Jag har tvångstankar om hyllorna bredvid min säng. Tankar som förföljt mig ett tag nu. När jag ligger där för att sova kommer de smygande: Tänk om du går upp ur sängen, halkar, och slår tänderna i en hylla? Och sedan är hjärnan med på noterna, och bjuder mig på sinnesbilder av smärtan som börjar i munnen och sprider sig över hela käkpartiet, ner i nacken och över hela kroppen. Och jag ser framför mig hur jag i ren panik spottar ut ett par blodiga framtänder i min uthållna hand, och det är blodstänk över hela min arm.

Kanske grundas detta i något avlägset minne från när jag som sexåring föll och slog ut båda framtänderna på en lekställning. Det var väldigt läskigt, och jag hånades och kallades för ”vampyren” jättelänge efteråt. Då var jag rädd. Det gjorde ont, men det kom så mycket blod att jag var skrämd snarare än i smärta.

Men det går inte att komma ifrån när jag skall sova. Jag försöker slappna av, låta tankarna flyta och stilla somna, men allt jag ser framför mig är mina tänder mot ett hyllplan, och så hör jag det där lilla ljudet som det måste ge ifrån sig. Klonk.

Dumma IKEA-hyllor.