Kvällen i bilder

Fortsätter på bildtemat här dårå.

DSC_0239Tog ett bad med den här lil(l)a godingen. French Kiss från Lush, en badbomb proppfylld med lavendel. Den kommer jag att handla igen, kan jag säga. Det är lite farligt för min ekonomi att Lush har öppnat i Malmö, i synnerhet nu när jag har ett badkar att testa alla badbomber i. Eek. Men det är okej, jag ställer upp. Jag OFFRAR mig för er, för att jag skall kunna berätta vilka som är bra osv. SNÄLLT VA.

DSC_0250Sedan gick jag lös på de här gubbarna med kniv.

DSC_0266Ner i mixern med er, era djävlar! Ta lite glass och mjölk också, vafan.
Ett par knapptryckningar senare: DSC_0267

Tentakelmilkshake med smak av jordgubb. Klart om nom. Väldigt ia ia.

Nu skall jag överge datorn och ge mig i kast med xboxen, och se ifall jag kan styra upp något spelande. Hade tankar på att köpa och ta hem Fallout 3, men det blir nog Skyrim eller Mass Effect istället.

Gillar ni att jag postar lite riktiga kamerabilder eller? Eller struntar ni ifall det är gryniga mobilbilder eller? Säg något typ. Kanske att jag släpar med mig kameran oftare ifall det är något som känns kul för alla. Hepp!

(ps det kom inga killar till min gård så min milkshake var nog inte tillräckligt bra ds)

Dagen i bilder

lunch

Vaknade nio av att ljuset strömmade in i mitt sovrum. Övervägde att försöka somna om och utnyttja att det var helg, men efter en kvarts gosande i varm säng gick jag upp istället. Satt vid datorn en stund, och sedan tog jag en promenad till Hemköp och köpte ovanstående ingredienser och gjorde Carbonara till lunch.

Lyckades falla ner i en grop ett tag och mådde inte alls bra, så på Martins inrådan ställde jag in kvällens gymplaner med Samir och tog istället en långpromenad. I lurarna julmusik (döm allt ni vill, men julmusik får mig alltid på bättre humör) och i handen min kamera. Letade vårtecken och hittade både snödroppar, krokusar och någon gul blomma jag inte vet vad den heter. Tittade på statyer och lyckades undvika alla hundbajshögar. Svängde inom Hemköp på hemvägen igen och köpte vad jag behövde för att göra en jordgubbsmilkshake – skall ta ett bad nu och sedan ge mig på att försöka göra milkshake för första gången. Borde vara som när man gör smoothie, fast med glass istället för youghurt..?

Kvällen kommer att spenderas vid datorn/med att spela Xbox. Har inte riktigt bestämt än. Vi får se, helt enkelt :)

Här kommer lite bilder från idag:

DSC_0102 DSC_0104 DSC_0126 DSC_0134 DSC_0150 DSC_0154 DSC_0173 DSC_0199 DSC_0232

 

Tjipp och hej.

Jag har klippt mig!

4f147748274a11e292a022000a1c02a4_7

På hemvägen efter jobb så gick jag förbi en frisör jag passerat flera gånger förut, som i fönstret skyltar att hon bara tar 260:- för klippning (alla andra frisörer jag kollat på tar minst 500:-, wat) och det såg helt folktomt ut därinne, så jag gick in och bad att få boka en tid ifall hon kanske inte hade tid med mig just nu..? Tid hade hon, men hon tog bara kontanter, så jag gick i rask takt bort till Hemköp och tog ut pengar och gick tillbaka. Eftersom hundägare är totalt djävla dumma i huvudet och inte klarar av att hantera det ansvar som tillhör ägandet av hund så trampade jag i hundbajs på tillbakavägen, tack så djävla mycket. Lyckades i alla fall skrapa bort det mot en stolpe, men vafan. Plocka upp efter era djur, tack.

Frisören chockades lite av att jag inte klippt håret på typ hundra år, och sedan frågade hon hur kort jag ville ha det. Jag gav henne relativt fria händer, och hon tog nästan en decimeter av mitt hår. Ni förstår inte hur fruktansvärt slitet det håret var! Hon klippte i en kvart och det kändes som att hon tagit av halva håret för mig, men högen som låg på golvet bakom min stol var så fånigt liten att jag nästan trodde att hon gömt hälften för att skoja med mig.

Nu mår mitt hår fruktansvärt bra, och SER bra ut! Och det är inte såååå kort heller ;) Also, kommer att växa snabbare nu när de kluvna  topparna är ett minne blott. Yay!

