Gårdagskvällen var okej. Gårdagen var mindre okej. Allt var i väldigt skarp kontrast till den oerhört bra helgen. Det regnade, jag var inte på topp och saker hände som fick mig att känna mig enormt ensam. Jag gick hem (i regnet), jag handlade mat, jag gjorde pizza till kvällsmat (och lunch idag) och sedan värmde jag lite mjölk och gjorde varm choklad med grädde i. Det var en bra grej. Det var nog första bra grejen på dagen, faktiskt. Tittade på lite Netflix (såg färdigt Part 1 av Terrace House + ett avsnitt RPDR S4) och sedan satt jag och glodde och visst inte riktigt vad. Jag hade 7k steg på Fitbiten, så jag bestämde mig för att helt enkelt ta en promenad.

Det var en bra promenad. Marken var blöt efter regnet, men luften var torr och ganska mild för att vara en oktoberskväll. Jag hade en bra playlist. Jag fick rensat skallen lite, sortera och hantera och planera. När jag kom hem borstade jag tänderna och kröp i säng.

Idag tog jag med träningskläder till jobb. Hade egentligen tänkt träna igår kväll, men jag orkade inte. Det var för kallt och blött och jobbigt, helt enkelt. Så jag sprang idag, fem kilometer innan lunchen. Det var ändå trevligt att få testa ett helt nytt område, nu efter kontorsflytten. Sprang nere vid vattnet, more or less. Runt Turning Torso och tillbaka till kontoret. Pizza till lunch. Nu huvudvärk och en enorm längtan att gå någon annanstans. Det är kombinationen ”för mycket skit pågår i mitt liv” och ”här kommer höstdepressionen” och ”PMS för helvete” som gör det. Jag vet att jag inte får låta det dra ner mig, men det är svårt att hålla huvudet helt över ytan när det stormar såhär mycket ändå.

På fredag slutar Toro och byter jobb. Han är den enda jag har kvar att prata med här nu eftersom mina andra vänner har slutat eller är på pappaledighet. Jag är nervös inför nästa vecka. Vad skall jag göra när jag INTE har någon som finns tillgänglig hela tiden att ventilera inför när det känns jobbigt med saker? Någon som är på samma arbetsplats och kan relatera till varför vissa saker inte känns optimala, alltid. Jag har ingen kvar att prata med. Min bror är inte online på chatten längre, och han har sina grejer som pågår. Konversationer på Facebook är korta och stapplande. Jag har väl lyckats skrämma bort alla, antar jag. Så jag vet inte vem jag skall prata med när det känns jobbigt? Jag vet inte hur jag hanterar det här när jag inte längre har någon att kunna ventilera till. Jag känner mig så himla isolerad just nu.

Vi får se. Det löser sig väl. Jag får försöka klara detta själv också. Det är bara tungt när man inte mår på topp, liksom. Men jag är ändå vuxen. Det är mitt liv. Jag får försöka ta kontroll över det och göra det bästa av situationen. Det löser sig. På något sätt.

Ikväll blir det iaf JSK med Toro, och sedan kanske en promenad innan jag skall sova. Vi får se vad jag orkar, och hur länge han stannar. Jag skall skicka ansökan till tre tjänster jag hittat. Jag tror inte att jag får dem, men man måste ju ändå söka om man ens vill ha en CHANS.

Annars kanske ICA anställer, vem vet.

På fredag kommer Martin. Just nu är det en bra sak att ha sikte på. Martin är ALLTID bra.

En snörvlig tisdag. Det är damm överallt hemma eftersom jag städar och möblerar om. Det är damm överallt på jobbet eftersom vi packar ner hela labbet i lådor och därmed rör upp en massa damm därinne. Jag nyser och snörvlar och försöker andas och allt går väl sisådär, typ?

Fick igår sådant där plötsligt ryck och stack ut och sprang. 8 kilometer, till och med. 8,21 för att vara exakt ;) Det kändes bra! Jag vet inte om det är en grej att jag bara skall träna typ 1-2 dagar i veckan för att kunna prestera? Är det en tillfällig grej eller är det vad som behövs? Just nu har jag tusen andra bollar att hålla i luften samtidigt så det skulle vara okej att bara träna 1-2 dagar, men jag känner också hur kroppen växer sig allt större när jag bara sitter och även fast det är mest i mitt huvud så gör det mig ändå stressad.

