Kategorier
Gnäll Jobb Meta Sömn Träning

Stelheten

Men ja, självklart. Träningsvärken har börjat komma smygande och jag börjar bli väldigt stel i ben + nacke och axlar. Jag kan väl inte påstå att jag faktiskt trodde att jag skulle få slippa undan, men jag hoppades. Ohwell. Det skall väl kännas att man har rört på sig också :P

Jag är bara livrädd att jag skall tappa motivationen. Jag vet att det är bra för mig att röra på mig – jag kommer att bli smidigare, ha bättre flås och må allmänt bättre. Förmodligen förbättras sömnen också. Så det finns ju bara pros i detta, jag ser inga cons. Men ändå är det ju så djäkla svårt att hålla sig pepp och att genomföra något. Nio veckor, tre dagar i veckan. Det är schemat. Om nio veckor skall alltså jag (JAG!!) klara av att springa fem kilometer på en halvtimme utan att stanna en enda gång. Är det verkligen möjligt? Igår bylsade jag fram som en säck potatis och ville mest av allt bara slänga mig ner på marken och kura ihop mig i fosterställning. Jag svor åt datorrösten som berättade hur mycket jag hade kvar och jag orkade till slut knappt lyfta fötterna. Men jag tog mig igenom det. Jag klarade det. Ett litet steg för Zombie, men kanske ett väldigt väldigt stort steg för Zombie ändå. Eh ja.

Snart har halva onsdagen gått. Jag trivs ju såklart på träningen här, det är kul att lära sig något nytt och det är intressant att få sitta och pilla på hårdvaran vi säljer och faktiskt förstå vad den används till och HUR den används och konfigureras. Möjligheterna. Men samtidigt kan jag inte säga att jag inte sitter och längtar till fredag eftermiddag när vi börjar dra igång allting inför flytten. Det kommer att bli så bra det här. Och efter att flytten är färdig och jag har installerat mig i Malmö och lärt mig mina nya omgivningar så kommer vi att börja spela bandy på jobb en timme i veckan. Det, kombinerat med C25kt-träningen, kommer att hjälpa mycket. Och så ser vi till att äta nyttigare också. Kanske inte direkt ändra matvanor helt, men i alla fall sluta få i mig så djävla mycket socker. Jag var så stolt förra veckan när jag inte druckit cola på hela veckan, och sedan sitter man här i Varberg med en burk cola bredvid sig på utbildningen. Idag står det ett glas vatten bredvid mig istället. Igår kväll köpte jag en halvliter cola och två 2 kilo godis – efter att jag kom hem från träningen lade jag båda i papperskorgen. Kändes helt rätt. Det får, bör och SKALL bli vatten som dricks istället för cola nu. Jag tycker ju inte ens att det är gott!? Det fungerar ihop med vissa maträtter, absolut. Men egentligen är vatten godare till typ …allt. Så vi peppar där också. Bort med allt socker, röra på sig, sova bättre, MÅ BÄTTRE. Pepp pepp.

Men jag skall försöka att inte göra en träningsblogg av detta. Jag skall försöka att inte tjata om allt som har med att springa och hälsa att göra, för det finns det bättre ställen att läsa om på. Men samtidigt så är detta en blogg som reflekterar vad jag gör, tycker och tänker. Om jag är igång och tränar så KOMMER det att hamna här, är jag rädd.

Men nästa vecka kommer i alla fall lite nya roliga bilder att dyka upp :) Så fort uppackningen är färdig och jag har fått chans att sätta mig ner en stund och andas så skall jag lägga upp resten av bilderna från photoshooten med Hans, samt en massa roliga bilder från photoshooten med Monica :)

Och som vanligt, om det är något särskilt ni vill ha min input på och vill att jag skall skriva om – säg till. Så länge det är något jag faktiskt har koll på vad det är så har jag inga problem att skriva vad jag tycker och tänker. Det vet ni väl?

Kategorier
Drömmar Jobb Meta Träning

Kan vi få slippa rigor mortis idag, pretty please?

Jag vågar nästan vara hoppfull inför dagen, för hittills har jag inte känt av någon större träningsvärk. KANSKE jag slipper vara som en gammal tant i kroppen och få plågor varje gång jag ens snuddar vid att röra en muskel? Jag är ju lite stel, såklart. Men det är ju bara att vänta sig. Men slipper jag träningsvärken? Pretty please, say that I do.