Såhär ser det ut nu:

IMAG1710_1

IMAG1708_1

Nu dricker jag vin och spelar lite. Jag är ju som jag nog nämnt gräsänka i helgen, så jag försöker underhålla mig själv. Mellan varven drar jag fingrarna genom håret, bara för att det känns så BRA när de inte fastnar i en sliten tova någonstans ^_^

Om ni letar bra frisör i Malmö så hojta till, jag rekommenderar gärna den trevliga danskan som klippte mig! Hon pratade nästan så att man förstod henne, för den delen. Mycket bra, och INTE dyr :)

När zombieapokalypsen kommer planerar jag att äta alla som inte springer snabbare än mig

tumblr_n1ce88IYnh1swv52fo1_1280

Gym, kära gym. Varför lämnade jag dig ens? PEPPEN efter att man kämpat livet ur sig på crosstrainer, löpband och tyngdlyftningsmaskineriet. Kommer att ha så satans ont i alla muskler i kroppen imorgon, men jag tror verkligen att det är värt det. Jag är plötsligt piggare, gladare och varmare – sitter inte längre och huttrar i min hörna här på kontoret. Klart bra beslut, det tackar vi morgonförvirrade Carina för :)

(känner redan nu att det värker lite i lår och axlar) (win!) (ok, jag gillar alltså inte att det gör ONT, jag gillar bara att det är som ett kvitto på att jag faktiskt fått tummen ur och kommit iväg igen) (faktiskt)

Jag måste se till att komma iväg MINST en gång i veckan på gym och MINST en gång i veckan på att simma. Det är dags att fixa det här nu. Det som är mitt stora problem är att jag kommer för nära att ”lyckas” och då blir jag rädd och drar mig tillbaka. Hur kan man vara rädd för att lyckas? Ibland undrar jag om jag är alldeles för trygg och bekväm i att må dåligt. Martin säger till mig ”du VET hur det är att må dåligt, du kan det där nu! Det kanske är dags att testa att må bra?” och jag vet ju att han har rätt, alldeles för rätt, men… jag är ändå lite rädd. Hur kommer man förbi rädslan att LYCKAS? Det är ju vanligt att man är rädd för att misslyckas (jag är det också), men för att lyckas..? Idiotier. Eller är det att jag är rädd för att misslyckas med att lyckas, öh? Väldigt paradoxalt det här.

Nu skall jag jobba vidare, har cirka tusen saker att fixa innan jag skall gå för dagen. Hepp!

 

Zombiefied

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gårdagen gick bra. Jag lyckades hålla mitt lilla ”tal” inför båda grupperna, och ingen somnade eller gick. Var helt sjukt trött när jag kom hem igår, så satt vid datorn en liten stund innan jag gick och lade mig och läste. Somnade ifrån mitt i bok med tända lampor och allt, vilket lämnade mig en aning förvirrad när jag vaknade i morse. Försökte kolla på film igår (Rifftrax-versionen av första Harry Potter-filmen) och det var ju kul, men jag var för trött och rastlös så det var därför jag lade mig istället. Jättespännande, eller hur?

Försökte ta kort på mig idag men blev inte alls nöjd. Jag hoppas verkligen att spegeln har mer rätt än kameran angående hur jag ser ut, annars är det illa.

Tog med mig träningskläder och tänkte gå till gymmet som ligger intill kontoret efter frukost/före lunch idag. Det var ett sådant där ryck jag fick imorse när jag låg nyvaken och funderade på varför lamporna var tända, ”Varför inte ta med träningskläder och gymma lite?” Jag vet ju att om jag tänker gymma EFTER jobb så blir det inget av, för jag är för trött och opepp när jag kommer hem, så det här kändes som en vettig lösning.

Det har regnat satan på mig hela vägen till jobbet, så jag sitter nu i fuktiga kläder och vantrivs med läget. Skitväder. Hade mascara runt hela ögonen när jag kom fram, men lyckades sudda bort det när jag väl kom till kontoret.

Vi får se ifall jag uppdaterar här något senare idag, annars får ni ha en trevlig fredag! Själv tänkte jag spela lite + chilla hemma. Vi får se vad som händer. Martin kommer inte ner i helgen så jag tänkte försöka fixa ordning klokt hemma, för en gångs skull, när jag ändå har tid över.

Hejsvej.

