Vad tränar jag egentligen till, kanske ni undrar? Vad är det som håller mig motiverad att dra på mig träningsskorna 2-3 dagar i veckan och sticka ut och springa trots att jag har sådan djävla hatkärlek till springandet i sig och mest av allt bara vill STANNA hela tiden? Well.
Långsiktigt mål för tillfället är Midnattsloppet i september. Jag sprang ju det förrförra året och lyckades under loppet genomföra min tredje eller fjärde mil utan stopp, bland annat. Sluttid 63 minuter (eller kanske 64?). Planen är att göra bättre ifrån mig i år. Till skillnad från inför Näsetloppet jag och mamma sprang nu i början av maj så tänker jag träna. Jag vill inte snubbla ut i spåret och vara värdelös, jag vill känna att jag åstadkommer något. Ännu mer långsiktigt mål är att lyckas hålla igång med träningen efter Midnattsloppet. Efter förra loppet slutade jag plötsligt springa. Jag jobbar fortfarande i uppförsbacke i mina försök att ta mig tillbaka igen till där jag en gång var. Men det går framåt! Igår ändrade jag mina intervaller från 60+60×10 till 75+45×10 och det var djävlar i mig uttröttande men samtidigt givande. Vilken boost det är att klara av när det blir jobbigare! :) Min gps fungerade dock inte som den skulle, så jag påstås ha sprungit 2,8km när jag vet att jag sprang runt 3,3km. Tack, appen. Snelt. 3,3km på 20 minuter, jag klagar inte på det! :D

Idag skiner solen. Det gjorde den till slut igår också. Det regnade på morgonen, sedan sken solen på lunchen, efter det följde spöregn på eftermiddagen och plötsligt var det gassande solsken och skitvarmt ute när jag stack ut och sprang.

Idag blir det långpromenad hem, imorgon blir det intervaller igen. Funderade som sagt var på att sticka till Hästhagens idrottsplats och testa löpbanan där, ser hur det går :) Av vad jag har sett så är det plant hela vägen. VI FÅR SE. Kanske drar varvet runt Pildammsparken i vanlig ordning istället.

Men ja. Onsdag. Woop! Snart helg igen :) Jag har en dum idé på att dra med mig min kamera ut till Bulltofta i helgen och ta kort på mig själv när jag springer. Jag vet inte ifall det är kort jag faktiskt vill ha. De kort som togs på mig när jag sprang Color Run i Lund i höstas är ju fruktansvärda. Ser jag ut så?! Som en liten fet groda? Nä. Jag vill inte ens se på dem. Usch. Så vi får se vad det blir av den idén, det handlar ju om att jag skall orka släpa med mig stativet också. KANSKE KANSKE.