Gårdagskvällen var okej. Gårdagen var mindre okej. Allt var i väldigt skarp kontrast till den oerhört bra helgen. Det regnade, jag var inte på topp och saker hände som fick mig att känna mig enormt ensam. Jag gick hem (i regnet), jag handlade mat, jag gjorde pizza till kvällsmat (och lunch idag) och sedan värmde jag lite mjölk och gjorde varm choklad med grädde i. Det var en bra grej. Det var nog första bra grejen på dagen, faktiskt. Tittade på lite Netflix (såg färdigt Part 1 av Terrace House + ett avsnitt RPDR S4) och sedan satt jag och glodde och visst inte riktigt vad. Jag hade 7k steg på Fitbiten, så jag bestämde mig för att helt enkelt ta en promenad.
Det var en bra promenad. Marken var blöt efter regnet, men luften var torr och ganska mild för att vara en oktoberskväll. Jag hade en bra playlist. Jag fick rensat skallen lite, sortera och hantera och planera. När jag kom hem borstade jag tänderna och kröp i säng.
Idag tog jag med träningskläder till jobb. Hade egentligen tänkt träna igår kväll, men jag orkade inte. Det var för kallt och blött och jobbigt, helt enkelt. Så jag sprang idag, fem kilometer innan lunchen. Det var ändå trevligt att få testa ett helt nytt område, nu efter kontorsflytten. Sprang nere vid vattnet, more or less. Runt Turning Torso och tillbaka till kontoret. Pizza till lunch. Nu huvudvärk och en enorm längtan att gå någon annanstans. Det är kombinationen ”för mycket skit pågår i mitt liv” och ”här kommer höstdepressionen” och ”PMS för helvete” som gör det. Jag vet att jag inte får låta det dra ner mig, men det är svårt att hålla huvudet helt över ytan när det stormar såhär mycket ändå.
På fredag slutar Toro och byter jobb. Han är den enda jag har kvar att prata med här nu eftersom mina andra vänner har slutat eller är på pappaledighet. Jag är nervös inför nästa vecka. Vad skall jag göra när jag INTE har någon som finns tillgänglig hela tiden att ventilera inför när det känns jobbigt med saker? Någon som är på samma arbetsplats och kan relatera till varför vissa saker inte känns optimala, alltid. Jag har ingen kvar att prata med. Min bror är inte online på chatten längre, och han har sina grejer som pågår. Konversationer på Facebook är korta och stapplande. Jag har väl lyckats skrämma bort alla, antar jag. Så jag vet inte vem jag skall prata med när det känns jobbigt? Jag vet inte hur jag hanterar det här när jag inte längre har någon att kunna ventilera till. Jag känner mig så himla isolerad just nu.
Vi får se. Det löser sig väl. Jag får försöka klara detta själv också. Det är bara tungt när man inte mår på topp, liksom. Men jag är ändå vuxen. Det är mitt liv. Jag får försöka ta kontroll över det och göra det bästa av situationen. Det löser sig. På något sätt.
Ikväll blir det iaf JSK med Toro, och sedan kanske en promenad innan jag skall sova. Vi får se vad jag orkar, och hur länge han stannar. Jag skall skicka ansökan till tre tjänster jag hittat. Jag tror inte att jag får dem, men man måste ju ändå söka om man ens vill ha en CHANS.
Annars kanske ICA anställer, vem vet.
På fredag kommer Martin. Just nu är det en bra sak att ha sikte på. Martin är ALLTID bra.