Jag vet inte. Det är ju inget unikt, det är inte bara jag som mår dåligt. Jag är medveten om detta. Men jag ruttnar inifrån och jag vet inte hur jag kan få stopp på det? Skallen full av tusen dumma tankar och jag har ingen direkt ventil, jag kan inte ens sätta ord på dem för att göra mig förstådd.

Vetefan.

Det kändes ganska bra och peppigt igår och jag var glad över att jag inte hade någon ångest, så det är väl kanske bara rätt åt mig att jag idag istället är fullständigt fylld av något jag antar vi kan kalla ”sorg”.

Det var skönt med en kvällspromenad igår när jag kom hem och hade landat lite efter cykelturen. 3 mil på cykel, 5 kilometers promenad. Det märks på att kroppen mår bättre, också. Skall gå ut och gå igen ikväll tänkte jag. Jag har senaste avsnittet av Flashback Forever att lyssna på, så det blir kul! Få skratta lite, det tycker jag om :)

Har nu suttit ute i solen med kollegorna i ett par minuter. FINNS en viss risk för soleld, i synnerhet om jag fortsätter med detta. Kanske borde börja använda solskyddsfaktor nu när solen faktiskt börjar bränna på allvar? Mer än en kollega har ju fått färg i ansiktet, om vi säger så. Nu är jag ju dödsblek och inte någon som vanligtvis sitter i solen i längre stunder, men ja… vill inte riskera att råka få färg :D

Om en timme: Handledarkurs. På en tisdag? Japp. Vi kör en i veckan just nu, högt tryck och små grupper. Blir intressant imorgon när jag kommer att vara övertygad om att det är torsdag :P

Ha det fint! Jag fortsätter försöka överleva.