…jag orkar inte lyfta laptopen ur knät, resa mig ur min säng och knö ut i köket för att göra skolarbete. Omotiverad, jag? Neeeejdå. Inte alls. Eller så…

Jag vill vara lite på Gotland. Inte på besök, jag vill bo där. Fast jag vill bo här också… Jag är kluven. Inga missförstånd nu: Jag vill inte alls flytta hem. Inte ännu. Kanske om fem år. Men jag saknar alla människor. Egentligen saknar jag bara dem. Inte naturen, jag tycker nästan bättre om Skånes platta landskap än Gotlands enebuskfyllda. Jag tycker lika bra om luften här som hemma. Jag tycker om att ha en egen liten vrå av världen där jag själv bestämmer. Men jag saknar min familj, jag saknar mina vänner, jag saknar min mommo. Som tur är har jag kontakt med de flesta av er via msn, min blogg och sms! Och mamma är aldrig längre bort än ett telefonsamtal. :)

Ida, älsklilla, saknade och förlorade: Var är du? Vi verkar aldrig vara på msn samtidigt. It’s been forever, babe! Maila mig din adress, jag har ju liten present åt dig. Sakn.

Nu är det äta som gäller. Zombie want brain.