Imorgon kväll blir det i alla fall umgäng med Linnea! Vi skulle initiellt ha käkat frukost tillsammans på torsdag, men hon hörde av sig och ville flytta det tills imorgon och det fungerar ju hur bra som helst! Skall därmed se till att få färdigt hemma i vardagsrummet idag så att det ser okej ut där när hon kommer, så blir det lite mat och vin och skitsnack och förmodligen ganska sent och vingligt i säng, haha :D

Ringde mamma igår kväll också och nu har jag äntligen kunnat betala tillbaka pengarna jag lånade av henne för ett år sedan. Det är skönt! Nästa tisdag skall jag betala av min sista skuld och sedan är jag helt oskyldig och alla pengar in på mitt konto därefter är mina och ingen annans. Vilken grej! Det är för enkelt att handla på kredit, att skjuta på betalningen ett par månader för att slippa betala NU när man inte har råd. Nu när jag snart två månader i rad har hållit min månadsbudget OCH gått plus så kommer jag ju att ha en liten budget att använda för de här mer eller mindre viktiga spontanköpen – och därmed också lite mer kritiskt tänkande över vad som är viktigt och inte. Det är inte värt att ha pengaångest varje månad för att man får för sig att det är superviktigt att köpa random skit på internet, liksom.

Det här är inte ens något nytänkande eller på något sätt innovativt. Jag inser ju att alla andra vuxna har insett detta för länge sedan, och det är väl egentligen inte heller en ny idé för mig, men jag jobbar i alla fall aktivt på att faktiskt få månaden att fungera utan att dra över hela tiden. Min matbudget är 4000. Det är sjukt mycket mer än det kostar, men då finns utrymme för småsaker där också, och en chans att få in extra pengar på sparkontot i slutet av månaden. Eller att man har råd att gå ut och ta en öl med goda vänner, liksom.

Så ja. VUXENLIVET. Vuxenlajvet. Det är bra.

Nu skall jag fortsätta nysa och snörvla och invänta mina kollegor för fortsatt packande av labbet. Får hoppas att näsan ger med sig snart, för det är lite tröttsamt att inte kunna andas ordentligt.

Ni får ha en bra dag! :)

Jag jobbar hemifrån idag. Gick (tog bussen) hem efter att jag ätit lunch igår, förkylningen eskalerade ganska kraftigt under dagen och jag var både matt och hade ont i halsen. Jobbade och vilade när jag var hemma, sedan tvättade jag en omgång tvätt och vilade resten av kvällen. Idag är jag väl okej, men känner ändå att det är bra grej att jobba hemifrån idag. Är inte jättefräschast i världen, och vill heller inte riskera att smitta kollegorna. Jag sitter här hemma i en oversized hoodie och snörvlar, det fungerar det med.

Saker pågår fortfarande i bakgrunden här. Ikväll skall jag ringa ett samtal jag redan nu har enorm ångest inför. Jag vill att det skall gå på ett sätt, men misstänker att det kommer att gå käpprätt i rakt motsatt riktning. Vi får se. Det kanske blir bra, vem vet. Jag kanske har missbedömt personen jag skall ringa såpass att jag blir positivt överraskad av vad som blir sagt? Hoppas kan man ju alltid…

Det känns bara som att jag drunknar i allt just nu. Det är för mycket att hantera på alla fronter. Kan vi inte bara snabbspola framåt till en lugn och vänlig period då allt går lite mer som på räls? Jag blir så himla trött av allt detta. Det är så mycket stress och ångest och sorg och det är tungt. Det är så förbannat djävla tungt.

Det blev ju inget tränat igår, såklart. Inte idag heller. Jag andas snor och min hals surar. Det är ingen fara så länge jag kommer igång igen så fort jag mår bättre. Jag har åtta månader kvar. Det är ingen fara. Ingen fara alls. Men det gör mig ändå stressad. Det är bara ytterligare en sak i allt detta som inte riktigt alls går som jag vill just nu. Ytterligare en grus i skon, liksom.

Jaja. Håll tummarna för mig ikväll, snälla ni?