Kärlek var faktiskt ämnet på vårt nationella svenskaprov (svenskprov?) i tvåan eller trean. Jag skrev om Stephen King’ IT (har nog nämnt detta tidigare) och en del andra hade lite svårare att komma igång, vilket märkts på att det kom ett par frågor om hur man skulle battla ämnet. Emil räckte någongång i början av provtiden upp handen och frågade ”Kan jag få låna pennvässaren?” och menade den som stod framme på katedern. Vår svensklärare, Kerstin, tittade lite förvirrat på honom och började igen förklara; ”Jaa, du kan skriva om kärleken till ett djuuuur eller kärleken till ett baaarn, till exempel”. Klassen börjar fnissa lite awkward, och Emil bestämmer sig för att helt sonika ställa sin fråga igen: ”Nej, alltså, kan jag få LÅNA PENNVÄSSAREN?” och Kerstin svarar igen, med lite mer säkerhet bakom orden den här gången (trots att hela klassen börjar fnissa när vi igen inser var hon är på väg med sitt svar) ”jamen till exempel om du har en HUND du tycker väldigt mycket om!” och Emil tackar artigt för svaret, tar pennan med sig till katedern och vässar den klokt innan han går tillbaka till sin plats i bakre raden och fortsätter fundera på vad han skall skriva. Ridå.

Förmodligen egentligen bara roligt om man var där. I efterhand framstår man väl som en hjärtlös sate som fnissade åt lärarens förvirring, men vi var unga och dumma. Ingen direkt ursäkt, jag tror att min och Kerstins relation hade sett annorlunda ut om jag hade haft henne som lärare i högre ålder. Jag hade nog inte haft samma hävdelsebehov, även fast hon faktiskt uppfattade det som intresse och uppskattade det. ANYHOOO, det är inte det här jag skall skriva om så ni får döma mig i tysthet istället.

Kärlek kan vara världens finaste vänner man saknar så att man vill dö. Lite.

Vad är kärlek?
Det finns ju väldigt många sätt detta kan yttra sig på. För det kan lika gärna vara kärleken till ett djur eller ett barn som kärleken till en annan individ. Kärleken till min familj kommer ju dock aldrig att se likadan ut eller ha samma symtom som kärleken till någon man blir förälskad i. Det säger sig själv, men jag väljer ändå att put it out there eftersom det ingår i svaret till frågan.

Jag vill även citera min mor vad gäller huruvida man vet att man älskar någon eller ej. Besvara följande frågor:
–Kan jag leva utan hen?
–Vill jag utan hen?

Svarar du ja på den första och nej på den andra så älskar du. Saker och ting är väl dock inte alltid så svart på vitt när det väl bär av, men ja. Jag har ändå fört detta med mig sedan hon sade det till mig när jag först blev tillsammans med min första pojkvän i gymnasiet.

Jag tror dock att kärlek är väldigt subjektivt. Och eftersom jag ibland har en viss dos galenskap i vad jag säger och tycker så kan jag nog erkänna att jag faktiskt har svårt att våga tro på att andra människor kan ha samma slags känslor för mig som jag har för dem. Det har nog dock sin grund i att jag har väldigt dåligt självförtroende. För att bidra med ett annat citat: ’We accept the love we think we deserve.’ Skulle nog vilja säga att det ligger väldigt mycket sanning i detta.

Kärlek, ja. Fördjävligt, frustrerande, irriterande, hjärtslitande, tårvrängande, destruktivt och alldeles, alldeles underbart. Något man vill men inte vill klara sig utan. För hur djävla kul är det att ligga vaken om nätterna, inte kunna äta för att magen är ett stormigt hav och att alltid lyckas haspla ur sig något riktigt idiotiskt varje gång personen som är objektet för ens känslosvall kommer i närheten? Man framstår som en lallande idiot! Men samtidigt så finns ju ändå en viss charm i det.

Jag lyckades helt oväntat bli kär i vintras, i vad jag trodde skulle vara en sådan där ”Om du ens vore sista mannen på jorden…”-grej. Icke. Kärlek gör lite som den vill, man har sällan möjlighet att styra över vem man blir attraherad av. Problemet med detta tillfälle var att jag var deprimerad och att lägga till olycklig kärlek på det hela var inte direkt optimalt. Mådde så djävla räligt så jag vet inte.

Ändå ser jag med skräckblandad förtjusning fram mot nästa tur i bergochdal-banan som kallas kärlek. Vem vet, nästa gång kanske man slipper få hjärnskakning? :) (metafor, jag har inte haft hjärnskakning sedan jag var typ 12).

Reviderar titel till ”Det här tycker jag om att äta”, klockan är 11 så det enda jag har hunnit äta hittills idag är två källarfranskor till frukost.

Jag har alltid varit väldigt picky när det kommer till mat. Som barn vägrade jag äta om det inte var något jag ville ha, och med ett par syskon med samma ”åkomma” så brukade det vara så att när vi satt sex personer runt bordet hade minst fyra olika maträtter på sina tallrikar.

