Jag har ätit årets första semla. Kanske också årets sista; den var god men jag insåg halvvägs igenom att jag egentligen inte ville ha den. Åt den ändå. Det blir så ibland.

Jag rensar och fixar och är mest egentligen bara ledsen. Jag är så ensam på dagarna – jag är van vid att ha människor att prata med, men de jag vill prata med är på jobbet allihop. Istället står jag ensam i min lägenhet och sorterar böcker och känner mig mest väldigt liten. Det är så många beslut som skall tas hela tiden och jag önskar att jag hade någon att bolla idéer med. Jag önskar väldigt mycket att min mamma var här. Eller Martin.

Jag hade fått ett kort från mamma på posten idag. Ett vykort hon själv målat med en text att hon ser fram emot att jag flyttar till Göteborg. Började gråta lite, av okänd anledning. Det är väl bara all ledsamhet och ensamhet och plötsligt något så trevligt som ett kort som bara fick allt att brista.

Jag mår ju bra, egentligen. Jag är bara trött i flyttandet. Jag har fortfarande saker jag måste lösa inför flytten om liksom två veckor, och emellanåt är det bara överväldigande. Imorgon blir jag av med vad som känns som hälften av mina möbler haha. Redan nu står alla mina saker (böcker) staplade på högar på golvet. Jag vill inte packa ner allt. Jag vill inte ha INGEN tillgång till detta förrän om typ ett halvår nästa gång. Jag visste inte att mina saker var så viktiga för mig, men det är de tydligen. Materialist, javisst!

Jag behöver 9k steg till idag och jag är mest bara frusen och trött. Inte jättesugen på en promenad just NU, jag tror att jag skall packa ner mina affischer i röret jag just var och köpte först.

Det är bara inget kul, just nu. Jag vill att allt skall vara färdigt och överstökat och att jag skall få sitta på Martins (vår!) soffa och bara andas ut. Jag saknar Martin. Jag hatar att vara isär från honom såhär länge, i synnerhet när vi båda behöver stöd på våra respektive fronter.

Jag skall inte klaga, egentligen. Plötsligt kommer tiden att gå fortare än jag hinner med att packa, och plötsligt är det flyttkaos. Jag borde njuta av lugnet just nu. Jag är bara så trött på att vara ensam, ’s all.