Just nu känner jag också att jag kommer att kunna köra runda två imorgon, as scheduled. Hade inte det varit fint, så säg? :)

Jag drömde i nättras att jag var ute på Gotland (eller någon version av Gotland, at least) med Simon och åkte runt i båtar i något som var en kombination av Fårö, S:t Olofsholm och en massa konstiga stränder jag aldrig sett. Båtarna var grunda och havet var djupt, jag var rädd att ramla i för vi körde så fort (motorbåtar, fast de saknade motor..?) och vi åkte både med mamma och sedan med Fredrik. Det var läskigt, jag minns att jag var rädd för mer än att ramla i. Sedan vaknade jag men jag har fortfarande minnesbilden av de djupa, mörka vattnen och risken att ramla över den låga båtkanten inpräntad i skallen.

Onsdag. Veckan går ändå snabbt framåt. Tre dagar kvar och snart mindre än så. Ikväll är jag och Martin bjudna på grillfest med mexikanskt tema hos en amerikansk kollega som ser ut som Harry Potter. Det blir trevligt :)

(och när jag skriver detta så känner jag att vänstra knäet och låret börjar strama och ömma. fan. låt bli låt bli låt bli)

Kategorier
Gnäll Träning

Det är fan dags att göra något åt detta nu

Jo, jag tänkte ju vänta med att börja med detta tills flytten var klar. För att kunna börja i lugn och ro och utan att det krockar med andra saker. Men vad fan hörni, när det har gått så långt att man mår illa när man ser sig själv i spegeln utan kläder och man inser att man börjar fundera på att svälta sig själv för att få bort allt överflödigt kroppsfett som sitter på så fel ställe och gäckar mig så kom jag fram till att nej, jag börjar NU. Innan det är för sent. Innan jag initierar självskadebeteende (svält) eller andra dumma idiotsaker.

Så jag sprang. Jag kom nyss inför dörren, jag har just stretchat lite och fått av mig blöta träningskläder – i retrospekt kanske inte den bästa tiden att börja träna, när det spöregnar ute? Vet ni hur mycket mer något så lätt som tunna djävla träningsbyxor blir av spöregn? Eller hur mycket svårare det är att lyfta fötterna när skorna väger ett halvkilo mer?

Jag tänker inte ljuga. Det var tungt som fan, det gjorde ont att andas och just nu känner jag att jag inte ens är svettig om pannan för det går upp i ångor direkt. Det droppar vatten från håret dock, så ryggen är just nu blöt. Och ja, det kommer att vara svårt som FAN att motivera mig själv till att göra detta en gång till på torsdag. Jag kanske till och med struntar i det. Inte för att jag vill vara tjock, utan för att jag är en dålig djävla latmask som hellre sitter inne och surar över hur tjock jag är istället för att orka göra något åt det. Men jag tänker ge allt jag har för att faktiskt hålla schemat på detta nu, och faktiskt komma ut på torsdag. Om jag så bara orkar springa hälften av rundorna (allt som allt 8 x 1 minut som skall springas just nu) så får det vara bra nog. Jag tänkte ge upp ikväll, när mobilen glatt deklarerar att ”du har sprungit runda två av åtta och har sex rundor kvar!” och jag redan var så trött att jag ville spy. Jag kommer inte att kunna röra mig imorgon – trots att jag har stretchat så kommer varenda muskel i kroppen att gråta.

Men vet ni vad. Jag tänker FÖRSÖKA. Jag vill inte titta på mig själv i en spegel och känna mig äcklad och förakta det jag ser. Jag vill kunna se på mig själv utan kläder och tänka att det ser helt okej ut.

Och kom inte och påstå att jag är smal eller whatever. Jag HAR gått upp i vikt igen, och jag tror (utan att våga ta reda på det på riktigt) att jag väger mer än någonsin. Visst, det är fortfarande ingen totalt ohälsosam vikt, men det sitter på fel ställe. Jag har inget emot att få lite bredare höfter och lite mer rumpa, men när allt sätter sig på magen på mig så kan INGEN påstå att det ser vackert och bra ut. Fuck that.

Jag bestämmer.

Nu kör vi, för helvete. Och jag tänker också säga såhär: Alla glada påhejningar och uppmuntringar HJÄLPER. Peppa mig, håll mig motiverad, hjälp mig ta mig igenom detta. Ensam är stark men om jag har er som knuffar mig framåt så kommer det att hjälpa. Faktiskt. ♥

____________________________
Edit: Länk till appen jag använder. Den är pedagogisk och lägger sig över t.ex. Spotify, vilket gör att man kan lyssna på musik samtidigt man springer och följer anvisningar. So far, so good :)

Kategorier
Jobb Sömn Träning

Är det bara jag som tycker att ”Varberg” låter äckligt?