Det kan ju också tilläggas att under mina 12 år i skolan åt jag sammanlagt inte tillräckligt många skolluncher för att täcka ens ETT års skolgång. Detta resulterade i att jag hade i stort sett inga muskler alls (vad gäller det abstrakta, muskler som i styrka och inte muskler som i fysisk kroppsdel) och kunde inte ens spänna armen när jag tagit studenten. Detta löste sig dock iochmed att jag började jobba.

En ganska rolig episod i frågan är under den vecka då jag var i Soest i Tyskland på en veckolång språkresa, där jag tidigare hade förvarnat min värdfamilj att jag var väldigt kräsen och att jag inte ville att de skulle ta upp om jag inte åt särskilt mycket. Den där sortens brev som personer som jag tycker är jättejobbiga att skriva, ni vet.

Så när jag väl satt där vid deras matbord med hela familjen samlad, tillsammans med de andra två svenskarna från min skola som bodde i samma familj under veckan, så tittar fadern upp på mig och frågar mig nyfiken ”Was iβt du?” (Vad äter du?) och efter att jag först missförstår frågan som ”Was ist du” (vad är du?) så lyckas jag till slut börja rabbla upp maträtter och liknande jag inte tycker om. Det går ju bra det där, tills jag kommer fram till att jag skall säga vitlök. Jag kan inte för mitt liv komma på vad vitlök heter (Knoblauch), och inte heller de andar svenskarna kan komma på ordet, så istället börjar jag försöka förklara vad det är. Vampyrer skyr det, man har det i tzatziki, det äts mycket i Italien och Frankrike, det är en lök; den är inte gul, den är inte purjolök, den är VIT. Och hur jag än försöker förklara vad det är för ord jag inte kommer på (jag säger det ett par gånger på både svenska och engelska också, IFALL ATT) så tar det säkert fem minuters förtvivlat pladdrande innan han plötsligt lyser upp och säger ”Ah! Du meinst Knoblauch!”. Ett ord jag aldrig mer kommer att glömma ;)

Anyhoo. Så, vad äter denna lilla Zombie då? Jag tror att de flesta som träffat mig är väl medvetna om min stora förtjusning i kött. Mmmm, kött… Oxfilé, fläskfilé, flankstek, biff, bacon… Listan kan göras lång. Smörgåstårta är sjukt gott. Korv med bröd kan vara helt underbart, i synnerhet om det grillas i natur kvällen före lajv tillsammans med Eric och Leo. Currygrytor. Det mesta, nuförtiden. Det kommer alltid att finnas saker jag inte äter; jag är till exempel inte alls förtjust i fisk (fast jag gillar att ha makrill på macka!) och även om jag numera faktiskt äter maträtter med vitlök i är det kanske inte den smak jag primärt suktar efter.

Mammas smörgåstårta – så gott så man dör. Och får magknip, för man äter för mycket :3

Jag har en skum vana att ta kort på vad jag äter och lägga upp på instagr.am, så är ni nyfikna kan ni alltid lägga till voodoobunny där. Det kommer även upp bilder på sniglar, skor och böcker, typ.

Ja, jag skippar som sagt var Dag 02 – Min första kärlek just nu, den kommer senare. Jag hoppar direkt på dag 3 istället!

Det här är min vackra mamma och min snygga pappa. Jane Monica (tilltalsnamn Monica) och Bo Anders (tilltalsnamn Anders – eller Snyggen, om han själv får bestämma). Vad ananasen gör på bilden är jag osäker, men de verkar i alla fall väldigt uppspelta över dem.

Mina föräldrar är nuförtiden skiljda från varandra och lever båda i varsitt nytt förhållande; mamma bor ovanför Göteborg med sin sambo Niklas och pappa bor i Zamboanguita på Filippinerna med sin hustru Prescilla.

Min mor var 25 och min far 27 när jag kom till världen, en tidig tisdagsmorgon i Mars 1984.

Allt jag kan om livet har jag lärt mig av de här två. Pappa har lärt mig att hårt arbete och hög arbetsmoral tar en långt i livet, och jag har alltid strävat efter att åstadkomma ett jobb jag kan vara stolt över, i vetskapen att även han är stolt över mig. Min far drev matvarubutik när jag var barn så han var inte hemma mycket under min uppväxt, men jag har många väldigt starka och BRA minnen av när han var hemma och vi bakade småkakor eller lekte kurragömma ihop. Jag har aldrig sett honom som en främling på grund av ”frånvaron”, och jag älskar honom enormt. Jag saknar honom oerhört nu när han bor på andra sidan världen, men lyckligtvis är han i Sverige på besök om ett par veckor! Det ser jag självfallet fram emot väldigt mycket ♥

Stolt far med en månadsgammal Zombie

Min mor är en kvinna jag är väldigt mentalt balanserad med. Vi kan föra långa, givande konversationer där knappt var tionde ord behövs sägas högt – det räcker med en blick eller ibland ett ljud för att vi båda skall veta precis vad den andra tänker. Folk har vid tillfällen uttryckt förtvivlan över hur svårt det är att hänga med när jag och min mor konverserar – dels på grund av tempot, dels på grund av dialekten och dels på grund av de väldigt få ord vi egentligen faktiskt säger.

