Gick till sängs tidigt igår, lampan var släckt redan vid halv tio och jag sov som en stock innan klockan hunnit bli tio. Larmet ringde vid halv fem imorse, jag insåg att jag hade sovit gott natten igenom och att jag inte var det minsta pepp på att gå upp då, haha. Dock måste man hålla vad man lovar, i synnerhet om det är sig själv man lovat något. Upp och hoppa, på med träningskläder, iväg till kontoret och så ut och springa.

Det blev 7 kilometer på 45 minuter idag. Jag har nu sprungit ”längre” sträckor tre gånger sedan min 10 kilometers-runda, och jag klarar inte av att komma upp i samma hastighet igen.  2 gånger har jag sprungit 5 kilometer på 35 minuter, och idag blev det som sagt 7 kilometer på 45 minuter. Det jag vill uppnå är att igen klara av 10 kilometer på 50 minuter. De två tidigare gångerna har jag sprungit på eftermiddagen/kvällen, så jag hade stora förväntningar och förhoppningar på att jag skulle klara av att tangera detta idag iochmed att jag återskapade förutsättningarna jag hade den söndagen – jag var utvilad och hade lite banan i magen, och det var svalt ute.

Jag vet att jag inte borde bli besviken på detta, varenda gång jag ger mig utför dörren och springer så bevisar jag för mig själv att jag är så mycket bättre än jag någonsin vågat tro …så varför blir jag så ledsen att jag inte klarar det? Om jag bara ger det lite tid och tålamod så kommer jag att springa 10 kilometer på 50 minuter igen, det är ju uppenbarligen ingen omöjlighet. Har jag kanske nått en platå igen? Är det därför det tar emot lite? Jag klarar av att upprätthålla nuvarande prestationer men inte att excellera dem ytterligare..?

Nåväl. En 7 kilometers morgontur är inte illa pinkat, jag är fortfarande nöjd med att jag stod fast vid gårdagens beslut och dagen kan bara fortsätta gå framåt nu :) Endorfiner, endorfiner ♥

I eftermiddag blir det promenad med Hanna (såvida inte vädret blir sämre, jag gissar på att hon inte är jättesugen på att ta med sin lilla bebis ut i skyfall ;)) och efteråt kör jag hantelträning. Imorgon innebandy, på torsdag får det bli en joggingtur igen och sedan kommer helgen och strular till det lite i vanlig ordning. Får se vad jag lyckas åstadkomma på fredagmorgon. Det får bli ”vila” på fredag kväll/lördag, och sedan gör jag vad jag orkar/hinner på söndagkväll när jag kommer hem. Mest troligt blir det lite promenad + hantelträning då, helt enkelt.

Men det går framåt, jag står fast vid mitt schema och jag ser fortfarande skillnad! Inte från dag till dag, men det jag ser i spegeln numera är så mycket bättre än jag vågat tro att jag kunde vara – och jag är inte ens HALVVÄGS klar än ;)