Det blev inte som jag ville, direkt. Något av det. Jag var hos Rigmor en stund dagen före julafton och det var himla fint. När jag kom hem så dippade jag fullständigt i min djävla förkylning och låg i sängen och grät i typ en timme. KUL. Sedan spelade vi Bingolotto och vann inget, men det var okej. Vi hade en trevlig kväll ändå, Martin och jag.

På julaftonsmorgon vaknade jag och var stressad över allt som skulle göras (baka saffranspannkaka osv) och kände allt mer att nej, jag orkar inte. Jag mår inte tillräckligt bra. Jag stannar hemma. Så jag stannade hemma. Jag spenderade dagen på soffan, såg på MovieBitches, sydde på min lajvkappa och lyssnade på musik. Försökte ringa mommo för att säga god jul, men hon svarade märkligt nog inte. Kej, tänkte jag. Jag ringer om en stund, jag måste lägga mig och vila lite nu. Det …blev inte så. Mamma ringde.

”Jag misstänker att du har försökt ringa mommo, eller hur?” Ja, uh, det är ju sådant man gör med släkt som är långt borta på jul. Men så berättade mamma att mommo hade fallit och brutit höften och åkt ambulans till akuten och jag kunde liksom inte sluta gråta. Det enda jag kunde se är hur rädd hon måste ha varit och hur ont hon måste ha, min älskade kaostant.

Fredrik var där och tog hand om henne. Det är bra. Det är också bra att hon föll inomhus och inte ute i kylan och blev liggande. Att grannen hörde henne skrika på hjälp så att hon inte blev liggande tills hemtjänsten kom morgonen därpå. Att det var LÅRET och inte höften hon bröt. Att hon fick snabb tid för operation. Att min bror ÄR DÄR. Herregud.

Jag är så sjukt stressad över detta. Har drömt mardrömmar hela natten, vaknade och var så sjukt illa till mods imorse. Nu är jag på jobbet och känner mig helt fel. Jag hör inte hemma här, just nu. Något kommer att gå fel idag, jag känner det i hela kroppen.

Stressad.

Igår firade vi i alla fall efterjul med Yvonne. Rigmor var sjuk och orkade inte vara med, och det var tråkigt. Jag fick i alla fall ha på mig min julaftonsklänning — den där jag alltså INTE använde i måndags när jag ynkade på soffan framför Youtube. Kände mig fin. Kände mig också helt dödstrött efteråt, och valde att ta det lugnt igår kväll trots att jag egentligen ville ta en promenad. Tror det var bäst så.

Mår bättre idag, re: förkylning. Mentalt är jag inte på topp. Paranoid, just nu. Stressmonster i magen. Vill mest bara gråta. Det går över. Det är en ganska lugn dag förväntat, och kort dag imorgon följt av umgänge med mamma och Eva. Allt blir bra. Jag behöver bara …andas. Och ventilera. Ventilera är alltid bra.

Jag hoppas att ni hade en bra jul <3