Kategorier
Meta Personligt

Det finns andra sätt att trösta än vad du erbjuder, men tack ändå

Vilket oerhört gulligt löv jag hittade på kyrkogården igår när jag gick hem till Johan efter jobbet :3 Det plockade jag med mig. Eftersom jag sprang hem från Johan imorse ville jag inte ha någon väska med mig, så mitt löv ligger kvar i min kasse i sovrummet hos honom, får se ifall det är lika fint på fredag när jag kommer dit (omjaginteblirsjukavvaccinet).

Det är onsdag, solen skiner och dagens tredje och sista körprov är igång. Jag tog en promenad på lunchen och jag tänkte ta en promenad under kvällen, också. Antingen en lite längre sträcka, eller bara upp ett varv på kyrkogården och hem igen. Skall även hinna med att städa lite + eventuellt laga lite luncher, men å andra sidan har jag den här veckan inget mer behov av färdiga lunchlådor — imorgon äter jag hemma och på fredag är det ju i vanlig ordning kort dag och jag äter hemma. Skulle dock behöva något att äta direkt när jag slutar imorgon, innan jag skall vaccinera mig, men det borde gå bra att gå inom Ica och köpa en yoghurt och sedan få i mig ett par mackor när jag kommer hem igen efteråt.

Dörren står öppen för att släppa in lite frisk luft, men istället får jag in cigarettrök från lokalgrannen som står på gatan och bolmar. Som han brukar. Jag förstår mig verkligen inte på folk som röker? Det har jag aldrig gjort, ens när mina föräldrar rökte, eller min syster.

Speaking of Anna är det ju snart dags för hennes födelsedag, igen. Vad hade hon fyllt den här gången? 42, va? Man tappar räkningen. Det har inte riktigt samma substans när man ju inte kan fira personen på riktigt. Hon blir ju aldrig 42, egentligen. Hon är för alltid 25-nästan-26. Ibland hisnande att leka med tanken på vem hon hade varit om hon funnits kvar. Det är ju omöjligt att svara på, men jag tror på fullaste allvar att hon åtminstone hade varit världens mest närvarande kraft av kärlek som faster åt våra 6 brorsbarn. Hon hade vakat över dem som en HÖK och nåde den som hade gjort dem illa. Så är det väl ändå, jag skulle aldrig låta någon skada endera syskonskara heller, men Anna var mer …intensiv. Jag minns när jag var ledsen efter att jag bett min första pojkvän fara åt helvete efter att det uppdagades att han varit otrogen mot mig och hon frågade om hon skulle lösa någon som kunde besöka honom med ett baseballträ. Eh. Oj. Öh. Nej, tack. Jättegulligt att du erbjuder, men jag vill inte det. Snälla gör inte det, ok?

Ni tror att hon bara skojade? Ni kände henne inte. Hon skulle ha gått genom eld för mig och mina bröder. Om någon gjorde hennes lillasyster ledsen så ville hon skada. Lyckligtvis är (och var) jag ju en mer sansad person med bättre konsekvenstänk, och hon respekterade fullt ut min önskan (”nej”) i detta.

Älskade syster, du var en gåta och ett pussel och världens svåraste människa, men du var också ett väsen av kärlek och dedikation och jag saknar dig så förbannat. Din djävla idiot, var du tvungen att dö? Fan ta dig, jag älskar dig.

Nåväl. Vi behöver inte fortsätta styra ner i den gränden idag, jag tror att det bara är mörker som väntar där just nu.

Solen skiner, det är lite över tre timmar kvar av arbetsdagen och mitt kök är välstädat och luktar gott. Jag skall äta ett par klämmackor och ta en promenad (blir nog på kyrkogården faktiskt) och sedan plocka lite i badrum och hall, och sedan tar jag min Stephen King-bok och kryper till sängs. Johan sover i ett vindskydd utanför Varberg så honom träffar jag först imorgon kväll igen, efter att en förhoppningsvis vänlig sköterska har tryckt in en nål i armen på mig för andra gången.

Ha en fin dag, och krama om någon ni tycker om <3

Kategorier
Meta Personligt Träning

Vem är jag?

Kallar denna ”morgontrött kvinna iklädd blått” och also varför har jag smutsig spegel, så ovärt. Det får jag åtgärda när jag är hemma ikväll, yikes.

