Here comes the zombies, darling

MINUSGRADER idag. Liksom, riktiga minusgrader! -9 när jag vaknade, -8 när jag gick hemifrån och -6 när jag kom till kontoret. Klart ovanligt här i söder, faktiskt. Vi brukar mest ha en massa fjompiga plusgrader här på vinterhalvåret, så det var ju nästan lite trevligt att känna hur käken stelnade i kylan på väg till jobb ;)

I nättras drömde jag om zombieapokalypsen. Jag minns verkligen inte allt från drömmen, men jag var ute och åkte med mamma någonstans och plöstligt var jag i en konstig källarvåning med folk och jag stängde in mig i ett rum som hade ett stort glasfönster i dörren tillsammans med andra, för de som var kvar i korridoren var zombiesmittade och ville döda/äta/smitta oss också. Allt eftersom detta kändes allt jobbigare (och de jag var instängd med var typ klasskamrater från mellanstadiet och gymnasiet?? Henri och Johan S, minns jag. Kanske fler?) så utvecklades det här rummet lite mer, så plötsligt fanns det en stor ytterdörr i slutet av rummet så att vi hade kontakt med resten av omvärlden, fast vi kände oss ändå väldigt instängda och liksom fångade i det här rummet. Sedan var vi ute, eller jag i alla fall, och jag sprang runt och försökte få reda på vilka som hade klarat sig undan från zombierna och så hojtade jag på en tjej som gick förbi, som visade sig komma från Visbyslätt så jag var helt ”VILKA PÅ GOTLAND HAR KLARAT SIG” men hon visste inget alls. Och sedan vaknade jag och var allmänt förvirrad. Hepp!

Torsdag! Jag blev i stort sett klar med disken igår, så idag efter jobb skall jag göra *resten* vilket öh, är en djävla massa grejer men anyhoooooo. Det löser sig :) I allra värstigaste fall så får väl Martin stå ut med att det inte är superstädat hemma hos mig för en gångs skull, liksom :)

Det är så dimmigt ute idag. Rena rama Silent Hill. Efter en dröm om zombies så var det ett väder som väldigt mycket förstärkte känslorna av förlust och förvirring när jag gick till jobbet. Så väldigt få människor ute, det kändes så öde. ”VAR DET KANSKE INTE EN DRÖM” men jo, såklart det var.

Är inte det det värsta, liksom? Sådana där drömmar som är så djävla verklighetstrogna att man inte riktigt vet ifall det var dröm eller inte? Man kan till och med börja undvika vissa personer för att man drömt ihop någon knepig kärlekshistoria och man inte vet ifall det faktiskt har hänt eller ej. Ibland undrar man hur mycket av ens minnen som faktiskt har hänt eller ej, ni vet. Eller ja, alltså. Missförstå mig rätt – jag har alltså ett bra grepp om verkligheten och vad som är dröm och inte, men vissa drömmar kan verkligen fucka upp det lite. Bara så.

Idag skall jag få massage på jobb! Fast jag kom på att de har flyttat på vilorummet från sjätte till sjunde våningen och jag hoppas verkligen att det är ett rum som även det är avskiljt med gardiner eller annat. Annars får jag strunta i massagen tbh, jag har ingen lust att ligga i en glasbur utan tröja som något djävla zoodjur.

Så var det med det! :P

Kommentera

WordPress theme: Kippis 1.15
%d bloggare gillar detta: