Något jag jobbar på: Att våga le

16 000 steg idag and more to come. Jag håller på att tvätta, jag skall gå till posten och skicka ett paket (om jag hinner) och jag skall röja av lite här hemma eftersom födelsedagskrabban kommer hit imorgon wheeee \o/

Livet är på TOPP! Jag känner mig enormt trillfreds med allt och det känns inte som att jag kommer att falla på ett tag. Hur härligt?

Problemet är väl då att jag inte har så mycket att klaga på i bloggen haha, så jag skriver mindre. Men jag tror att ni står ut med typ två poster om dagen där jag är glad och uppåt istället för fem gnälliga inlägg, amirite? :)

Nåväl. Jag är just nu jättehungrig så jag skall nog göra tidig middag, så att jag orkar med allt jag vill ha gjort ikväll. Vadmusklerna är fortfarande lite ömma så jag skall ta mer tigerbalsam på dem sedan – det har känts väldigt bra under dagen tycker jag :)

Kollar igenom en bildmapp med gamla bilder och inser att det finns ytterst FÅ bilder på mig när jag ler. Jag gillar att le. Det känns bra och det uppar humöret. Problemet är ju dock att jag inte tycker att jag ser klok ut när jag ler. Tänk vad skönt det hade varit om man bara klarade av att strunta totalt i hur man ser ut och istället bara fokusera på att VARA? Istället för jag upp handen framför munnen när jag ler eller skrattar, och döljer den. Jag är glad inombords istället. Typ. Jag får jobba lite på det där, tror jag.
Vet ni vad det lustigaste där är..? Det är aldrig någon som har sagt att jag ser töntig ut när jag ler eller skrattar. Hela den nervositeten sitter i mitt huvud. Faktum är att jag däremot har fått komplimanger för mitt leende och så vidare. Som sagt, något att jobba på. Självkänslan och jag är inte alltid överrens. Samma det här med att jag kan se jättesnygg ut när jag tittar i spegeln, men tar jag kort på mig själv ser jag inte klok ut

glad zombieFår väl försöka börja ta kort på när jag är glad/ler/skrattar och se vart det bär hän, kanske.