Min presentation, IGE Day

Hej! Mitt namn är Carina, jag är nästan 30 år gammal och jag har jobbat på Procera i snart två år. Jag jobbar inom signaturutvecklingsteamet, så mina arbetsuppgifter går främst ut på att testa datorspel och mobilappar, och sedan dokumentera hur trafiken ser ut och skriva hur man identifierar vilken app folk använder eller vilket spel som är populärast.

OLD-SCHOOL-cell-phone

När jag växte upp så ”fanns inte” mobiltelefoner. Min far skaffade en mobiltelefon som var gigantisk, stor som satan och väldigt omständlig att ta med sig. Min mor minns mobilen med orden “den var större än en tegelsten och vägde typ 10 kilo” Jag kan ha varit 10-12 år då.

Efter att jag slutade nian (för 15 år sedan!) tog jag mina besparingar och köpte min första egna telefon, efter att ha strulat med min systers väldigt kassa Motorola ett tag.

Det var en Nokia 5110. Den hade Snake, och man kunde både ringa och skicka meddelanden på den. Internetåtkomst på mobilen var det inte ens snack om, det var ju långt ifrån standard att ha internet HEMMA på den här tiden. När internet kom var det slött som tusan, man använde Netscape Navigator fram tills Internet Explorer kom. Om någon ville ringa ett samtal fick man koppla ner internet så länge – det gick nämligen inte att ha både hemtelefon och internet uppkopplade samtidigt. Vi hade även en fax hemma, och detsamma gällde där: väntade pappa på ett fax fick man stänga ner internet och sätta sig och vänta. Och vänta. Och vänta. Allt emedan man fick lyssna på det där väldigt speciella ljudet som en fax ger ifrån sig.

Att installera ett spel på datorn krävde ett tjugotal disketter man skulle byta mellan och det tog en timme eller två innan man kunde få komma igång och spela sitt spel – ifall inte datorn kraschade innan man hann färdigt. Jämför med idag, när du kan köpa ett spel på DVD eller via Steam och ha det installerat och klart på mindre än en kvart. Eller ja, inte ens det. Tar det en kvart så skall det banne mig vara ett bra spel för att man skall orka vänta så länge.

 

På den här tiden delade jag och mina två småbröder dator, så efter att pappa skaffade internetabonnemang så slogs vi om vem som skulle få sitta vid datorn. Vanligtvis fick vi turas om att sitta en halvtimme åt gången. Jag fick min fars gamla laptop när jag var 17, och det tog ungefär 45 minuter från det att man startade datorn tills man faktiskt kunde ANVÄNDA den till något, som att surfa. Den hade 2 gig hårddisksutrymmet och 512 Mb RAM, att kalla den “långsam” vore inte ens halva sanningen. Det gällde att planera i god tid ifall man ville sätta sig och surfa lite.

 

Det tog nog runt fem år till innan jag hade en mobiltelefon (från 3, ensamma om att erbjuda videosamtal!) som hade möjligheten att surfa på internet, men det hela var väldigt åbäkigt och begränsat så jag använde aldrig funktionen. Det var egentligen mest någon nyhetssida man kunde komma åt, vad jag minns. tumblr_mylsv93S9s1t1xmv9o1_500

Min iPhone 3Gs som jag köpte för runt 6 år sedan är den första mobiltelefon jag haft som har haft ett smidigt sätt att använda internet, och den är då heller inte den första som har haft en vettig funktion för detta. Det jag försöker säga är att vi har gått från att ha mobiltelefoner där sms och Snake var det häftigaste man kunde göra (och få spel idag kan slå Snake, för den delen!) till att ha mobiltelefoner redan i ung ålder, där vi med en lätt beröring med fingret kan komma åt allt från de senaste spelen, bloggarna och nyheterna till att kunna kommunicera med vänner och främlingar på andra sidan jorden – min far bor på Filippinerna och trots att det är dyrt som sjutton att ringa vanliga samtal till honom så kan jag nå honom gratis via t.ex. Skype och Viber. På min tid fick man cykla en halvtimme i regn för att ta sig till videobutiken för att hyra videofilmer – nu tar man fram sin smartphone eller surfplatta och startar Netflix och streamar det man vill se direkt.

