Nu är det 2,5 år sedan jag och den här fåniga krabban blev tillsammans. Bra grejer! Han kommer imorgon så då skall jag krama på honom tills han tröttnar, haha :D

Jag började jobba redan 06:00 idag, för jag vill komma hem lite tidigare och försöka hinna få lite städat hemma. Just nu har jag dock helt tokiga krypningar i benen som gör att jag mest bara vill skrika, faktiskt. Frustrerande, irriterande, obehagligt. Jag gissar på trötthet. Jag funderar på att sova ut liiite extra imorgon bitti. Jag stör mig på att jag somnade i god tid men vaknade vid två-tiden och kände mig utvilad. Lyckades somna om, men ja. Krypningar i benen. Wohoo.

Det har inte blivit så mycket gymmat den här veckan. Det är okej. Det blev av i tisdags och det är planerat för söndagen efter att Martin har åkt hem igen. Det kan räcka med två dagars gymmande, man måste inte gå varje dag. Det är viktigare att ha koll på vad man äter, faktiskt. Och det har jag. Det känns bra. Jag gillar kontrollen. Jag gillar effekten det har på kroppen. Just nu är det faktiskt väldigt bra grejer :)

Övningskörde igår, det gick bra. Körläraren poängterade att jag har blivit väldigt bra på att växla – och jag håller med honom. Det känns mycket naturligare nu, och jag får ner kopplingen hela vägen varje gång. Vi pratar mycket om det här med att planera körningen, att börja växla ner i god tid innan rondell/sväng så att man inte behöver växla och blinka och svänga och ha uppsikt precis samtidigt. Jag känner att jag får allt bättre grepp om det här med att köra :) Jag är inte alls lika otrygg med mig själv som förare just nu.

För övrigt har mamma anmält sig själv och mig till ett 10,5 kilometers lopp i Göteborg i Maj. Hepp. Dags att komma igång på allvar med springandet igen alltså ;) För tillfället klarar jag av att springa 20-25 minuter utan avbrott. Det motsvarar ungefär 3-3,5 km. Jag har med andra ord en del att ta igen här, men jag har även ett par månader på mig att komma ifatt och just nu känns det helt klart doable. Mamma har även, generöst nog, erbjudit att vi kan gå hela vägen runt ifall det behövs. Mycket vänligt, men jag vill *verkligen* klara av att springa hela vägen runt. Största farhåga/fundering just nu: Skitkul med sällskap, meningen är ju att vi skall springa tillsammans – men jag vill ju springa till musik? Det är ju musik som håller mig igång. Hitta bra takt. Hitta motivation. Och fly från zombies :P Får prata lite med mamma om det där och se hur vi skall göra. Jag gillar att träna till musik, så.

Nu skall jag jobba vidare och om en liten stund tänkte jag ta en promenad för att se ifall det kan avhjälpa krypningarna. Jag kommer att bli galen om det tänker krypa i kroppen på mig hela dagen, faktiskt :(