Naj.

Jag är så djävla trött på livet idag, faktiskt. Det är inte ens i närheten av rättvist att jag först skall ligga däckad hela lördagen men mensvärk och sedan ha SKITONT hela dagen på tisdagen därpå? Sluta nu. Jag har haft tillräckligt ont för ett par år framåt i tiden, låt mig vara. Hjärnan vill inte vara med. Hela kroppen skriker.

Nej, det är inte endometrios. Ja, jag vet att tensmaskiner finns. Jag har ingen sådan. De kostar pengar jag inte har. Värktabletter hjälper inte. Vetekudden ligger hemma men den har ändå bara en svagt förmildrande effekt när allt gör ont på den här nivån.

Igår när jag skulle hem var det strul med tåget jag såg tog det säkra före det osäkra och hoppade på vagnen till Angered för att ta bussen hem. Det var svinvarmt på vagnen. Det var lika varmt på bussen, och ett barn slog mig i huvudet? Hemma strax efter sju, trött. Började läsa lite i Diary of a Dope Fiend av Aleister Crowley, somnade vid tiotiden. Sov relativt okej under natten. Trött på värmen. ”Klaga inte när det äntligen är varmt!” – jo, det tänker jag göra. Och jag tänker klaga när det är för kallt också! Den här djävla värmen som pågår just nu ger mig svullna leder och det gör också ont. Jag blir oerhört gnällig när jag har ont, så bråka inte med mig just nu.

Ikväll är det tvätt och resten av tiden skall jag bara läsa. Nu när tågen inte längre går på sommartider är det inte längre en halvtimme mellan varje avgång så imorse åkte jag lite tidigare och har redan fått 15k steg = ~17k när jag kommer hem och KANSKE 18k efter att jag är klar med allt tvättbestyr. Det räcker banne mig för dagen. Jag kan kvällspromenera igen nästa vecka när det förhoppningsvis är lite svalare. Det finns tid för det.

10 dagar tills jag har semester i två veckor. Det blir bra. Det ser jag fram emot. Lugn och ro och få sova och kunna återhämta mig lite så att tålamodet byggs upp igen. Märker att jag emellanåt verkligen är på tunn is vad gäller att orka med allt (folk) och jag vill verkligen inte vara det minsta otrevlig mot folk. Jag ÄR inte det, men jag skulle kunna vara, ni vet? Jag vill bli glad och pepp och pigg igen och jag tror att två veckors semester är en bra grej då.

Mm. Det blir inte peppigare än såhär idag. Jag har ont. Det blir bara surt, då. Det får duga.