Efterdyningar

duvor

Tack för allt stöd igår hörni. Det gör mig lite lättare till mods att ni bekräftar att det inte är mitt fel. Jag VILL inte att det skall vara mitt fel, det känns bara som att det blir enklare ifall jag spelar enligt deras regler och håller mig så oansenlig jag kan så jag kanske slipper all street harrassment. Händelsen igår var den värsta vad jag kan minnas, men annars blir jag catcallad på väg hem från jobbet på veckobasis. De tutar, hojtar, vinkar – eller säger till och med ”oh la la!” när de går förbi. Varför tror de att deras åsikt spelar någon som helst roll? Varför har de så sjukt konstig självbild så att de inbillar sig att deras hojtningar och oväsen och obehagliga flin skulle göra min värld till en bättre plats? Jag tror att det till stor del handlar om en uppvisning av makt. Jag vet inte riktigt hur jag kan formulera ett argument därkring dock, så jag lämnar det därhän.

Idag har jag på mig en hoodie och ett par jeans och sneakers. Håret är oborstat och smink har jag hållit till ett minimum. Jag har nervöst sett mig om på väg till jobbet och ser nog mest bara ut som en liten grå mus. Det får vara så idag. Imorgon kanske jag vågar vara en påfågel igen, men idag är jag en duva och håller mig i utkanten av universum.

Det blev ju såklart inget gymmande igår, jag ville inte. Jag mådde väldigt dåligt och satt och skakade ett tag, men jag hade Mia i telefon och gsson var helt okej med att ta en kvällspromenad med mig eftersom jag inte vågade gå ut ensam. Malmös studenter for förbi på flak och i bilar och tutade och visslade och var glada. Det var dock okej, de var ju inte ”ute” efter mig liksom. Stegräknaren stannade på runt 19k innan jag kom i säng.

Kom, när jag skulle ställa in morgonens alarm, på snilleblixten att jag kan ju gå upp lite tidigare och faktiskt gymma idag på morgonen istället. Det var en asbra idé och jag tog mig igenom W2R3 och körde 8 min på crosstrainern innan jag fick ge upp (herredjävlars var den kan dra slut på en snabbt, det tog mig flera minuter att återhämta mig innan världen slutade snurra och hjärtat slutade försöka fly kroppen) och sedan körde jag 10 lyft i shoulderpress innan jag gick hem och duschade. I retrospekt hade det dock varit en ÄNNU bättre idé ifall jag lagt fram träningskläder igår kväll istället för att behöva försöka rota fram dem vid kvart över fem imorse. Hepp.

Idag är det fredag-fast-torsdag och imorgon kommer Martin. Gudars skymning vad jag hade behövt honom hos mig igår när jag kom hem från jobbet. Få gömma mig i hans famn ett tag och veta att det faktiskt finns riktigt bra män i världen också. Jag VET att det finns mängder av bra män, det är liksom inte så. Men igår hade det varit extra bra att få en reminder på det. Det var en dålig dag, helt enkelt. Ni förstår ju varför.

Nu skall jag försöka jobba och försöka styra upp nästa veckas sommarfest. Vi får se vilket som går bäst.

2 kommentarer till “Efterdyningar

  1. Vissa män är inte rätt funtade.. speciellt inte när deras beteende sporras av andra män på tex jobbet. Min make är arbetsledare på spräng och borrarbeten och stöter ofta på kollegor som visslar, tutar, hojtar mm så fort det går en snygg tjej förbi där de jobbar. Det som värmer i hjärtat är när han berättar om hur han skäller ut dem i sådana stunder :-)
    Känns skönt att en man vågar bryta machomönstret.

    • Helt klart! Din man är awesome :)
      Martin såg en snubbe som först tutade efter en tjej och sedan stannade till och gick ur för att ”prata” med henne, så han gick fram och bad honom att dra åt skogen. Killen stack ju snabbt som en spjut, det var ju uppenbart att tjejen inte ville prata med honom. Det är så sjukt konstigt beteende.

Kommentera

WordPress theme: Kippis 1.15
%d bloggare gillar detta: