Det kom solsken. Jag blev lite nöjdare av det. Samtidigt så har vi storflytt och fullt kaos på kontoret idag och alla dessa stressade människor och ihållande ljud och allt på en gång gör mig galen. Jag har redan varit på väg att snappa på allvar två gånger hittills. Nu har jag gömt mig i mina hörlurar och håller dem nog på huvudet tills det är dags att gå hemåt om ett par timmar… Jag ogillar mig själv skarpt när jag har så här nära till irritation, det är inte alls hur jag vill att saker skall vara.

Eller vänta, scratch that, det skiner ju för fan inte alls någon sol just nu – det regnar ju! Agh. Jag tänkte ändå ta bussen hemåt sedan (ifall inte solen hinner tillbaka innan hemgång) men ändå. Ljuset och solskenet är en bra grej. Det boostar humöret och orken.

Hade tänkt ta en promenad på lunchen nu men blev sittandes vid datorn – tur det, i retrospekt, så slapp jag vara ute när det här regnet plötsligt attackerade.

För övrigt började jag kolla på Supernatural häromdagen. Eller ja, jag såg första avsnittet. Piloten. Hujedamig vilka snygga män. HujedaMIG (fast Martin är fortfarande alla gånger bättre, så no worries där ♥) Enligt folk så har jag nu bara heartbreak och ångest att vänta mig. ”Välkommen till helvetet! Du kommer att älska det!” mmmkay. Vi får se. Hittills känns det bra, i alla fall. Och så finns det ju sjuhundra säsonger och avsnitten är bara 40 minuter så det är precis lagom för när man äter/syr/tränar.

Men.

Det har hållit i sig ganska länge den här gången. Det är väl någon form av kvasidepression. Jag vet inte. Jag mår ju bra mellan varven och jag skrattar ju tills jag kiknar när jag och Martin tramsar med varandra, men annars är det väldigt mycket meh och gråskala och ganska jobbigt. Ingen energi. Ingen lust att göra saker. Bara sitta hemma och stirra på alla högar av saker jag borde fixa. Alla dessa projekt som jag VILL men inte orkar göra. Det lossnar snart. Vårvädret hjälper ALLTID och det blir ju varmare och varmare ute. Ge mig mitten av april och solsken och blomdoft och snart maj och det kommer att vara bortglömt att jag mår dåligt just nu. Faktiskt.

För övrigt, apropå något helt annat, så är jag mest irriterad på folk som går på sjukt obvious aprilskämt. Orka. Orka hela första april-skiten. Jag gillar det inte. Det är idiotiskt. Kan vi inte bara sluta med det här? Det skulle göra under för min sinnesfrid.

Det var allt. Jag återkommer imorgon.