månadsarkiv: juni 2012

Monster, paj och musikaliska danskar

Publicerat av

Foto: Monica Hansson

Jag har känt mig mer eller mindre konstant hungrig sedan i fredags. Ändå tycker jag att jag äter saker hela tiden, så jag förstår inte riktigt vad det är fråga om. Kanske har en liten chestburster som ligger och nallar all föda jag stoppar i mig? Ytterst osportsligt i så fall. Nåväl, det går över. Jag är bara orolig att jag skall börja äta FÖR MYCKET i mina försök att stilla hungermonstret som ligger och skriker i magsäcken på mig hela tiden. Jag gillar ju hur min kropp ser ut just nu, vill inte expandera då…

Rollspel igår ja. The things we do. Ohgods. Jag vet inte, jag det känns lite sådär småsvårt att försöka tänka rationellt och göra saker som inte är helt uppåt väggarna när alla andra löper amok och verkar ha lämnat all form av rationalitet, logik och moral bakom sig. Baronessan kommer allt närmre en kaotisk personlighet känner jag, hon gjorde en del saker igår som jag inte hade trott att hon skulle göra. Och detta är bara början! Ge oss ett par spelningar till och sedan kommer vi alla att sitta där som svarthäxmästare och dra fram demoner och arrrgh. Lite så. :P Men ja. Det är kul och jag gillar gruppen :)

Gårdagen i smaker:
Dumlechoklad – lite märkligt, jag var inställd på att det skulle smaka Plopp och därför vetefan om jag gillade att det smakade Dumle.
Jordgubbsyoughurt (lunch) – vanliga lunchsmaken. Minns knappt ens att jag åt den, det var sådan kaos när inget fungerade som det skulle på jobb (i vanlig ordning)
Toast med ost (middag) – meh. Åts egentligen bara för att spisen var så renskurad att jag inte hade lust att steka bacon på den och grisa ner allt igen.
Rabarbersmulpaj med vaniljsås (rollspelsfika) – You kidding me? Den var skitgod. Jag ÄR ju faktiskt Satanisk Pajbakare 1 och 2. /flex
Ostbågar – inte så gott som jag hade velat.

…så när saker inte fungerar som det skall på jobb så är det inte helt ovanligt att danskarna spelar ukulele och sjunger Kumbaya. Jag kommer ju faktiskt att sakna mina kollegor en hel del, även om jag inte direkt skulle kunna påstå att arbetsplatsen i sig kommer att rendera några ömma känslor från min sida.

Rabarberpaj med vaniljsås, gudomligt gott!

En hjärna som förtjänar att ätas

Publicerat av

Foto: Monica Hansson

Jag har väl egentligen alltid varit mer eller mindre atheist (även om jag nog var ganska agnostisk som barn), trots att jag som tidigare nämnt som tonåring hade en period då jag gav wicca ett försök. De mer hedniska vägarna har alltid lockat, om inte annat så för sin romantik och sin närhet till naturen. Som wannabe-skogsväsen så är det ju något som ligger mig varmt om hjärtat, trots att jag fortfarande inte tror på gudar och gudinnor. Däremot så tycker jag fortfarande att wicca på många sätt känns mer *jag* än kristendomen eller dylika religioner någonsin kommer att göra.

I alla fall. Trots min atheistiska natur så är jag alltså ändå väldigt romantiskt inställd till detta. På det sättet så plockar jag väl kanske fram lite saker jag *väljer* att tro på, just för att jag vill. Som till exempel att viss magi faktiskt fungerar, just för att man VILL att den skall fungera. Jag köpte ju ett pentagram vid mitt senaste besök på ön och valde att övertygas om att den skulle ge mig energi från mina rötter närhelst jag behöver. När jag nu använder det pentagrammet som smycke så känner jag ändå en viss del av min hemstad stråla igenom den. På det viset. Vardagsmagi.

…sedan har jag alltid tyckt att häxor har ett sjudjäkla bra sätt att klä sig! Jag gillar :) Men det är ju heller inget nytt ^_^

Men förstår ni hur jag menar, eller är allt det ovanstående bara pladder som faktiskt inte alls har någon vettig innebörd..?

