Det blev en öl på stan igår kväll iochmed att vi har besök från varbergskontoret. Egentligen hade jag tänkt gymma efter jobb, men jag tog istället en långpromenad hem. Dålig idé, jag har nu pajat benet och haltar och har ont. Djävla skit. Nåväl. Stapplade ut på stan igår och umgåsade ett par timmar med kollegor innan jag stapplade hem och applicerade tigerbalsam på mitt stackars ben. Läste en stund och sedan somnade jag snabbt som ögat eftersom jag var väldigt trött. På något vänster vaknade jag sedan mitt i natten och låg vaken i vad som kändes som en evighet men som förmodligen bara var ett par minuter, där jag först var övertygad om att jag sov och sedan insåg att så ej var fallet. Kollade klockan och den var 03:50. Ugh. Så jag somnade om. Samma slags drömmar som jag haft under resten av veckan; förvirrande verklighetstrogna och alldeles för aktiva. När klockan ringde var jag dock inte det minsta förvirrad över att jag väckts, utan istället bara djävligt trött. Kände mig piggare efter att jag duschat.

Nu har jag haltat till jobbet och sitter här och vet inte alls hur jag skall ta mig hem. Förhoppningsvis kan jag vila upp benet såpass under arbetsdagen att jag kan ta mig hem utan problem, men det märker vi. Busskort för eventuell hemresa ligger hemma på ett skåp i vardagsrummet, så ja… Jag får väl hoppa på ett ben, i värsta fall.

KLART MISSNÖJD över att benet flippat ur. Jag ligger fortfarande bara tvåa i tävlingen och jag vet att det egentligen inte är det minsta viktigt vem som vinner men jag får sådan djävla vinnarskalle och det här är precis anledningen till varför jag undviker tävlingar så länge jag har chansen. Folk säger att de inte vill vara på mitt lag för att jag hetsar, men den enda jag hetsar är mig själv. Jag kan inte minnas att jag skulle ha attackerat någon kollega, och ingen kan ge mig konkreta exempel på att så skulle ha skett, så jag vet inte varför alla är så rädda för mig. Jämför vi nuläget med precis i början av tävlingen så nämner jag den ju knappt ens ifall folk inte frågar eller ämnet dyker upp? Agh.

Så. Min initiella plan för en långpromenad under kvällen har istället blivit utbytt mot ta ett varmt bad för att mjuka upp benet och spendera resten av kvällen på soffan framför någon film, nedkrupen under en filt. Kanske till och med med en påse chips, ifall jag orkar fixa. LYXARN, tänker ni. YNKLIGHETEN, säger jag. Jag har ont, låt mig vara.

Har jag tur klarar jag av att stappla någonstans för lunch idag, annars får jag se ifall någon vänlig kollega kan hjälpa mig att lösa det. I värsta fall får väl någon bära mig… *ler väger som en liten giraff*