månadsarkiv: maj 2011

Hopeless case of a kid in denial

Publicerat av

Djävligt seg idag. Det blir skönt när denna vecka är över, för jag är tröttare och tröttare för varje dag. Att jag har mensvärk från helvetet också gör ju inte direkt saken bättre… Köpte i alla fall ett paket Diklofenac igår, så förhoppningsvis skall jag kunna droga bort det värsta av det. Det är lagom drygt att försöka jobba när man har så ont att man inte kan fokusera klokt :P

Annars då?
Nathaniel får sin iPad idag, så honom lär man ju inte få något vettigt ur på ett par dagar nu ;) Vi skall inte spela rollspel idag eftersom halva gruppen var upptagna på annat håll, så han har ju i alla fall gott om tid på sig att pilla på sin nya leksak ikväll. Jag är lite avundsjuk, vill också ha nya tekniska prylar att leka med ^^ Det finns inte så mycket spännande att ta kort på här hemma, så min kamera är ju inte jätteupphetsande såvida jag inte orkar gå ut. Ser man ut genom fönstret just nu och tänker tillbaka på hur tidigare halvan av denna vecka har sett ut så vågar jag inte direkt tro att det kommer att vara fotoväder ikväll :P Ohwell, det löser sig ^^

Ohwell. Det vanliga: Slita sig från datorn, hitta lite kläder, gå till jobb. Work work.

Jag vetefan, så häftigt var det väl inte?

Publicerat av

I telefon med mamma:

”Jag måste berätta världens häftigaste grej! Igår, för tredje gången i mitt liv, så hade vi HELT SLUT på tandkräm!”

…eh. Okej?
Ah, det kom mer:

”Så vi köpte hem en tandkräm som var jättesnygg och lila och nu när Nicklas skulle flyga till England så tog de tuben av honom för att den var så stor, haha!”

Ridå.
(min mamma är sötast i världen <3)

That’s my name baby, please wear it out

Publicerat av

Lite pilla i Illustrator. Kände för att göra ett porträtt av Vincent Price – the man, the myth, the voice.

Här är bilden jag valde att arbeta ifrån:
Ett ansikte tar form:

Och det färdiga resultatet:

Tog ungefär en halvtimme. Eh. Kunde nog ha gjort det liiite snyggare, men vad fan. Ibland får man jobba snabbt också :)

Ja, jag ljög, men du borde ju tro mig ändå

Publicerat av

Annan kund, annat tillfälle. Min chef satt bredvid och lyssnade in på samtalet i coachingsyfte, och jag var helt ny på slingan.

Kunden, en tekniker som jobbar för en av våra partners, förklarade att han hade problem med hårddisken på en dator, och gav mig en felkod som jag visste betydde hårddisksfel. Jag bokade ut en ny hårddisk till honom, han tackade glatt och vi lade på. Min chef satt en minut och tänkte lite, och frågade sedan kollegorna runt om mig ifall den felkoden jag fått verkligen gick att få på just den modellen. Alla skrattade och sade att nä, det testet man fick den felkoden av fanns överhuvudetaget inte att köra på den modellen av dator. Jag kände mig ju väldigt dum, och samtidigt uppdaterades vårt loggverktyg så att vi fick se att det kommit in en logg från en annan kollega som tydligen pratat med kunden precis innan han hamnade hos mig. Enligt loggen hade kunden i stort sett hotat min kollega och krävt att han skulle ljuga i loggen så att kunden skulle få ut en hårddisk utan problem, men kollegan hade vägrat så kunden hade slängt på i örat på honom, ringt in igen och hamnat hos lättlurade mig.

Tja. Jag ringde upp kunden direkt och förklarade läget: ”Du säger att du har kört Test, men Test finns inte på den här modellen så jag förstår inte hur du kan ha fått den felkoden”
Kunden: ”Men du skickar väl ut en hårddisk ändå?!”
Jag: ”Eh, nej. Inte om du inte kan köra Test A eller Test B och ge mig en felkod från något av de testerna”

Kunden blir märkbart uppretad, och börjar sura för han har redan åkt ifrån den kund som skulle ha ut hårddisken och har därför inte längre datorn i närheten för test. Jag förklarar igen att jag inte får skicka ut en hårddisk innan han kan bevisa att det är fel på hårddisken, och han muttrar surt och vi lägger på.

Min chef är ju inte direkt imponerad av kundens beteende, i synnerhet inte då han som sagt jobbar för en firma som gör hembesök för vår räkning. Kundens beteende mot mig, med lögner och utspel, i kombination med loggen från min kollega gör att min chef sätter sig och författar ett litet brev till kundens chef där han förklarar vad som har hänt.

Nästa gång jag ringer kunden, en eller två dagar senare, är kunden mycket mer tillmötesgående och trevlig. Det är till och med så att när han ringer in till oss så frågar han specifikt efter mig, och vill fortsätta felsöka med mig om det går.

