vill är det tillfredsställande ^^ Jag klagar inte, jag trivs jättebra både med jobb och kollegor. Jag är mest bara trött på covid :P

Det finns personer jag aldrig sett storheten i (Bob Dylan? låter så gnällig) och andra jag verkligen anammat (Tracy Chapman!) och så finns ju sådana där man tydligen växer in i. Som Bruce Springsteen? Trodde fan aldrig att det var något jag skulle börja uppskatta, men plötsligt sitter man här och skakar lite på foten till Dancing in the Dark eller the River eller Cover me. Born in the USA har jag dock fortfarande inte alls fastnat för, så oroa er inte ;)

Jag saknar konserter.

Jag saknar Gotland.

Jag saknar min MOMMO. Och min pappa.

Trött på covid. Jag är inte ensam om det. Det hjälper inte att klaga. Jag inser allt detta. Det spelar ju ingen roll, dock. Det får ju inte mig att må bättre att vi alla är lika trötta på detta, liksom. Det ger inte mig att få träffa min mommo. Hon fyller 89 i år. Det börjar ta slut, tiden. Kommer jag att få träffa henne igen innan det är för sent, eller var Medeltidsveckan 2019 sista gången? Djävla misär, detta. FÖR ALLA, inte bara för mig. Jag säger inte att jag är den enda som plågas av detta. Jag tänker sluta referera till att vi är flera dock, om ni på riktigt inte fattar att jag inte sätter mig själv på en högre plats i MiTt UniKa LidAndE än resten av världen så är ni nog på fel blogg. Jag får lov att klaga och det jag kan klaga på är ju saker som rör MIG. Slut på onödig disclaimer.

61 dagar runstreak och idag var det småkyligt (2 grader) och SOL och det var fint. Jag har inga klag där. Vi går VERKLIGEN mot ljusare tider, jag älskar det. Bortsett från alla mina random småklag så mår jag ju jättebra :3

Ikväll: Lite längre promenad hem till Johan. Skall slänga i mig lite käk först och sedan ut och röra mig lite :) Det blir bra.