Halv elva på en söndagkväll ställer man sig INTE och borrar och hamrar i sin lägenhet, FYI. Efter att grannfan ovanpå väsnats i en kvart igår kväll (igår NATT!) så slet jag på mig kläder och stack upp en våning, där vi plötsligt stod tre grannar och bankade på dörren och sade åt de nyinflyttade dårarna att det kanske inte är så djävla bra ifall vi måste ringa störningsjouren på dem det första som händer efter att de fått tillträde till sin lägenhet. Djävla idioter.

Grannen på min våning röker fortfarande så illa i sitt hem att hela korridoren stinker när man kommer hem.

Någonstans mitt i allt detta är jag och min måndagsångest. Jag drömde något som jag känner att jag måste komma ihåg, men jag vet inte alls. Klockan ringde, jag lade mig på sidan en stund och nu minns jag knappt ens att jag har sovit. Jag är trött. Jag är inte bara sömnig, jag är även väldigt trött på så djävla mycket annat. Det blir så. Måndagar är värst, tisdagar är lite mindre illa och sedan blir det sakta bättre fram tills helgen. Helgerna kan jag andas. Jag behöver min Martin.

Jag åkte upp till Martin i fredags efter att vi spelat ett parti Exploding Kittens på kontoret och jag blivit bjuden på fin hallonöl av Fox efter att jag insåg att ölen jag så glatt öppnat var en alkoholfri Staropramen. Tågresan gick bra, jag sov större delen av vägen men fick se lite av hallandskusten i skymmande solnedgång och det var värt. På lördagen firade vi Yvonne och jag körde oss fram och tillbaka + upp till Nödinge för att handla lite. Olof kom över på kvällen så han och jag satt och såg på när Martin spelade TV-spel en stund. På söndagen firade vi min mamma vilket innebar häng med min bror och hans lilla familj. Jag fick klappa bebis! Allt var bra :) Jag fick köra hem efteråt, och sedan blev det lite soffhäng med Martin innan han körde mig till tåget. Tågresan var sjukt tråkig, det var för mörkt för att man skulle kunna se något genom fönstret och jag var varm och trött och hade ont i alla leder och ville bara hem till min säng. Och så fort jag hamnade i säng började alltså grannen ovanpå göra oväsen ifrån sig. Hepp.

Kanske de grannarna inte blir så arga om jag ringer mommo? De förra knackade ju i golvet eftersom de inte alls gillade att jag högljutt ropade korsordssvar till någon som uppenbarligen inte hörde, klockan halv åtta på kvällen. Jag vet inte jag, det är väl lite tidigt för att störa sig så illa på något som tog en kvart?

Nåväl. Tvättid idag, inga planer för veckan, Göteborg igen nästa helg för vi skall på middag på lördagen. Vi kör på.