Enda fördelen med min nuvarande ”hårfärg” är att jag inte behöver/skall färga det längre. Utväxt? Bra! Låt det vara. Låt det växa. Let it go.

Men i övrigt? Mjä. Det är fortfarande för rött. För guldigt. Jag tvättar med silvershampoo i förhoppning om att de röda tonerna skall dämpas och det gör de säkert också, men jag vill inte haaa den här färgeeeen för den är inte rätt.

Det här är alltså vad jag siktar på:

obs! obv inte jag på bilden! det är en fotomodell (duh)

Jag har ju alltså cendrefärgat hår i grund och botten, och det jag vill göra är att få tillbaka färgen till cendre och sedan lägga en ombreeffekt över det, så att det är ljusare ute i topparna och mörkare in mot botten – dvs med naturlig botten men blekta toppar.

Det här är ju TYP hur min egentliga hårfärg ser ut, men lite gråare än så. Kallare. Jag vill ha kall blond och jag vill inte behöva färga och fixa och trixa hela tiden. Kom igen nu hårfärgen, skärp till dig!

Det är för brunt. Och hemma på badrumsgolvet står en liten pyramid med blekning och blondering och gudvetvad och jag får hålla mig i skinnet så hårt jag kan för att jag inte skall få för mig att hårfärgen löser sig om jag börjar pilla i kemikalier i den igen. DET GÖR DEN INTE. LÅT HÅRET VARA. Fortsätt med silvershampoot! Låt det vara ett par månader och gå till frisören sedan! Låt håret bli friskt och glatt igen!

Muh. Tålamod. Min sämsta dygd.