Jag var nyss ute och sprang W3R2 i min Zombies, Run! c25K-träning, och lyckades slå mitt eget personbästa med hästlängder! Tidigare har jag klarat ungefär tre minuters löp i sträck innan jag har tvingats stanna för att andas, återfå balansen och inte dö. Typ. Idag …8 minuter. 8 minuter jogg bland träden i Pildammsparken innan jag bestämde mig för att det var dags att göra stopp. Men jag stannade ju såklart inte när jag slutade springa, jag fortsatte bara att gå i rask takt istället :) Men what, 8 (!!!) minuter! Det är alltså FEM minuter bättre än tidigare personbästa! Känslan just nu: :D :D :D :D :D

Jag är så NÖJD och STOLT över mig själv just nu! Rundan överlag gick väldigt bra, och de avslutade åtta minutrarna var helt enkelt icing on the metaphorical cake :D (no cake for me, jag tar en smoothie istället tack ♥)

För övrigt noterade jag under gårdagen att jag återigen kan snöra åt mina korsetter på riktigt igen. Inget mer tramsande för att de känns för små – jag kan igen forma min midja med hjälp av tyg och stål. NÖJD!

Har nu en omgång kvar i vecka 3 (W3R3) vilket just nu planeras att avslutas på tisdagen, sedan trappar vi upp lite mer.

Haha, förresten: W3 går ut på spring 1 minut, gå 1 minut och gör sedan 10 knee lifts (upprepas fem gånger). När jag stod där som en struts och körde mina knee lifts så mötte jag en äldre dam som var ute och promenerade med sitt barnbarn, och upptäckte att hon av någon bisarr anledning härmade mig och själv började göra höga knän :D Jag lovar att det inte var för att hon gick så, för hon gick ”normalt” både tidigare och sedan efter att jag sprungit vidare (jag vände mig om och såg efter), och iklädd en beige kjol och en stickad kofta kändes det inte riktigt som att hon gjorde det i träningssyfte. Det var bara väldigt, väldigt random.