ÄR det en grej när man blir äldre att man får ont i benen av att sitta ner i tighta jeans hela dagarna, eller hör detta samman med att jag har haft knäproblem sedan mellanstadiet? För let me tell you det är inte jättespexigt att ha ont hela dagarna, det är ju inte det. Är detta varför många kvinnor kör på kjol?

Sven fyller år så det blir lite tårta under dagen, och annars händer inte särskilt mycket. Vi har ingen risketta den här veckan, så sitter mest och pillar på en del logistik inför nästa veckas kurser. Måste flytta runt lite elever osv, men det löser sig. DET LÖSER SIG ALLTID. Det löser sig väl med mina knän också, men just nu är det ganska irriterande :P

Jag kör någon form av countdown inför min klipptid på fredag, är verkligen orimligt pepp på detta just nu? Vilket eventuellt märks pga jag TJATAR OM DET HELA TIDEN, men ja. Det är så det fungerar här på bloggen.

Fick häromdagen för mig att kolla upp lite vart en gammal bloggkompis tagit vägen och det visade sig att hon eh tydligen gått med i NMR, så det var ju …otippat. Det var verkligen otippat dock, hon stod på en av de motsatta sidorna spektrat tidigare så det var inte alls vad man kunde förvänta sig. Sorgligt, ändå. Vi umgicks vid ett tillfälle eller två, minns att vi gått på stan tillsammans i Stockholm och fikat och shoppat. Jag gillade henne. Vi var kompisar på Facebook ett tag, men hon tog bort mig och efter det snurrade hon tydligen iväg och blev nationalist.
Undrar om någon från förr kollar upp mig, och vad de tänker? Är jag fortfarande mig själv, eller har jag också förändrats markant sedan tidigare? Personligen tycker jag ju att jag gått en relativt rak väg framåt, men det finns ju självklart en del småstigar jag valde framför andra och där kan man ju ha ändrats. Utvecklats. Blivit en förhoppningsvis bättre människa, men kanske också sämre beroende på vem som dömer? :)

DJUPT.

Igår sken solen hela dagen och idag är allt grått och dimma, men det är fortfarande relativt varmt och jag är fortfarande nöjd över barmark och att slippa springa i Icebugs ett gäng månader framöver ^^ Är JÄTTEGLAD att jag har dem för de öppnar verkligen upp för vettig vinterträning, men de är tunga och otympliga så man blir också jätteglad av att slippa behöva använda dem ;)

Mm. Det var väl allt för idag. (träningsfokuset kan säkert förvåna någon, apropå min fåndjupa paragraf här ovan. det var aldrig med i bilden tidigare, när jag var mer eller mindre ätstörd och misskötte kroppen. nu är det plötsligt en grej med HÄLSA, men där beror ju också på ifall läsaren är från 15 år sedan eller 5 år sedan ;)) 

HEJDÅ

Kategorier
Meta Personligt Träning

Köpstopp på växter nu!

Onsdag! Vi har Handledarkurs ikväll. Det hade vi förra veckan också; riskettan på tisdagen och handledarkurs på onsdagen. Veckan DESSFÖRINNAN hade vi dem i omvänd ordning, så jag satt hela onsdagen och trodde att det var torsdag pga hade kört handledarkurs kvällen innan. Oerhört förvirrande. Den här (samt förra) veckan är åtminstone rätt :)

Igår köpte jag en jättestor fiolfikus på Blomsterlandet och på Bauhaus ett par lådor att ha under sängen, numera innehållande lajvkläder. Jag har ALLDELES för mycket lajvkläder? Kanske borde sluta sy så mycket nytt. Eller öh, skaffa större möjlighet för förvaring. Endera. Förmodligen någon form av det sista, jag lär ju inte sluta sy inom den närmaste tiden :P
Det mesta av mitt tyg ligger förvarat i lådor under mitt vardagsrumsfönster. Jag har ett så djupt fönsterbleck att det utan problem går in ett par lådor därunder, och så har jag långa gardiner som hänger ner och täcker för så att man inte kan se att det är förvaring där bakom. Så sakteliga börjar det bli ordning hemma, nu är det mest småpill kvar och det löser sig. Har en låda med lajvgrejer TROR JAG som jag kommer att öppna och tömma utomhus pga verkar vara en djävla massa päls och stuff som bösat i lådan och det vill jag inte ha hemma :P

