Rubrik: Blondes have more fun!
Daterat: 2006-02-01 01:58:00

01:45

Jag var ute och promenerade med Anja i två timmar. Hon bor på Länna, så jag tog vägen över Säve hem och började fundera. Det är mörkt, natt, och snö, vilket fick mig att minnas den gången jag och Patrick var och såg Sagan om de två Tornen och jag låste mig ute. Jag hade tagit med nyckelknippan, men av någon anledning jag inte minns plockat av och lämnat själva husnyckeln hemma, vilket jag kom på kvart i tre på natten. (jag minns inte mycket av slutet på den filmen, jag var helt förtvivlad över nyckelmissen vid tillfället.) Patrick erbjöd mig att sova hos honom, men jag hade lektion jag var tvungen att ta med saker inför på morgonen, och pappa skulle ju ändå åka hemifrån vid sex, SÅ kallt kunde det ju inte vara att sitta på trappen i två och en halv timme. Jag trodde även att vi hade dynor liggande på verandan på baksidan, vilket det visade sig att vi inte alls hade när jag väl kom hem. Satte mig på trappen ändå, klädd i för tunn jacka och trasiga vantar, och väntade. Efter en halvtimme-fyrtiofem minuter grät jag hysteriskt för att jag var så kall och ensam, men jag ville banne mig INTE ringa på så att jag väckte hela familjen – varför skulle de lida för att jag var korkad?
Det slutade med att jag ringde Patrick, och snyftande berättade för honom hur mycket jag frös och hur illa jag mådde av att sitta där. Sedan cyklade jag så snabbt jag kunde i snöstormen, genom hela djävla stan, hem till honom, där han tog emot mig med öppen famn, en varm säng och en kopp varm o’boy. Fick sjukanmäla mig dagen därpå – somnade vid halv sex och skulle gå upp sju :P
Vad jag älskade honom då.
Hur jag undviker och föraktar honom nu.

Saker och ting förändras. Folk som betytt allt för mig sjunker snabbt i graderna; många jag sagt ”jag älskar dig!” till (vänner, den enda pojke jag sagt det till är Patrick) vill jag inte ens kännas vid idag. Möter jag dem på stan går jag över till andra sidan eller tittar distinkt åt ett annat håll. Är det det faktum att jag är säkrare i mig själv, mer stabil och stark, som gör mig så kall, eller har jag bara blivit en sämre människa?
Jag vet inte, jag.

Idag tog jag ett relativt stort beslut i affären: jag har nu gjort mitt bästa för att färga mitt hår i min naturliga hårfärg. Ja, det är en väldigt tråkig färg, men jag har undrat i tio år hur jag skulle ha sett ut om jag låtit bli att färga, och nu vet jag någorlunda. Vill låta det vara såhär ett tag; låta håret vila som fan, se hur länge jag står ut med att vara JAG med denna färg :P Så illa är det inte, bortsett från att det för tillfället skiftar i grönt då och då :P
Färgningen är väldigt jämn, så färgar jag i det en gång till borde det vara perfekt. Skall låta det vila några dagar, dock.
Jag är blond. Mörkblond, skulle jag vilja kalla det, men enligt färgboxen heter färgen kort och gott blond. Jag har inte ljusblont hår, jag har samma färg i håret som på mina ögonbryn – och för en gångs skull passar de verkligen till mitt hår! Trots att färgen är trist tycker jag ändå att det ser bra ut – kanske kan jag lyckas liva upp min trista hårfärg trots allt. Vi får se. Skall försöka fixa lite bilder så att ni får se – jag gissar att ni är ganska nyfikna, åtminstone. Jag vet att jag skulle vara det, om inte annat :P

Plockade upp mitt WoW-spelande idag igen. Nelf. Igen. Vi får se hur länge det håller den här gången :P
För övrigt tackade vi av Kjell på jobbet – skall bli intressant att se hur det blir utan honom. Blir det sämre, blir det bättre? Jag gillade att jobba med Kjell; han har många dåliga sidor, men när han är bra är han bra!

Nu skall jag ta med mig senaste numret av Pondus och krypa till sängs – Anja kommer förbi imorgon efter lunch och pratar lajv med mig när jag städar.
Måste ha rent på torsdag – vi tänkte se på MST3k och dricka sprit då :)

God natt!