En vecka senare har kunden äntligen fått fatt i datorn och får fram en felkod som bevisar att han har fel på datorn. Jag har väl aldrig tvivlat på att det är fel på hans hårddisk, men vi kan ju inte skicka ut delar till folk bara för att de vill ha dem. Kunden är, under alla kontakter utom den första (hans samtal in, mitt samtal ut) väldigt trevlig, tillmötesgående och gör all felsökning jag ber honom om.

Jag tror inte att hans chef blev så glad över mailet min chef skickade.

Hoppsan :)

We will be victorious

Publicerat av

Hemma efter en relativt tung dag på jobbet. Lite meckigt att sätta sig in i ett nytt tankesätt, men helt klart en värdig utmaning. Siffrorna blev i slutändan inte helt så fasansfulla som jag initiellt trott, men jag kan ju heller inte påstå att de är ens i närheten av okej utan att hånle lite. Japp. Vi får se ifall vi får någon ordning på torpet, det är ju det som är tanken bakom hela experimentet.
Och inom mig har mitt lilla kontrollbehovsmonster suttit och skrikit hela dagen, vilket sedan visade sig vara till viss del rättfärdigat. Duuuude. Not cool :<

Irriterar ihjäl mig på en del saker. Småsaker, I guess. Eller kanske inte. Vill inte skriva rakt ut vad det gäller, kanske något jag bjuder på i framtiden men inte just nu. Inte mer än detta: Jag ser dig. Fatta.

Also: Besviken på ett beslut som tagits. Vad fan? Not cool på det också. Jag tycker att det är helt och hållet fel, men det var inte mitt beslut att ta så jag har ingen sägo i det. Men ändåååå. Ohwell. Det kanske löser sig i slutändan ändå, det  hoppas jag i alla fall.

Dagens handdukslook:

Ingen jättebra bild, men jag ville mest få en bild där min snygga ögonskugga syntes klokt :) Det är kulörerna Cotton Candy och Pink Glitter av Viva la Diva, och förvånansvärt nog har den hållit sig på plats hela dagen. Nu när jag kom hem ser jag att den börjat glida, men tillräckligt bra för att jag skall vara nöjd. Får nog införskaffa lite fler färger, de har en hel del yummylicious färger :)

Snart mat, flobburgare! Om nom!

Gul bil

Publicerat av

Leker man ”gul bil!” för mycket kommer förr eller senare följande att inträffa:

1. Man drömmer om gula bilar i mängder.
2. Man måste försöka motstå impulsen att slå till en främling och/eller sig själv när man ser en gul bil när man går ensam.

Don’t panic

Publicerat av

lol. Besökarrekord i förrgår: 150 läsare. Detta slogs igår, med 217 läsare. Eep. :)

Dagens väder: Solsken, mulet, blåsigt. Det ser kallt ut. Varför är det alltid varmare i April än i Maj? Det känns som att det varit likadant med vädret nu de senaste åren.

Idag är det Towel Day! Jag tänker vara fräck och låna Nathaniels Don’t Panic-handduk istället för att släpa runt på något annat tråkigt, tror jag. Har ingen bra handduk annars…
Detta är looken jag körde på Towel Day för ett år sedan:

Gulliga undercutten ^^ Ser ju lite annorlunda ut nu, med mer och rött hår, samt andra glasögon eftersom de där tappades bort i julhandeln på Nova i Lund.

Wikipedias info på varför man alltid vill och bör ha en handduk med sig, för er okunniga:

A towel, it says, is about the most massively useful thing an interstellar hitchhiker can have. Partly it has great practical value. You can wrap it around you for warmth as you bound across the cold moons of Jaglan Beta; you can lie on it on the brilliant marble-sanded beaches of Santraginus V, inhaling the heady sea vapors; you can sleep under it beneath the stars which shine so redly on the desert world of Kakrafoon; use it to sail a miniraft down the slow heavy River Moth; wet it for use in hand-to-hand-combat; wrap it round your head to ward off noxious fumes or avoid the gaze of the Ravenous Bugblatter Beast of Traal (such a mind-bogglingly stupid animal, it assumes that if you can’t see it, it can’t see you); you can wave your towel in emergencies as a distress signal, and of course dry yourself off with it if it still seems to be clean enough.More importantly, a towel has immense psychological value. For some reason, if a strag (strag: non-hitch hiker) discovers that a hitch hiker has his towel with him, he will automatically assume that he is also in possession of a toothbrush, face flannel, soap, tin of biscuits, flask, compass, map, ball of string, gnat spray, wet weather gear, space suit etc., etc. Furthermore, the strag will then happily lend the hitch hiker any of these or a dozen other items that the hitch hiker might accidentally have ”lost”. What the strag will think is that any man who can hitch the length and breadth of the galaxy, rough it, slum it, struggle against terrible odds, win through, and still knows where his towel is, is clearly a man to be reckoned with.
Hence a phrase that has passed into hitchhiking slang, as in ”Hey, you sass that hoopy Ford Prefect? There’s a frood who really knows where his towel is.” (Sass: know, be aware of, meet, have sex with; hoopy: really together guy; frood: really amazingly together guy.)[3]

Dagens Towel Day-look får publiceras sedan, just nu sitter jag i en morgonrock och känner mig inte direkt representativ :P