Åt lunch hemma idag så passade på att städa lite + köra en omgång tvätt. Att ha tvättpelare i lägenheten = GULD värt. Otroligt skönt att kunna hålla efter sin tvätt allt eftersom och inte behöva planera in en massa tid i tvättstuga för att man skall kunna ha rena kläder på sig. Diskmaskinen i köket används inte riktigt lika frekvent, men är fortfarande väldigt trevlig att ha till hands när jag har lagat mat och inte riktigt orkar ställa mig och handdiska allt, även fast jag i vanliga fall föredrar att handdiska.

Mm. Skitspännande, eller hur? :P

Behöver en kökslampa. Jag hittade en svinsnygg igår MEN den kostade 1700:- och det tror jag inte ens att jag har på kontot just nu. Förvånansvärt nog är det inte jättebilligt att flytta, vem hade kunnat ana. Det löser sig, dock :) I värsta fall får jag ställa en liten bordslampa på köksbordet så ser jag vad jag äter, och annars kan jag skaffa en sladd bara så att jag kan sätta en naken glödlampa i taket. Oerhört glamouröst, men vafan. Spela roll :)

Right. Ikväll skall jag springa och sedan kommer Johan och umgås :D Det blir bra. Jag hade någon vision i samband med att jag packade upp alla mina böcker hur jag skulle spendera höstkvällarna uppkrupen på soffan och bara LÄSA men sedan skaffade jag tydligen pojkvän och har nu fullt upp med väldigt trevligt umgänge istället. Böckerna finns kvar sedan, så jag har noll klag på detta ^^

HA EN BRA DAG HEJDÅ

Kategorier
Drömmar Gnäll Meta Personligt

Fan också.

Jag vet inte riktigt hur man kan förklara känslan av att TROTS dödsbud, TROTS att mamma sett hennes kropp och TROTS begravning så har jag ändå innerst inne en liten, liten demon som säger ”Anna lever fortfarande”. Det är jättekonstigt, och jag fattar att det är jättedumt, men jag kan aldrig riktigt skaka av mig känslan. Och jag kan ju säga att sådant som nattens dröm där det visade sig att Anna inte alls varit död utan levt på gatan i femton år och vi plötsligt fick reda på att hon bodde på ett hem, och fick komma dit och hälsa på, det hjälper inte. Det hjälper inte ALLS. I drömmen så kunde jag knappt titta på henne för jag var så rädd att det bara skulle vara på låtsas, och jag grät så att jag skakade för att jag var så glad att hon levde.

Fan också.

11 dagar kvar till 19/7 och jag hatar det av hela mitt väsen. Jag pendlar fortfarande kraftigt mellan sorg och ilska kring detta, och jag är så djävla ledsen och jag är så djävla ARG att hon är död. Jag vägrar att godta det, att acceptera att det har hänt, för det är orättvist och orimligt och vidrigt. Helvete.

Annars är det bra. Onsdag, lugnt som fasen hittills, skall strax installera ny toner i skrivaren och till lunch kommer Martin med sushi till oss och det ser jag fram emot. Är hungrig så det blir MYCKET BRA med mat om en liten stund.

Köpte för övrigt halsbandet jag hittade och förälskade mig i igår :3 Det kommer att ta ett par veckor pga de smids ju för hand i samband med beställning, men jag är väldigt taggad på detta. Bild kommer när jag har fått halsbandet — tar nog ut det i skogen på en liten photoshoot eftersom det tydligen är vad jag gör med smycken numera :P

Hejsvej

Kategorier
Meta Personligt

Jag vill ha en egen måne

På något sätt har det gått ett år till. Är det inte fånigt så snabbt tiden springer ibland?
Det är så märkligt att tänka på, när man verkligen TÄNKER på det. 14 år. Vad gör man så länge utan en syster? Vem skall jag prata med när jag inte kan prata med DIG om alla dessa grejer som snurrar i huvudet och som jag vet att du hade haft världens bästa svar på? Fredrik och Ricard är bra, de gör sitt bästa och de är så himla fina och närvarande, men …de är ju inte du. Jag är inte du, heller. Jag tror de känner samma som jag, att du saknas oss och att världen är en tristare plats utan dig. ”Tror”, vafan. Jag VET att de känner samma. De gör vi alla, Anna. Fy fan vad du saknas oss.

