Ibland när jag bloggar så tänker jag lite på den här novellen ”Den typ som överlever” av Stephen King och hur liksom alla dagar flyter ihop med varandra på grund av disillusion, smärta och knarkrus. I mitt fall är det väl mer den extremt välstampade stigen, men känslan kvarstår lite ibland; vad är det ens för dag idag? (tisdag, men jag var nyss övertygad om att det var onsdag)

Jag tragglar på med julklappar och är mest bara trött på hela skiten, i ärlighetens namn. NOLL julkänsla i år, jag vill mest bara sitta av tiden och sedan påbörja ett nytt år. Nästa år blir det ju lajv och medeltidsvecka och en massa bra konserter och bortsett från att jag blir ÄNNU ÄLDRE så är det ju bara bra grejer, känner jag.

Jul blir säkert bra också. Vi skall ju fira med Ricard och Sanna och Luna, och mamma och Janne skall vara med! Det blir ju faktiskt jättefint. Klappa bebis och hänga med min familj? Yes, jag kan stå ut med det :3

Annars mest trött. Ligger efter med grejer jag hade hoppats vara klar med by now (julklappar) och kan inte riktigt minnas när jag sist sov riktigt gott natten igenom, men det löser sig. Ikväll blir det häng med gsson (woo!) och jag skall flytta torsdagens tvättid till lördagen så har jag torsdagskvällen ostörd för julklappspyssel tänker jag. Det blir bra. Allt blir bra! Jag behöver bara få lite energi först. Det gör ju skillnad.

OKEJ. Ha en bra dag hejdå!