 

Tekniken går väldigt snabbt framåt. Vi har idag valuta som är helt och hållet digital (Bitcoin och dogecoin, t.ex.), åldern för folk som har egna mobiltelefoner sjunker hela tiden och i takt med det så släpps mer och mer program anpassade efter unga barn och tonåringar. Det dyker upp allt fler bloggar på internet, trots att det för några år sedan verkade ha nått sin kulmen. Vi har sidor som tumblr och instagram, som gör det väldigt lätt och väldigt lättillgängligt för folk att dela sin vardag. Microbloggande i form av Twitter, allt fler funktioner på Facebook som gör sidan mer underhållande för gemene man där du via din telefon och ett par snabba knapptryck kan lägga upp en bild eller text för att berätta vad du gör just NU.

tv_project_runway02

När allt går framåt i den hastighet det gör nu så är det viktigt att vi hänger med. Det som är det senaste idag kan vara förbisprunget och bortglömt imorgon. Tänk er som Project Runway: One day you’re in – the next day you’re out. Det innebär att vi som jobbar med tekniska yrken hela tiden möter nya, spännande uppgifter. Det står aldrig still. Vi har dagligen nya projekt att sätta tänderna i, och när vi väl har dötid att slå ihjäl så kan vi alltid ta ett steg tillbaka och se över det vi gjort tidigare för att ständigt förbättra och hålla det up to date.

 

Har man ett intresse av data, datorer och teknik så kommer man att trivas med ett sådant här yrke. Jag följer bloggar som dagligen uppdaterar med de senaste spel-releaserna, jag läser tekniknyheter och försöker hålla mig a jour med vilka nya konsoller som skall släppas, vad som förväntas bli den nya stora telefontrenden, vilka appar som är populärast för chat och spel.

 

Det viktigaste är inte alltid vilken utbildningsbakgrund man kommer ifrån – jag själv är grafisk designer med utbildning i lingvistik – det handlar snarare om att man skall vara intresserad och open-minded. Jag älskar att lära mig nya saker och letar ständigt efter nya spännande utmaningar.

 

De egenskaperna är vad som gav mig jobb här på Procera. Jag har inte läst en rad programmering i mitt liv, men jag kunde bidra med ett nytt sätt att se på saker och ett annat tankesätt. Det var svårt i början, det var en hel del för mig vitt främmande saker att sätta mig in i – men samtidigt som det ibland kunde bli lite överväldigande så har jag njutit av varje sekund på Procera. Det är inte ovanligt att man kan känna längtan att komma in till kontoret för att få plocka upp det man jobbar med och attackera problemet från en ny synvinkel och få lära sig något nytt. (vanligt att kollegorna tar med sina datorer hem och fortsätter jobba!)

 

Vi är inte många tjejer på kontoret. Bortsett från jag så är det två tjejer till som jobbar här på Malmökontoret, Hanna och Sara. Båda är just nu mammalediga, så jag är för tillfället ensam tjej här. Är det något jag märker av? I ärlighetens namn inte. Det som främst skiljer mig från killarna här är att jag ibland har kjol eller klänning på mig, och att de vanligtvis INTE har det – även fast det inte skulle vara något dåligt om de en dag kom in i kjol ;)

 

Det gäller att hitta rätt. Jag har arbetat på mansdominerade arbetsplatser där jag som tjej varit utesluten ur gemenskapen, där jag varit utsatt för en del förlöjligande kommentarer och där det stått klart och tydligt att de (tyvärr!) ser ner på mig för att jag är kvinna. Man får stå på sig, man får fortsätta att veta att man visst är kick-ass och helt enkelt beklaga de som inte förstår vad de går miste om när de decimerar mig till ett kön och fråntar mig rätten att vara en tänkande individ. Stanna ALDRIG på ett ställe som får dig att ifrågasätta ditt värde och får dig att tro att du inte är skicklig, kunnig eller en tillgång. Leta vidare, och hitta RÄTT. Jag lovar att det finns en plats för er där ute – ibland får man slåss för sin rätt att vara där man är och ibland får man helt enkelt bara försöka sålla bort rötäggen och gå vidare innan man hamnar där.

img0.tv4cdn.se

De hinder jag kan stöta på i arbetet på Procera har inget med att jag är tjej att göra, utan det handlar om min kunskapsnivå. Eller visst, det kan vara lite svårt när vi spelar innebandy och jag krockar med någon som är fysiskt större än mig eftersom det oftast slutar med att jag ramlar omkull, men det kan jag också undvika genom att vara snabbare och smidigare än de jag spelar med.

Vad gäller kunskap så kan jag alltid försöka springa om även där. INGET står i vägen för att jag skall lära mig mer, och i ärlighetens namn är det inget som säger att jag inte skulle kunna bli bättre än killarna jag jobbar med (som för övrigt är riktigt djäkla duktiga på det de gör!) Det handlar bara om vilja och motivation och möjligheter att få lära sig och att hela tiden vilja utvecklas.