Bobby och Sigge har börjat bli så stora! Vilka häftiga små killar detta är — du hade älskat dem! Vilken störtball faster du hade varit, hörru. Kanske lite läskig emellanåt för du kunde vara så  INTENSIV, men när du älskar så hjälp vad du älskar. Varken dina syskon eller syskonbarn skulle ha något att rädas. Ricard och Sanna väntar ju barn nu också, hur häftigt är inte det? Båda dina småbröder har bildat jättefina små familjer. Jag har också en familj, även fast den än så länge ”bara” består av mig och Martin. Med tiden ändras nog det, också.

Insåg tidigare idag att jag har noll koll på när du begravdes. Är det konstigt att jag inte vet? Det var en fruktansvärd dag. Den värsta dagen var ju såklart när du dog (och jag slutar aldrig spela upp scenen då jag fick reda på det, det kommer aldrig att försvinna ur mitt huvud och jag HATAR att jag har alla ljud och dofter och förnimmelser så starkt inpräntade i skallen medan jag har glömt din röst. Hur kan en sekund vara så mycket viktigare än 21 års systerskap? jag fattar inte) men herregud Anna, din begravning. Jag trodde inte att jag skulle klara det. Jag höll på att inte klara det, men starka kärleksfulla händer i mina och jag minns nog det mesta, tror jag. Jag har lite luckor. Det kanske är normalt? Jag vet inte. Jag vet att fikan efteråt var förlösande och väldigt fin. Vi pratade om dig.

Mommo bor på ett hem nu. Det gör mig ledsen. Det skulle ha gjort dig ledsen, också. Jag tror att du hade släppt ALLT och åkt till Gotland i vintras och stannat där, med henne. Du var så himla bra på det sättet, men det finns såklart många dåliga saker med att släppa ALLT och åka iväg, också. Jag vill inte minnas dig för något du inte var. Du var inte perfekt. Det är ingen av oss. Det är ju därför vi älskar varandra, liksom. Du hade så många svarta sidor som var jobbiga att hantera och en av mina största sorger är ju att jag inte orkade hantera, att jag behövde en paus och att du under den pausen …försvann. Det kommer jag aldrig att kunna släppa, och jag känner att jag svek dig. Jag svek dig och jag kan inte förlåta mig själv för det, men jag var tjugo och jag hade inte orken att bära allt det där, åt dig. Jag önskar att jag hade orkat. Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka klockan, uppamma alla krafter jag hade och burit dig genom stormen för jag älskar dig och jag önskar att du fanns kvar hos oss.

Jag vill inte bli långrandig här. Jag ville bara säga något. Ett litet hej från din lillasyster som älskar dig och som tänker på dig varje dag och saknar dig. Fy FAN vad jag saknar dig. Det sliter och tär och jag vet att det hade gjort dig arg för du vill mig inget illa, du vill mig allt gott i världen, men jag kan inte släppa sorgen heller. Det går inte, hur gärna du än hade velat se mig lycklig.

(du hade tyckt om Martin. Han gör mig lycklig. Du hade älskat att retas med honom och jag tror att ni två hade gaddat ihop er och retats med mig, för att ni älskar mig och för att det hade fått mig att skratta.)

Som alltid; Jag saknar dig. Jag älskar dig. Sov gott.

Kategorier
Meta Personligt Tankar

Jag minns en påsk

Ett minne dök plötsligt upp och jag vet verkligen inte varifrån, men jag kom helt oförhappandes att tänka på en påskafton för cirka tusen år sedan när mommo skulle komma över på middag och pappa hade blåst ägg och fyllt med choklad. Han skulle skoja med mommo, och gav henne ett chokladägg istället för ett riktigt för att luras, och vi ungar tyckte ju att detta var DET BÄSTA NÅGONSIN. Jag minns inte ens om mommo blev lurad, jag kommer bara ihåg hur sjukt uppspelta vi var över DET BÄSTA PRANKET, och att jag var oerhört imponerad av magin i hur man kunde tömma skalet på ägg och liksom …fylla det med choklad. Det var spännande för ett barn.

