Jag är så djävla över denna förkylning nu. Måndag-tisdag hade jag grus i halsen, igår började jag hosta och idag började näsan rinna och jag nyser. Djävla skämt, allting. Jag vill bara springa och gymma och träna och hålla igång, men istället tar jag bussen till och från jobb och ligger på soffan hela kvällen för jag orkar inte göra något. Waah.

I helgen får jag i alla fall träffa min lillebror, det blir bra! Och så kommer ju Martin, såklart ♥ Det gör mig bara lite ledsen att jag inte orkar GÖRA något just nu, suck.

Idag har jag vad som förhoppningsvis är min näst sista körlektion (eller ja, tredje sista ifall vi räknar in den korta lektion jag kommer att ha precis före min uppkörning). Det känns läskigt och/men spännande. Jag är så fruktansvärt orolig att jag inte skall klara vare sig teoriprovet eller uppkörningen, men jag försöker även att tänka att ifall jag INTE klarar det så kommer jag att vara en ännu bättre förare nästa försök. Det finns för många idioter på vägarna som det är, jag behöver inte vara ännu en av dem. Det är bara surt, för om jag inte klarar det så kommer jag att behöva ett par fler lektioner och allt sådant. Tid och pengar. Det hade varit så skönt att bara kunna släppa detta och liksom få köra bil nu. Men det löser sig :)

Sedan i tisdags har jag druckit smoothies till frukost eftersom jag försöker skära ner på mitt intag av bröd, och hittills känns det bra. Jag blir inte hungrig lika tidigt som med macka till frukost, och magen känns inte lika svullen. Misstänker att bröd inte är det bästa för mig ;) Det blir ju bröd till frukost i helgen när Martin är här, men om jag äter macka två dagar och smoothies fem så är det ju klart bättre än att äta macka sju dagar i veckan :) Just nu är det bara jordgubb och banan i mina smoothies, men det finns ju verkligen oändiga möjligheter här. Skall stasha på mig en massa frysta bär när Hemköp öppnar sin nya butik och faktiskt har ett utbud igen. Hallon, blåbär, mango… Och allt färskt man kan ha i! Banan, ananas, kiwi. Jag menar, mängden vitaminer och sådant jag får i mig istället för socker och gluten? Skitbra :) OCH gott! :D

När jag började blogga för nio år sedan hade jag någon form av önskan om att bli en av de här storbloggarna, de som lever på sina bloggar ni vet? Bli bjuden på events, få en massa goodiebags och freebies och kunna sälja annonsplatser för en stadig intäkt. Men det hände ju aldrig. Som mest har jag väl legat på runt 2-300 läsare om dagen, men det var bara under en kort period. Jag inser att mitt vardagliga liv aldrig varit tillräckligt intressant för att man skall kunna leva på att blogga om det, och jag har ingen lust att börja fabulera en massa skrönor eller ge mig in på catfights med andra bloggar bara för att uppa min trafik. Sedan jag satte lösenord på bloggen har jag 1-7 läsare om dagen, typ. I någon mån så stör jag mig ju på det, såklart, för jag har ju kvar den här lilla önskan om att bli en superblogg osv osv, men samtidigt så är det väldigt skönt. Planen är att öppna upp bloggen igen i framtiden (imorgon, om en månad, nästa år… /shrug) men jag kommer aldrig att bli en stor blogg. Jag är en lagom blogg, och jag nöjer mig ändå med det. Jag får bli rik på annat håll, tänker jag ;)

Apropå ingenting, liksom.

Idag började jag jobba klockan sex för jag skall gå tidigare iochmed min körlektion. När jag kom utanför dörren, med rinnande näsa och påbylsade både jackor och halsduk och tröjor och fanvetvad så slogs jag direkt av att det var väldigt varmt ute. Förvånansvärt mild morgon, i synnerhet med tanke på att det precis verkade ha slutat regna. Det var en väldigt vacker höstmorgon, i alla fall, och jag stod och lyssnade på The Decemberists och väntade på bussen och allt var bara så bra, just då. Trots förkylning och körkortsångest och allt annat som stressar och pressar just nu. De där fem minutrarna i morse var värda väldigt mycket.

Ohwell. Jag har jobb att göra och jag vill få tummen ur och fixa så mycket jag hinner innan det är dags att jaga rätt på en buss tillbaka till Värnhem för dagens körlektion. Ni får ha en bra dag :)