Mamma och jag träffas mer ofta än jag och pappa, naturligtvis. Vi kommer att fira midsommar ihop hon och jag, tillsammans med min bror Ricard och mammas sambo Niklas. Jag blir väldigt glad av att träffa min mamma, och vi håller kontakt via telefon flera gånger i veckan. Det är mamma som kan få mig att känna såpass stor kärlek att jag blir tårögd bara genom att skicka sms som innehåller följande ord: Jeddai. (mamma vet inte hur man stavar till jedi och det gör mig så galet lycklig och road när hon skriver jeddai till mig. varför låta bli att skriva det bara för att man inte kan stava det?)

Sjukt osmickrande bild på mig, men mamma ser söt ut ♥

Det gjorde mig väldigt ledsen när mina föräldrar skiljde sig för sex år sedan, men båda två verkar så glada och tillfreds med hur deras liv är nu att det inte spelar någon roll för mig att de inte är tillsammans längre. Jag har alltid trott att de är paret som ALDRIG kommer att dela på sig, men man kan inte alltid ha rätt och ibland blir det helt enkelt annat än man trodde att det skulle bli. Jag älskar båda något så oerhört och skulle göra vad som helst för dem. Fina älskade underbara föräldrar.

Hej.

Såatteh. Carina Ulrica Hellberg var namnet. Tilltalsnamn är såklart bara Carina, men trots detta så är jag tydligen folkbokförd som att Carina Ulrica vore ett dubbelnamn, vilket gör det lika awkward varje gång jag tar en ny kurs på universitetet och de ropar upp mig som Carina Ulrica. Då får man lite sådär lagom skyggt upplysa dem om att ”eh, jag är här, men det är *bara* Carina, heh” och så tycker man att allt är sådär djäkla jobbigt som det egentligen bara är när man är tretton år gammal. DÖDSPINSAMT. Jag är ju då alltså 28 så fråga mig inte varför jag ibland är 13. Mental ålder ligger någonstans runt tolv, så det är väl det som spelar in där.

Smeknamn/whatever på mig: Zombie, Katt, Knubbdäck, Lillgeten, Fetgreta. Hepp. De flesta kallar mig dock Carina, sjukt oinspirerat.

Jag är från Visby, Gotland och bor för tillfället i Helsingborg, Skåne. Jag gillar film, musik (sjukt generic av mig) och böcker. Jag läser seriealbum, jag spelar datorspel och en gång i veckan tar jag fram tärningssetet och spelar rollspel med vänner. Det händer också att jag nördar loss på allvar och åker på lajv.

Jag gick Samhällsvetenskapliga programmet med inriktning på Ekonomi i gymnasiet, men har sedan dess inte gjort något som berör något av vad jag lärde mig där, typ. Jag jobbar för tillfället på en datorsupport men byter om två veckor till ett nytt spännande jobb i Malmö.

Jag är atheist och röstar blått. Jag är alltså med andra ord Djävulen (tro mig, trots åsiktsfrihet här i landet är man tydligen jätteond om man råkar vara åt det blå hållet, oavsett skäl. Det är ju UPPENBART att allt jag vill är att roffa åt mig allas pengar och sedan se på när barn och gamla dör. Hoho.)

Eh… Ja. Det är väl jag, typ.

Såhär ser jag ut (ibland):
Frågor på det?

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Vi kör på detta och ser vad som blir av det.
Det fanns även denna lista, men jag tror att den övre blir den jag kör på:

Dag 1 – en nytagen bild på dig + fakta om dig själv
Dag 2 – skriv brev, fota det, och skicka till någon
Dag 3 –10 dödssynder
Dag 4 – tanken bakom ditt bloggnamn
Dag 5 –något du längtar efter
Dag 6 – favorit superhjälten och varför
Dag 7 – en bild på någon/något som har störst inverkan på dig
Dag 8 – mål på kort sikt för denna månad och varför
Dag 9 – det här upprör dig
Dag 10 – låtar du lyssnar på när du är glad, ledsen, uttråkad, sur, förbannad
Dag 11 – en bild från en tid du saknar
Dag 12 – varför började du blogga?
Dag 13 – en bild på ditt rum
Dag 14 – en bild på dig och din familj
Dag 15 – om du satt i regeringen
Dag 16 – en gammal bild på dig själv
Dag 17 – någon du skulle vilja byta liv med för en dag och varför
Dag 18 – planer/drömmar/mål
Dag 19 – smeknamn du har, och varför du har dom
Dag 20 – ett pinsamt minne
Dag21 – din tro
Dag 22 – vad gör dig annorlunda till skillnad från andra
Dag 23 – vad är sann vänskap
Dag 24 – ditt badrumsskåp
Dag 25 – vad man hittar i din handväska
Dag 26 – värsta dagen i ditt liv
Dag 27 – din första vän
Dag 28 – en bild på dig förra året och en från nu – hur har du förändrats sedan dess?
Dag 29 – vad har du lärt dig denna månad
Dag 30 – dina goda egenskaper