Trots Steve Buscemi blev dagen bättre

IMG_8432

 

Det ringde helt random på dörren. Det ÄR random, för jag bor i en trappuppgång man inte kommer in i ifall inte personen man skall hälsa på gå ner och öppnar portdörren – eller man smiter in samtidigt som någon av de boende med nyckel kommer hem. Jag gluttade genom kikhålet och beslutade mig för att öppna dörren, trots att jag inte alls är bekväm med främlingar som kommer till min dörr. Där utanför stod någon som väldigt mycket påminde om Steve Buscemi till utseendet, och direkt när jag öppnade sade han ”Jag har ringt på fel dörr!” och log lite halvt ursäktande. ”Ingen fara” sade jag, och han fortsatte ”Jag letar efter den som hyr ut sin lägenhet i andrahand”. Jag förklarade att det är inget jag känner till, och han tillade att det var ”ett gammalt par” och verkade tro att detta skulle klargöra hela situationen för mig. Jag beklagade igen att jag inte kände till något om detta, och han fortsatte att titta konstigt på mig och ville inte riktigt avsluta samtalet. Jag sade tack och hej och stängde dörren och låste om mig (som vanligt), och efter en stund så kände jag mig mest orolig över hela grejen. Är det verkligen någon som skall hyra ut sin lägenhet, eller går han runt och ringer på för att kolla ifall folk är hemma eller det är fritt fram att bryta sig in..? #youneverknow #vardagsparanoian

Min tvätt är snart torr och sedan skall jag bara bädda sängen så är det dags att försöka sova. Sätta punkt för dagen. Jag har nästan lyckats samla på mig 15k steg idag, tänkte försöka få de sista tusen innan jag somnar. Turen ner till tvättstugan kommer att ta mig åtminstone halvvägs dit :)

Kroppen är seg, men på vägen hem från jobbet så hade solen NÄSTAN spruckit igenom. Det var sådär mulet men ljust ute, och det var bra. Välbehövt. Jag tog den liiite längre vägen hem trots tung datorväska på ryggen, dels för att jag ville ha stegen och dels för att få njuta lite extra av nästan-vädret som (nästan) dök upp.

Råkade bläddra igenom lite gamla bildmappar på datorn när jag satte mig för att beställa kort till mommo. Lite nostalgi. Fina minnen. Fina resor med Martin, först och främst. England, Schweiz, Japan, Filippinerna, Gotland. Herredjävlars vad vi har rest mycket ihop? Så bra <3 Jag har tur nog att ha en pojkvän som när jag tänker på honom när jag är dyster så kan jag inte låta bli att le åt hans dåliga skämt och nördiga intressen. Hur kan man inte vara sanslöst förälskad i någon som är så himla entusiastisk över allt? :D Svårt att låta bli. Lyckligtvis BEHÖVER jag inte låta bli, det är liksom fritt fram på kärleken där :)

Planerade lite födelsedagspresenter åt honom tidigare. Också något som gör mig mer pepp och glad på saker. Har nu nästan helt bestämt vad han skall få, samt har ett rackar-bra tips åt mamma på vad hon kan köpa åt honom :3

Nåväl. ”Jag skall snart hämta tvätten ur tvättstugan” skrev jag till honom, för att få lite sympati över min tråkiga kväll. Hans svar? ”Jag har suttit fast på en öde ö i 1,5 timme” JAHA MEN VAR SÅDAN DÅ. (han spelade alltså ”Assassin’s Creed IV: Black Flag”, det finns en viss logik bakom hans virrande på en ö ;)) (det är lite Murck över det; ”Jag kan toppa det där!”) (ja, nu djävlar är vi djupt nere i referenslådan, sorry ^^)

MEN. Nu djävlar: Tvättstuga, läsa lite bok (läser om hela Live Ship Traders, ifall jag inte nämnt det tidigare? Är på bok två nu) och sedan lite shut-eye. Planen för morgondagen är att komma upp i god tid så att jag hinner gymma lite innan jobb, men vi får se. Tvättiden är ju så djäkla sen så det är redan nästan för sent att sova NU om jag skall gå upp fem och då är jag liksom inte i säng på en timme än egentligen. Hepp. Får kolla på det.

Godnatt, ha en trevlig kväll <3