 

I ett företag som Procera så uppmuntras viljan att lära sig. Procera vill ha anställda som trivs med sitt jobb, som vill utvecklas, som vill förbättras och kunna bidra med något nytt. Ett bra exempel: När jag precis hade börjat jobba här blev jag skickad på en veckas kurs på Varbergskontoret för att lära mig mer om vår produkt och vad vi faktiskt sysslar med. Jag satt i en vecka och var enormt kluven mellan två ganska överväldigande känslor: Glädje över att få vara här och att få LÄRA mig något – och total panik över att jag förstod väldigt lite av det de sade. Det var rena rama ryskan för mig. Efter veckan var slut åkte jag tillbaka till Malmökontoret och kände en viss oro över att jag inte hade lärt mig så mycket som jag hade velat eller räknat med. Ett halvår senare satt jag i medarbetarsamtal med Sandra från HR och min högste chef från Kanada, som frågade mig bland annat vad jag hade tyckt om den utbildningsveckan. Jag sade som det var: Jag hade stormtrivts men samtidigt inte lärt mig så mycket som jag hade velat, för det var för mycket och för nytt för mig. Inga problem, sade de, vill du gå kursen en gång till? Jag tackade ja, och förra sommaren deltog jag på nytt i new hire-utbildningen (som den här gången var nerbantad till ungefär 3 dagar istället för 5) och jag är väldigt tacksam för den möjligheten. Jag förstod så mycket mer, och kunde till och med bidra genom att svara på frågor istället för att sitta och stirra ner i bordet och hoppas att de inte skulle fråga mig.

transsymbol1Det är helt enkelt viktigare vad du har i huvudet och hur du vill använda det, än om du är tjej, kille eller något där emellan.

 

Frågor?

 

Lite intressanta länkar:

http://malmo.coderdojo.se

http://devopsreactions.tumblr.com (igenkänningshumor programmering)

http://womengineer.org

http://datatjej.se

https://www.facebook.com/groups/176386717211/ Geek Women Unite! (Sweden)

Morgongnällig huvudlösing

Varför måste jag vara gnälltanten på kontoret? Varför är det så få som förstår hur man bör uppträda i ett kontorslandskap där vi är många som delar på utrymmet? Varför är vi ALLTID SAMMA DJÄVLA MÄNNISKOR som får städa upp efter alla andra/ställa in frukosten/plocka i och ur diskmaskinen/fylla på toalettpapper? Varför förstår inte alla hur en toalettborste fungerar?

Ja, det är en sådan dag idag. Ost vi köpte igår eftermiddag stod imorse helt naken i kylskåpet. Det här med att plasta in saker för att hålla dem fräscha är tydligen inte något som går hem hos alla. Det känns som ett djävla skämt att en arbetsplats med en medelålder på 35 inte vet hur man gör för att hålla mejerivaror fräscha. ”Din mamma jobbar inte här” liksom. Argh.

OKEJ. Anyway. Igår låg jag på soffan och glodde på Pandorum. Jag har sett den en gång tidigare och hade väl inget vidare bra intryck av den, men jag kände för att se om den för att ge den en chans till (also: gillar Ben Foster!) men den var till och med sämre än jag mindes. Jag skulle ha gått på gut feeling och sett på Event Horizon istället. Klart bättre rymdskräckis! (also: Sam Neill!)

För övrigt gör det mig lite vresig att en produkt jag hade fått lovat skulle skickas till mig 15/2 inte ens har påbörjats än, trots att jag beställde vid nyår. Personen som skall stå för skapandet har varit skadad och ligger därmed efter, men det hade ju minst sagt varit uppskattat ifall hen hade kunnat berätta det för mig lite tidigare än 3 dagar efter utsatt leveransdatum..? Suck. Vi får se när det dyker upp.

Dagens outfit är min bästa blåa klänning. Huvudet får ni inte se, jag fick så dåligt ansikte på alla bilder jag tog så vi låtsas inte att jag har ett huvud idag.

IMAG1692_1

Igår spenderade jag hela arbetsdagen åt att lyssna på Arcana. Lugn och bra bakgrundsmusik. Får se vad det blir idag. Just nu skall jag nog lyssna lite på Westlife faktiskt.

Jajajaja jobb att göra. Hejsvej.

WordPress theme: Kippis 1.15