Förresten: Nya skorna. Jättesnygga, bekväma! Alla bra saker! MEN de har så hårda klackar att man verkligen klampar sig fram (känner mig som trollet i Bockarna Bruse, som klampar sig fram över bron) OCH den vänstra skon gniker. Alltså verkligen; Klamp klamp gniiik, klamp klamp gniiik. Och tro mig, det är inte bara i mitt huvud. När folk på jobb vänder sig om och flinar åt mig när jag går förbi dem på jobb efter första gången så börjar man till slut gå runt med ett obekvämt halvflin själv när man skall ta sig till köket/badrummet/annan del av lokalen. Vadfan!

Har förresten sovit typ INGENTING i natt. Jag är just nu helt död i skallen och det lär väl märkas i mitt förvirrade skrivande idag. Sådär va, gick och lade mig vid nio, läste fram till typ elva. Var jättetrött, jag lovar! MEN så fick jag en massa tankar i huvudet och blev jättepigg och förvirrad istället. Låg och läste bloggräl i en timme och sedan försökte jag igen att somna, men det gick ju sisådär. Sedan har jag vaknat till typ hundrasjuttioåtta gånger under natten. Ugh. Och ikväll skall vi spela rollspel, så då blir det ju ingen tidig sänggång. Scumbag brain ;(

Att inleda morgonen med en dusch är typ det bästa som finns

Publicerat av

Behold: Min mytomspunna och väldigt tråkiga naturliga hårfärg – den där mina kollegor inte tror på!

Måndagsmorgon alltså. Utanför fönstret gäckar det mulna vädret – vad då, sommar? Det är för fan höst! Aja. Jag är kluven: Det är inte äckelvarmt och det är inte äckelsoligt så att man bränner sig bara genom att titta ut genom fönstret, men samtidigt så är det tråkigt att den enda årstiden som skall värma upp en och ladda ens batterier inför den mörka, murriga (mysiga!) hösten liksom …misslyckas, med det. Kollade väderrapporten i min mobil och det ser ju inte ut som att den där sommaren återkommer heller. Tog den semester eller?

Alltså, solen: Allt är förlåtet! Kom fram och skin lite nu, jag kan ha parasoll om det är så alltså. Let’s kiss and make up?

Ja. Det är på den nivån alltså. Jag har börjat prata om vädret. Inte jättespännande, kanske. Det är ju inte direkt som att det är svårt för er att själva titta ut genom fönstret och ta in den här informationen utan min hjälp. Å andra sidan är det kul om ett par veckor när jag backtrackar i bloggen och surt hittar det här inlägget, med soleld över hela mig och huvudvärk på grund av vätskebrist och gudvetvad. ”Varför sade jag sådär? Solfan kom ju faktiskt fram!” typ. Vi får se.

Men ja, alltså. Det här med bilder. Jag tycker ju att det är kul att posta bilder. Lite som en reminder liksom, texten du läser har skrivits av en person som ser ut SÅHÄR. Som att det ändrar något. Som att det blir bättre eller sämre? Samtidigt har jag ju märkt att inlägg med bilder på typ blommor och väggar inte riktigt är lika roliga för er, så uppenbarligen påverkar det ju på något sätt att det är en bild på en tråkig zombie och inte en vacker blomma som ligger med här. Grejen är ju bara den att jag har INGET NYTT att komma med där. Nada, zip, zero. Det är därför jag just nu mest gräver upp och postar bilder från Visby, den där tiden då jag hade tråkigt typ hela tiden och mest satt i köket och poserade. Eller ja, som i ovanstående exempel: låg på köksgolvet. Funderar väl på om man skall våga sig på något liknande nu, liksom. Lägga en schysst makeup och så posera lite framför kameran. Men jag vet inte. Jag har blivit så …seriös nu. Typ? Vi får se.

Annars då? Jotack, tackar som frågar. Jag behöver nog mer vitaminer. Funderar på att köpa lite sådana där vitaminer som hjälper för hår och naglar. Silica. Whatever. Jag är trött på att skallen föder små wookies varje gång jag tar en dusch liksom. Om jag nu skulle reproducera en massa Star Wars-karaktärer kunde jag väl hellre få en rancor? De är ju balla. Inte för att jag vet hur jag skulle få fram en sådan och det är nog inget jag vill gå djupare in i heller. Tråkiga skämtet: Du är så tjock att om du vore med i Star Wars skulle du heta Chub-bacca. Chubbie. Jag suger. TRÅK. Hejdå.