Ni får klara er utan en bild i dagens post. Jag kom tidigt till träningen idag men det sitter typ fem pers bakom mig och jag är tyvärr för mupp för att våga börja leta och ladda upp bilder på mig själv med blod i ansiktet när jag har amerikaner och koreaner bakom ryggen. Känns bara lite weird, ni vet. Jag lägger upp något sedan istället, när jag är tillbaka på hotellet. Ja, jag är feg, men det känns inte heller trevligt ifall någon råkar titta på min skärm – de får väl läsa bloggen som alla andra om de nu har ett behov av skumma bilder på mig :P

I alla fall. Jag sov relativt bra, nu är det tisdag och veckan har krympt med ytterligare en dag. Ikväll tänkte jag ta en titt på poolavdelningen på hotellet, och när jag har tröttnat på den skall jag nog se på film och somna. Sängen är inte jättebekväm och jag har igen en dubbelsäng för mig själv – finns inte konceptet enkelrum på hotell längre? Jag hade dubbelsäng sist jag sov på hotell för jobbets räkning också. Inte mig emot liksom, jag kan ju studsa runt som jag vill eller sova på tvären eller whatever, jag tycker bara att det är lite konstigt.

Jag har med mig träningskläder för den händelse att jag orkar röra på mig – det hade varit väldigt bra men jag har fortfarande ont i hela kroppen så jag är dessvärre ytterst osäker på om det kommer att orkas med innan flytten är avklarad. Jag är för stressad för att kunna göra något annat än att sitta och stirra på datorskärmen just nu, även om jag försöker koppla av och även om jag förmodligen bara skulle må bra av att komma ut och röra på mig lite. Ugh.

Nu börjar folket omkring mig lägga till varandra på Facebook. Jahapp. Dags för mig att posta detta och sedan plocka fram allt jag vill ha framme när dagen börjar. Hej så länge.

Kategorier
Fotografi Jobb Modell Squeee Träning

Ljuset i slutet av tunneln

Foto: Hans Wessman
Modell: Carina Hellberg

Som ni kanske sett mig tjata om på Twitter så jobbar jag hemifrån idag. Kan inte beskriva hur skönt det känns att det är slutpendlat nu; Hemresan igår var den sista jobbrelaterade pendelturen jag var tvungen att göra. Jobbar hemma idag, åker till Göteborg på söndag och vidare till Varberg på måndag och där jobbar jag hela nästa vecka. Sedan FLYTTAR JAG.

Jag skall inte ljuga, jag börjar få ganska mycket ångest över kostnaderna kring flytten. Det dyker upp lite extrakostnader överallt och med en dubbelhyra på strax över 10k har jag inte riktigt medel att täcka de utgifterna hur som helst. Jag skall betala alla räkningar och dylikt idag och se hur jag ligger till, men magen morrar åt mig och är inte det minsta nöjd över läget. Lilla havet är tillbaka. Det LÖSER SIG på något sätt, jag har ju alltid möjlighet att låna pengar av min mor om det skiter sig, men jag gillar det inte ändå. Jag vill ha kontroll, det vet ni ju. Just nu känner jag mest att jag har noll och ingen kontroll och det är jobbigt.

Mina träningskläder har kommit nu också. Idag, såklart. Inte igår eller i förrgår när jag faktiskt var i Malmö, utan *idag* när jag tränar hemma. Ytterligare en grej jag behöver fixa i helgen alltså. Tur då att jag redan har en tur till Malmö planerad på söndag för att hämta min nya hemnyckel, får svänga inom Stadium då också. Bra att kläderna har kommit i alla fall, beroende på läget i Varberg kan jag kanske träna lite där liksom. Jag VILL ju komma igång och röra på mig.

Idag är fjärde dagen utan läsk. Jag slutar ibland, det vet ni. Lika ofta börjar jag igen :P Men det handlar inte om ett totalförbud på läsk för min del, bara att sluta dricka all ONÖDIG läsk. Jag tycker fortfarande att läsk är gott till mat, ibland. Men när man har fri tillgång till läsk på jobb så är det alldeles för lätt att man tar ett par burkar om dagen för bekvämlighetens skull. Istället har jag druckit vatten och/eller té, och det känns bättre. Det är inte så att jag tror att jag dirrmode kommer att bli smal och välmående och skapa världsfred och få små sjungande fåglar på axlarna när jag är utomhus – men det känns ändå bra att jag faktiskt kan stå emot något så onödigt som all extra-läsk. Faktiskt.

Många bäckar små, vet ni väl? Sluta dricka läsk, sluta med allt extrasocker hela tiden, börja röra på sig, börja laga kloka lunchlådor att ha med till jobb – det kanske kan bli något av mig trots allt. :)

Nu skall det jobbas.
Här är för övrigt en detail från bilden ovan, bara för att:
Foto: Hans Wessman
Modell: Carina Hellberg