Ny kategori, här publiceras gamla dagboksinlägg av allehanda karaktär.

Rubrik: Sorgen är en ensam fågel.
Daterat: 2004-05-29 22:29:00

22:24

…och det jag inte förstår är varför han måste vara så djävla vacker? Såg honom idag. Jag saknar honom. Vill inte att det skall vara såhär, vill krypa in i hans varma famn igen. Jag är inget bra på att vara singel, jag måste ha någon att kramas med.
Det högg till i mig när jag såg honom. Fan. Tror att han såg mig också, men jag vet inte. Var ledsen förut, men det känns bättre nu. Nu har jag mitt syprojekt att försöka koncentrera mig på. Måste hålla tankarna stilla, försöka att inte bli överraskad av dem (men de ligger och väntar, och när jag minst anar trycker de ner mig under ytan så att jag inte får luft).

Jag vill prata ut med någon. Ha någon som erbjuder sig att verkligen lyssna, låta mig berätta allt jag behöver få av mitt hjärta. Någon som sitter stilla och håller min hand, och som håller om mig när tårarna kommer. (för de kommer att komma)

Det är för mycket känslor på en gång. Jag klarar inte av att reda ut det, jag är så förvirrad. I ena sekunden känner jag mig fri och närmast lycklig, i nästa är jag oh så ensam och förtvivlan sköljer över mig. Om jag bara kunde radera bort honom helt, så att jag slipper sakna.