En djävla massa saker jag älskar

Publicerat av

Lukten av regn mot asfalt. En stadig hand om min midja. Att få uppskattning när man verkligen lagt hjärta i något. Varma kramar. Kattungar. Hud som doftar av solsken. Mjuka tyger som flaxar kring benen när man har kjol och det blåser ljumma sommarvindar. Någon att hålla i handen när man är lite extra liten. När man måste stå på tå för att kunna lägga armarna om någons hals. Pirret när någon pillar en i hårbotten. Mammas smörgåstårta. De där man kan ringa NÄR SOM HELST och som alltid alltid alltid lyssnar när man behöver kräkas ur sig allt som är dåligt. Folk som förstår och delar mina interna skämt. När man är så bubblig av skratt att man nästan blir yr. Solvarmt gräs under nakna fötter. Knallrosa solnedgångar och en god glass i handen. Nya kläder man känner sig vacker i. Att spela favoritlåtar på jättehög volym så att det hugger i både hjärta och hjärna på en. När man kan titta på sig själv och tycka att fan, jag är ju faktiskt snygg. Folk som vet hur man hanterar språket och som delar med sig av sina oändligt vackra ord. Umgås med bröderna, fadern och modern. Få fina handskrivna brev i på posten. Att veta att man har gjort något riktigt djävla bra. Att gång efter annan läsa ut en favoritbok och veta att detta var inte sista gången. När man vaknar och hör fåglarna kvittra. Ljudet av regn mot plåttak. Att vakna bredvid någon och försiktigt flytta sig närmre så att man inte väcker personen men så att man kan ligga där och mysa lite. Leenden. Att spendera timmar åt att skratta åt delade gamla minnen med älskade vänner. Stoppa fötterna i vatten som inte är iskallt. Åka vattenskidor. Hångel. ♥

Det här med att jag ändå är ganska söt i uniform faktiskt

Publicerat av
Ibland poserar jag bredvid heta kvinnor (Lena) på synthklubb (Vogon Variety) på lördagar
Foto: Simon Lundquist

Idag är en djävligt bra dag! Jag har visserligen lite huvudvärk på gång (inget nytt på nordfronten alltså) och är väl egentligen ganska uttråkad när jag försöker städa och fixa här hemma (det där med att fokusera går, så att säga, inte jättebra).

MEN! Jag vann en tävling hos Cosette OCH mina nya skor kom idag! Så ja. Vem är jag att klaga på att huvudet bråkar med mig när så mycket annat är så bra idag ^_^

Är väl egentligen sugen på att ta en öl (eller två) ikväll, men saknar sällskap och utöver det även kontanta medel, så det är nog bäst såhär. Blir väl av att man spelar eller ser på en film istället… Eller så går jag till sängs tidigt och läser tills jag somnar. Helger gör mig så sömnig, jag vet inte om det är för att man slipper vara så koncentrerad hela tiden?

Livet är bra ♥
(och mellan varven stannar jag till framför spegeln och beundrar mig själv lite, för jag är inne i en sådan period igen där jag inser att jag kanske inte alls är jätteful och dum, faktiskt. och så undrar jag vem som ljuger för mig: spegeln eller kameran?)

Täckt av blod och socker – som en morbid kaka, I guess

Publicerat av

Foto: Richard Scholz
Hatt: http://tegelstenclothes.com/

Jag tänkte bara utannonsera att jag är jättekul att spela Diablo 3 med! Jag där ungefär varannan minut, och varje gång på nya spännande sätt. Ibland dör jag för att monster slår på mig, ibland för att jag råkar ställa mig i poison clouds, ibland trampar jag på bomber och ibland snubblar jag bara. Trots detta lyckades jag till slut ta fyra levlar igår, yay! Dubblade även min HP så förhoppningsvis kanske jag dör lite mindre ofta sedan. Dock så var jag av den uppfattningen att Rasmus bröt ihop av skratt varje gång jag dog (OFTA) så det är väl kul att man kan roa andra i alla fall. What can I say – jag tänker INTE rolla en hardcore-karaktär! (för er oinvigda kan jag snabbt upplysa att hardcore-karaktärer inte respawnar när de dör – de DÖR verkligen).