Det är konstigt att växa upp. Det är konstigt när alla omkring en blir äldre, och man själv är plötsligt vuxen och har en massa ansvar och saker man måste ha koll på som man tidigare aldrig behövt oroa sig över för det har ens föräldrar tagit hand om. Det är märkligt. Livet, alltså. Vilken grej.

Jag saknar Visby. Jag tror inte att jag saknar det Visby som är idag, men jag saknar Visby för femton år sedan. Innan jag flyttade. Jag vill inte tillbaka, jag bara …jag vet inte. Jag saknar nog mest för nostalgins skull. Jag trivs bra där jag är idag. Vi kikar lite efter en större lägenhet att flytta till och just nu är ju Surte absolut en plats där vi båda gärna bor kvar.

Jag saknar Malmö också. Jag saknar dock inte Helsingborg eller Kävlinge. Kanske för att Malmö var *mitt*, efter att jag lämnade Helsingborg och N?

Det är så många saker och människor man tagit för givet som plötsligt försvunnit. Vilka vänner har jag aktivt kvar från tio år sedan? De bra, antar jag. De där båda parter var villiga att jobba på att fortsätta vara vänner. Jag har avslutat så många relationer på vägen, vänskap som inte fungerar när jag är den enda drivande parten i det hela. Jag är med på att att alla inte alltid orkar och man hjälps ju åt där också, men när den andra personen visar noll intresse över att fortsätta vara vänner så öser jag inte mer vatten ur min hink. Någonstans tänker jag att jag har blivit bättre på att rensa bort relationer som tar mer än de ger.

Vad djup jag tydligen blev idag, då. Det är Alla Hjärtans Dag så man borde ju vara pigg och sprudlande och kärleksfull och det ÄR jag såklart det med, men tydligen var bloggen idag en outlet för saker jag lämnat bakom mig. Det fungerar, det med!

Ha en fin dag! <3

Kategorier
Meta Personligt

Chillz

Hej från söndagschillaren! Eller ja, jag har varit ute och gått två gånger idag men de senaste timmarna har jag betat av ett par videos i min Watch Later på Youtube i ett försök att komma ifatt lite :) Nu har jag, öh, bara 44 videos kvar. Cirka 35-40 av dem är minst 50 minuter långa. Jag behöver nog beta av den listan lite oftare…

I fredags drack jag öl med Anna (nice!), igår var jag inom stan en snabbis och köpte två klänningar på H&M och på kvällen gick vi ner en sväng på Hyttan, idag har jag promenerat. Allt är bra, ändå.

I fredags fick jag också besked att det är bestämt att mommo inte kommer att flytta hem igen. Hon kommer att bli kvar på Korpen tills de har fått en ledig plats på första bästa demensboende och sedan flyttas hon dit. Jag är kluven. För hennes skull, i hennes nuvarande läge, så är detta det absolut bästa som kan hända. Hon kommer att vara omgiven av människor och personal, hon kommer att kunna prata med folk när hon vill och sitta ensam när hon vill, hon kommer att kunna få hjälp med saker. Men …jag kan inte längre åka och hälsa på henne. Jag kan inte sova i världens obekvämaste säng, äta frukost alldeles för tidigt, behöva titta på Dr. Phil och Glamour och gråtskratta med henne åt Galenskaparna och Eurovision. Var passar jag in i bilden, numera? Jag känner mig som en dålig människa som ur en självisk synvinkel är ledsen över detta, för jag VET ju att det är bra för henne. Jag bara …saknar. Älskade kaostant.

Jag skall ta en kvällsmacka och sedan eventuellt dra fram en bok. Jag har visserligen en liten bit kvar i den Lovecraft-seriebok jag fick i julklapp av Toro, men den är så drattans tung så jag vet inte om det är vad jag vill läsa idag. Å andra sidan har jag redan läst alla böcker jag tog med mig hit när jag flyttade in här, så jag vet väl inte riktigt *vad* jag skall läsa i så fall. Egentligen är jag nog mest sugen på att hitta någon riktigt bra creepypasta på Reddit, typ? :D

Jag hoppas att ni har haft en fin helg! Jag är väldigt nöjd med min helg, efter omständigheterna. Nästa helg skall jag bjuda ut Martin på middag, jag är lite pepp på att se ifall det stället jag bokat bord åt oss på är något att ha ;)

Ha det bra!