Så. Jag jobbade 06-15 igår. Det var nice! Det innebar dock att jag var ”tvungen” att springa imorgon kväll. Enkelt schema ändå: Spring tisdag istället för måndag, spring onsdag, spring fredag. Jag köpte en baddräkt också. Simma torsdag. Simma lördag, ifall det blir så att Martin inte kan komma. Spring på söndag, eller spring lite på lördag. Vi får se. Men spring igår, tisdag, i alla fall.

OPEPPEN.

Åt kvällsmat (pasta med pesto, det var gott!) (hade lite parmesan på också :)) och sedan bytte jag lite lätt motvilligt om. Men stegräknaren var på 8k och jag tänkte ”7k till ÄR ju doable om jag bara sticker ut och springer”

Sprang mot Bulltofta. Planen var ”Spring mot Bulltofta och FÖRSÖK spring 5-kilometersslingan pga BACKAR GALORE” och det gjorde jag. Jag applåderade för mig själv på toppen av varje backe jag kämpat mig upp för – jag är en tönt like that, men det hjälper ju moralen :D Sedan ville jag egentligen stanna lite men jag tänkte ”Spring så långt du orkar hemåt, det är VÄRT DET”

I november satte jag rekord, jag sprang 13 kilometer utan stopp. Det var fint! Igår kändes det ändå bra när jag sprang, på vad som kändes som typ första gången på evigheter. Jag nådde 12 kilometer. Kan jag springa 1-2 kilometer till..? Slå mitt förra rekord..?

Nästan hemma sprang jag i en annan riktning. Tänkte ”Vi försöker lägga till 3 kilometer till!” Då hade jag redan nått 13k. Sista tre var riktigt jobbiga, och jag stannade så fort jag nådde 16km. 16 är BRA. 16 innebär ”Jag KAN faktiskt klara av Göteborgsvarvet om jag bara håller koll på att jag inte springer för fort!”

16 km innebar också svårigheter att ta sig in i lägenheten. Det innebar också något som kallas ”löparmage”, som innebär oerhörda magkramper och …öh, lite TMI-saker. Det var inte alls roligt, faktiskt. Det går tydligen att undvika eller i alla fall förmildra beroende på vad man äter, men det är också något som främst inträffar när man springer LÅNGT. Så, yay, jag vet ju vad jag har att se fram emot till efter Göteborgsvarvet -_-

Duschade (länge!) och sedan lade jag mig. Sov gott – sov som en dröm! – och vaknade med en kropp som är sjukt trött och öm idag. VÄRT DET! Nytt rekord, woo! :D

17 dagar kvar. Just NU är jag tydligen i form. Kan jag klara mer än 16k i ett kör innan det är dags för eldprovet..? Vi får se. Vi får se vad helgen innebär. Jag hoppas på Martin, men kan han inte komma är träning en god tvåa på listan ”Saker jag vill skall hända”.

Men jag är så TRÖTT idag. Ni anar inte. Hela kroppen är slut på energi. Idag blir det nog inga 15k steg. Igår blev det för övrigt 27k. Apropå steg :P

Ni får ha en bra dag! Själv har jag strukit alla planer på att springa eller ens röra på mig idag, haha. Vilodag! Man FÅR det om man sprang 1,6 mil igår! Faktiskt :)