It’s friday, I’m in love (not really) och idag skall jag ut på IKEA efter jobb och köpa handtag till alla dörrar och lådor i köket för att det skall bli SCHNÜGGT där. Helgen kommer sedan att ägnas åt att försöka få det i stort sett visningsfärdigt där. Det blir bra. Måste bara orka också ;) Men ja, det blir inget level 60 denna helg – jag är för tillfället 44 arghargharghdead.

Jag minns inte varför, men i min dröm täckte jag ansiktet med fejkblod för att låtsas vara någon form av zombie, och sedan stod jag och försökte stressat tvätta rent ansiktet med hjälp av en peeling-scrub som jag gjorde på socker och matolja. Det var tydligen det bästa sättet att göra rent efter vattenfast låtsasblod. Jag önskar att jag kunde komma ihåg VARFÖR jag skulle ha ansiktet täckt av blod, men det såg snyggt ut i alla fall. Får testa att köra den tekniken för applicering av blod någongång och se vad det blir av det. Får väl ha sockret och matoljan nära till hands för efteråt ;)

Men ja. Sommaren kom och gick igen lika snabbt. Nu är det någon form av …vår, tror jag det kallas. Jag är lite förvirrad över den här lite okonventionella ordningen årstiderna kommer i i år. Om vintern kommer före hösten och snattar alla löven för mig så kommer jag att döda någon (nej). Jag VILL HA mina höstlöv. Ljuva explosion av färger. Underbara lukt av död och förruttnelse. Meow.

NU: KLÄDURRRRR.

Grönt och blått är ju snyggt tillsammans i *en del* sammanhang

Publicerat av

Började ta magnesiumtillskott på Stefans inrådan, och jag inbillar mig att jag faktiskt har fått sova bättre de senaste två nätterna. Började ta dem i lördags så antar att det är för tidigt för en märkbar effekt, men jag uppskattar i alla fall placeboeffekten :)

Idag är det en torsdag som är en måndag som är en torsdag. Förhoppningsvis kommer lite paket jag väntar på på Posten (böcker+klänningar+KANSKE skor?) och då hade jag blivit en ytterst nöjd liten zombie.

Vill ni veta något som gör mig väldigt glad? Detta: Om en månad får jag träffa min far! ♥ Har inte sett honom sedan vi var där på besök i höstas, och det är alldeles för länge sedan. Så jag byter jobb om tre veckor och får träffa pappa om fyra. Livet är fan ganska fint ändå, inte sant? \o/

Igår var det 12 år sedan jag fick mens för första gången; 9 år sedan jag tog studenten och 6 år sedan jag gav min bäste vän Eric en fläskläpp med mitt bröst. Det ni! Jag antar att det börjar bli dags för mig att betrakta mig själv som ”vuxen” snart, men vad fan. Min mentala ålder är fortfarande runt 12 år, jag tycker det är ganska lagom att vara där. Ibland blir jag fem. Ni vet, hela den här ”KAN SJÄLV!!”-biten av mig. Lilla femåringszombien. Måste man alltid vara så himla vuxen då? Jag betalar mina räkningar och sköter mitt jobb. Då får jag väl ändå lov att vara barn när jag kommer hem från jobb? Jag bestämmer att det är så. SÅ DET SÅ. Säger du emot får du inte komma på mitt kalas!! ;)

Another day, another wardrobe malfunction. Borde fan göra som Göthberg gjorde för sin förra karaktär i CoC (den italienske mafioson med öga för mode) och göra en t20-tabell att slå fram dagens klädval från. ”Let’s see… Rosa tröja, blå kjol och grön kofta..? LET’S DO THIS!” (OBS! Det blir inte det idag. Eller någonsin. Det var ett exempel på hur dåligt det skulle kunna bli. Slut på OBS.)

JAMENDÅSÅ. In i garderoben, antingen hittar jag kläder eller så rymmer jag med en faun. Eller ja. De är djävligt håriga. Så vi får se. …kläderna alltså. Bazzinga. I kid, I kid.

…jag är nog ganska trött trots allt…