Planen för idag var ju som bekant att jag skulle köra W4R3, men jag har bestämt mig för att skjuta på det tills morgondagen och istället lyssna på min kropp som just nu skriker att den måste få vila idag. Alltså blir det lite datorspel och ta det lugnt hemma ikväll istället.

Jag har blivit en steg-junkie. I början var jag nöjd över mina 15k steg om dagen, det var mitt mål och jag var glad varje gång jag nådde det. Nu börjar 20k kännas för lite, jag vill upp över 25-30k för att känna mig nöjd med mig själv när jag går till sängs, och det är dåligt på väldigt många sätt. Det tvingar mig att utsätta kroppen för mer press än den borde utsättas för, det stressar upp mig när jag bara orkat/hunnit gå 16-17k steg på en dag och det får mig att känna mig dålig över mitt resultat. Jag måste lyckas ta mig ur det tankesättet. Just nu är mitt team i klar ledning i vår stegtävling på jobb, och det ser ut som att vi utan problem kommer att vinna. Mitt löfte till MIG SJÄLV är att skita i tävlingen nästa månad och istället göra vad jag hinner och orkar. Jag är på 15k steg om dagen fortfarande TRE gånger bättre än vad jag var för två månader sedan, så jag vet inte varför jag tvingar mig själv till ytterligheter där. Det är en ond cirkel, och kroppen hinner inte återhämta sig eller stärkas mellan varven.

Juni blir alltså en lugn månad, på stegfronten. Jag tänker fortfarande springa och jag skall se ifall jag kan komma igång med lite core-träning på gym, men jag tänker INTE hetsa för att ta över 20k steg om dagen. 15k ÄR good enough.