Jag känner mig ungefär lika tråkig som jag ser ut. Och tydligen är det dags att färga håret igen. IGEN. Jag tycker inte att jag gör annat än färga håret hela tiden? Hur kan det plötsligt ha börjat växa så snabbt? Blir så trött på det. Jag kan dock inte gå runt och se ut såhär, utväxten gör mig tokig. Jag vill inte vara osnygg med blonda hårrötter, jag vill att allt skall vara enhetligt och snyggt. Suck.

Jag är inte på jättebra humör idag. Jag sov helt okej, men jag känner mig inte särskilt utvilad och jag vill mest av allt bara gå hem och dra täcket över huvudet ett par timmar. Inte nödvändigtvis för att sova, mest för att undfly världen lite. Jag tror att jag behöver gå till en läkare – nu på senare år så har mina mensbesvär blivit värre. De börjar tidigare, de drabbar hårdare och det börjar få mig att ruttna rejält på det här. Jag kan inte gå två veckor innan beräknad cykel och vara helt förstörd av humörsvängningar. Det fungerar inte att ha så ont i brösten att jag får svårigheter med koncentrationen, eller att jag nästan börjar gråta så fort något inte går som jag vill. Jag kan inte leva såhär. Och när jag väl får mens och mensvärken kommer..? Fyfan. Jag har på allvar övervägt att börja jobba hemifrån de dagar mina kvinnobesvär är för närvarande, men det fungerar liksom inte. Vad skulle folk säga?

Så ja. Gå till en doktor av något slag och se vad man kan få för hjälp. Jag kan inte gå runt med något som liknar depression varje gång det börjar närma sig ”rätt” datum i månaden. Det fungerar inte. Är det någon som har liknande problem som har lyckats få rätsida på det? Som faktiskt fungerar som man skall alla dagar i månaden? Halp!

Och sorry för all TMI här, men ja. Det är ju en sjukt naturlig grej det här med mens, så det är ju inte precis som att ni inte känner till att det är något som i princip ALLA kvinnor får dras med.

Idag efter jobbet skall jag ta en långpromenad hem, och sedan blir det ta det lugnt på soffan som gäller. Jag borde träna och jag vet att jag skulle känna mig bättre om jag stack ner på gymmet en halvtimme, eller gick och simmade. Men det finns ingen ork just nu. Jag vill bara bädda ner mig i fem filtar och ett berg av kuddar och gömma mig en liten stund.

Nu har jag en arbetsdag jag skall försöka ta mig igenom utan att bli upprörd, irriterad, melankolisk eller ledsen. Det vill säga, om jag lyckas överrösta smärtan i mina ömmande bröst. Önska mig lycka till.

Edit: Är detta vad jag lider av?

Skulle nog vilja påstå att i stort sett alla symtom stämmer in djävligt bra. Är det talande att jag nästan började gråta bara av att läsa det här..?