Helgen börjar dra sig mot sitt slut, och här sitter jag och känner mig förvånansvärt stressad? Magen känns som ett stormigt hav och jag vet inte varför, men det går väl över. Jag har koll på träningskläder till imorgon, jag har just bokat hotell till Japan-resan, jag har en ny jättebra lampa i sovrummet, jag har spenderat 35 minuter på telefon med min mormor, det är groundhog day och det är snart dags att lägga sig och läsa lite innan det är dags att sova.
I fredags var det AW på jobbet, vilket innebär att jag siktar på att komma till kontoret tidigt imorgon för att spendera lite tid åt att försöka städa upp lite. Det såg ganska ruskigt ut när vi gick hem vid halv elva, så jag har en känsla av att det inte magiskt har förändrats under helgens gång ;)
Martin åkte hem tidigare idag, efter att vi åkt ut på IKEA där jag köpte ovan nämnda lampa till sovrummet + två korghyllor som skall stå i ena garderoben, där jag tänker förvara träningskläder och annat som kanske inte behöver ligga i huvudbyrån och ta upp plats. Förhoppningsvis skall det göra det enklare för mig att ha rätt kläder på rätt plats, vilket i sig kommer att förenkla mina trötta och grusögda morgnar avsevärt, och jag slipper famla i blindo varje morgon när jag vill klä på mig. Huzzah!
Det har varit väldigt fint att få ha Martin här igen. Saknade honom förra helgen. Distansförhållande suger, men jag är villig att genomgå all saknad och ensamhet så länge det innebär att jag ialla fall IBLAND kan få sova i hans famn. Älskade knipsare. Om två veckor firar vi 18 månader tillsammans. VAD TIDEN GÅR FORT. Det känns som igår vi träffades första gången, och samtidigt känns det ibland så att vi ibland har känt varandra alltid. Han gör mig hel. Älsk.
Nåväl. Min hals gör ont och har gjort ont sedan igår. Jag väljer att fullständigt ignorera detta faktum, det finns inte ens på kartan just nu. FUCK YOU HALS, nu går jag och lägger mig och läser istället. Tjipp och wog och ha en trevlig kväll :) Förhoppningsvis är det inte 2:a februari imorgon också ;) (å andra sidan skulle det innebära mer tid med Martin, men ja – det skulle ju hålla japanresan på avstånd också!)