Death whispered a lullaby

Jag behöver prata lite i telefon. Få känna att jag är lite viktig idag, trots att jag går runt i pyjamas, ser ut som en fågelskrämma i håret, har noll och inget smink och känner mig lika rar som Beastman. Funderar på att ringa mamma, eller få henne att ringa upp mig, och få snacka lite skit. Gnälla lite och få lite sympati för att jag har feber och inte kan göra något, typ.

Idag vill jag sy. Pyssla, sy, ordna, dona, städa, fixa, mojsa och äta godis. Det får bli film och godis istället, köpa lite sötsaker på Coop. Fast egentligen inte, för ärligt talat klarar jag inte av sötsnusk längre. Socker är för mycket, jag blir bara illamående och disträ. Det måste väl vara ett ganska stort tecken på att man börjar bli vuxen? ”Du klarar inte längre av att äta socker utan att bli illamående”. Kanske köpa lite morötter och dip. Dipp dipp dippa och se på nazisterna. Jag vill ha en uniform… En till, alltså. Flera! Dels vill jag ha den där fina skoluniformen jag är så pepp på, och dels vill jag ha en gammaldags sjuksköterskeuniform. De hade en väldigt fin sådan, från andra världskriget, på eBay för ett tag sedan (i somras?) men jag hade inga pengar och nu verkar det inte finnas fler. Söker man på nurse uniform nu får man upp fula ”sexiga outfits” eller riktiga sköterskekläder för tjockisar. I’m thinking ”Scream!” och deras rara uniformer och söta skor. Fast visserligen, skulle jag klä ut mig till en Scream-nurse så förväntar jag mig ju att det skall komma Misfits-zombies och jaga mig genom långa korridorer också (mrrr, Graves, Doyle!) Bag.

Äta nu. Jag tjatar. Jag fortsätter skylla på att jag är sjuk och på att jag måste hävda mig här, i förhoppning om att någon skall skriva massa rara kommentarer så att jag känner mig lite fin inombords trots att jag ser ut som en gråsugga. :P