Jag skall bara säga vad alla redan tänker; ”Fear and Wonder” av Dimmu Borgir är det bästa introt till en skiva NÅGONSIN och det finns inget annat introspår som någonsin kommer att klå det. Jag skulle kunna lyssna på Fear and Wonder hela dagarna, men då hade jag ju inte fått höra RESTEN av skivan som också är djävligt bra, så.

Det är tisdag, solen skiner och jag har supermens vilket innebär att jag hittills tagit en näven värktabletter och gömt en stekhet vetevärmare bakom min rygg för att värma upp …njurar eller äggstockar eller wtf. Det som gör ont, i alla fall. Just nu står jag upp och jobbar igen, men skall värma upp vetevärmaren igen tills det är dags att sätta sig ner.

Jag har just ätit min lunchsallad, och imorse såg min viktkurva ut såhär:

Ni behöver inte se VAD jag väger för det är irrelevant, men detta är cirka 2 kilos förändring på sju dagar och jag är nöjd. Det är ju inget som kommer att hålla i sig, jag platåar snart, men just nu är min kropp väldigt snäll och jag är så himla glad över vad jag ser i spegeln.

Igen: Även fast det såklart vore lögn att säga att siffran på vågen är irrelevant så är det fortfarande viktigare för mig att mina kläder passar. Det gör mig ingen skillnad VAD jag väger egentligen (lite!) men jag vill inte behöva byta garderob eller känna mig obekväm i min kropp. Om det enda som krävs är att jag rör mig ~15k+ steg om dagen och äter vettig mat så… det är det ju ingen skada i. Jag fattar ju att ju mer jag försvarar och rationaliserar det hela ju mer ätstört låter det, men ni får väl själva avgöra om ni tycker att jag är i en riskzon eller inte. Själv är jag inte orolig, men jag vet ju hur min hjärna fungerar i detta också. Och min kropp.

Midjan har också förändrats ett par centimeter. Det är jag nöjd med! Jag bryr mig mer om de siffrorna än siffrorna på vågen, faktiskt. Jag har en siffra jag vill återgå till – midjan jag hade för 2-3 år sedan – och det ÄR doable. Vad vågen sedan påstår utöver DET kommer dock att vara irrelevant, så länge jag mår bra, kan träna och äter vad jag vill.

Vi släpper viktsnacket nu.

Idag skall jag köpa sytråd (vaxad lintråd) på vägen hem, och sedan skall jag städa köket. Jag VILL sy såklart, men ibland får andra saker företräde. Sedan skall jag lägga mig i tid för att kunna gå upp lite tidigare imorgon och springa. Löpningen går sakta framåt igen och jag är NÖJD.

Juli har inte varit min bästa månad, men juni var *sämre*. Jag jobbar på att piffa upp augusti!

Söndagspasset var ju alltså mitt i värmen på Bulltofta. Backar och DAT kväva? Nothanks. SÅ pigg har jag inte hunnit bli i kroppen :P

Mål för augusti: Lyckas springa 5 kilometer igen. Mer än så vore ju awesome, men eftersom jag just nu kryper ett tiotal meter med varje runda så känns 1,5 kilometer mer än jag springer idag som ett bra kortsiktigt mål. Vi får se vad jag lyckas åstadkomma :)

SNART Medeltidsvecka och sedan börjar hösten. Då blir det svalt ute – då kommer jag att prestera mycket bättre under träning :D Jag är inte alls bra på detta 25 grader och gassande solsken när jag springer. Jag gillar råa novembermorgnar och kyliga februarikvällar. Snart, snart.

Okej, jag skall sluta pladdra nu :) Ni får ha en bra dag – och skicka lite pepp i min riktning att jag blir klar med köket idag! Så fort köket är klart kan jag sy. Liiite. Om jag hinner :D Måste ju hinna få mina steg också, så kanske får skippa det eventuella syendet och ta en promenad istället. VI FÅR SE. HEJDÅ!