Alla dessa lugna jullåtar har FEL

granen

Men åårgh, saker som inte fungerar som de skall, allmän PANIK på stan och jag ville mest bara gråta och gå och gömma mig. Jag var så stressad av situationen att jag började må väldigt illa, och hjärtat pickade så att jag trodde att det skulle flyga iväg. Nu har jag i alla fall kommit hem, slagit in alla julklappar, ätit lunch och börjat packa. Lägenheten ser ut som skit och det gör mig ledsen, för jag ville vara färdigstädad när Martin kommer med tillbaka efter jul men istället är allt kaos för att jag fick vara på stan i mer än en timme mer än jag räknat med. SUCK. Vi får se vad jag hinner fixa innan jag skall gå till bussen – om två timmar måste jag vara hemifrån, så jag har i alla fall liiiite tid på mig att fixa färdigt allt som fixas färdigt skall.

Fast jag vill fortfarande helst bara dra täcket över huvudet och gömma mig lite tills allt har lugnat ner sig igen. Vi skall ut på stan en sväng imorgon också. Det är eldprov för mig, för mycket folk och stress och i vanliga fall får jag panik och stressar upp mig något så enormt, men jag behöver försöka hålla nerverna i styr. Träna på det där, liksom.

Nu skall jag återgå till mitt kaos och hoppas att jag har läget under (någorlunda…) kontroll innan jag skall iväg.

Världens bästa bästa vän fixade julklappar och levererade dem hem till mommo, och jag blev så glad så att jag ville gråta. Bra gråta. Inte stressgråta. Finaste Eric, du är så bra TACK! 

Okej hejdå, skall göra saker nu.

HAPFF

boot

Det är inte utan att jag blir lite tårögd och känner hjärtat bulta av stolthet när jag läser vad min far och hans hustru gör för de som har de sämre ställt på Filippinerna.

hapff

Med hjälp av oerhört vänliga och givmilda människor får de in pengar som de sedan handlar mat och förnödenheter till de fattiga för.

hapff2

Har du inte pengar får du helt enkelt inte hjälp på sjukhuset. När jag var på besök hos pappa första gången körde vi in grannpojken till stan, eftersom hans mor efter en besvärlig förlossning hade förlorat väldigt mycket blod. Pappa ville släppa av pojken vid sjukhuset, men det berättades att det inte var någon idé – han skulle inte få hjälp där. Istället skulle han försöka vid marknaden, för chansen var större att det skulle lösa sig så. Det är helt befängt!

Sjukvård kostar i Sverige också, men skulle någon utan pengar bli skadad eller sjuk kommer de ändå att få hjälp. Alla dessa stackare som sover på parkbänkar – om de kommer blödande till sjukan KOMMER någon att ta hand om dem och ge dem den hjälp de behöver. Det här är långt ifrån en självklarhet på Filippinerna.

Läget på Filippinerna har fått en hel del uppmärksamhet i efterdyningarna efter tyfonen, och det är bra. Många organisationer har försökt få in pengar till de som drabbats av ovädret, och det är underbart. Vartenda litet öre gör skillnad, jag lovar.

Vet ni fortfarande inte vad ni skall ge folk i julklapp så är en donation till HAPFF en fin sak. Minst 100% av pengarna går till de behövande!
”Vad då minst 100%?” undrar ni såklart, och såhär ligger det till: Om summan ni skänker inte räcker hela vägen fram till vad som behövs just nu så skjuter pappa och Prescilla personligen till de sista pengarna ♥

HAPFF (Help a Poor Filipino Family) kan ni hitta → HÄR ←

Vi får se ifall planeringen håller

936550_702751793076370_293527912_n

Klockan är snart halv åtta och jag har varit uppe sedan klockan sex. Har tagit en promenad fram och tillbaka till kontoret för att hämta mina träningskläder som jag vill ta med upp till Göteborg – tänkte ta en morgonjogg på julafton, om inte annat, och då måste jag ju ha något att ha på mig :) Ja, såvida det inte blir snö då alltså – men det tvivlar jag dessvärre starkt på.

Jag har tusen saker att packa, jag har tusen saker att plocka undan hemma och jag har tusen saker att fixa på stan. Jag har utöver det 9 timmar på mig innan jag skall sitta på en buss till Göteborg, så vi får väl se hur förenliga de siffrorna är med varandra, eh? :)

Bilden här ovan är från julfesten för Martins företag som vi var på i lördags. Vi åt enormt god mat och såg en trollkarl som var skicklig. Festen inleddes med att alla skulle spela segway-polo (ja exakt) men jag valde att sitta på läktaren istället. Kalla det självbevarelsedrift! Jag vet hur skadebenägen jag är när jag spelar innebandy – att utföra samma handlingar fast PÅ ETT FORDON känns då lite lagom livsfarligt imo.

Har för övrigt påbörjat att se om Babylon 5! Det är så många år sedan jag såg den serien sist, så jag matade två avsnitt igår kväll medan jag fixade med annat. B5 <3

Nu skall jag äta frukost och sedan skall jag hinna med en hel dröse saker här hemma innan jag skall ut och jaga i affärerna. Hepp. Önska mig lycka till! :)

WordPress theme: Kippis 1.15