En ”dags att sova!”-selfie från igår. Jag vet inte varför jag har en helt ny form på ögonen, det är lite märkligt. Jag har inte den ögonformen i vanliga fall? Hm.

Cat lurade upp mig (haha) att ta hem spelet Decay på xboxen så jag spelade igenom del 1 igår och HALLÅ HUR SKALL JAG VÅGA SOVA ENSAM EFTER DET DÄR?! Så jag lade mig tidigt pga trött och läste lite Stephen King (IT ♥) tills jag somnade. Bra grej det där. Sedan ringde klockan imorse och som alla rationella människor stängde jag av larmet och lade mig tillrätta och, well, ni vet, blundade lite. När jag öppnade ögonen igen så hade jag tydligen blundat i en timme. BÄSTA STARTEN PÅ DAGEN, mvh inte alls stressad. He. Eh. Hehe. Heeeh. Skjutmig.

Idag har jag en läkartid vid halv tolv som antingen är bra grej eller bra grej inte. Jag tror inte ens att jag kan få besked på det IDAG, jag lär ju få vänta ett par månader igen. Det är en followup på cellprovet jag lämnade i våras som tydligen inte var superbezt men som visade på något som vanligtvis läker av sig själv om man bara ger det lite tid. Så. Mest troligt har det läkt av sig själv och allt är peachy keen och asnice idag – ellerrrrrr så är det något värre. Hepp. Jag försöker att inte oroa mig över det, det tjänar ju inget till att ta ut det i förskott :)

Det är torsdag, det är kolsvart ute (mrrrr) och imorgon är arbetsveckan slut. Igen. Dagarna rinner iväg. I helgen tänkte jag se ifall jag och Martin inte skall göra något så random som att gå ut och bowla, och på söndag tänkte jag både färga håret (rötterna) och kanske göra en smörgåstårta jag kan luncha på typ hela nästa vecka.

Igår spenderade jag cirka 75% av dagen åt att lyssna på julmusik. Nu har jag fått tvinga mig själv att sluta, så att jag faktiskt klarar av att lyssna på det när det faktiskt börjar bli dags för det, dvs typ mid-November ;D

Nu skall jag försöka komma igång med min lite lätt försenade arbetsdagsstart. Djävla väckarklocka. Djävla säng. Djävla mig.