Great balls of fire – på riktigt alltså :)

Trix uppträdande under Corvus Corax konsert i somras

Trix uppträdande under Corvus Corax konsert i somras

Godkväll! Som ni ser så bjuder jag på en bild på en vältränad man utan skjorta och ett eldklot. Schyrre-Zombie va?! Exakt. Now you know.

Innebandyträningen gick bra, men vi insåg med förtvivlan (nåja) att det är årets sista träning?? Vi skall dock förmodligen kolla upp ifall vi kan boka en strötid i den andra hallen nästa vecka, så håll alla tummar ni har för jag blir ledzen hezt om jag måste ha uppehåll från innebandy fram till 2014 :(

Träningen gick bra, bortsett från att jag råkade krocka med Perka och for iväg rakt in i väggen, haha. Jag kommer att vara stel samt ha ett gäng spännande blåmärken imorgon (typ på rumpan?!) men utöver det så är det inga konstigheter. Fattar ni hur hardcore jag är numera efter ett års innebandyträning? Saker som tidigare fått mig att ynka är nu mest ”äh, ytterligare ett blåmärke” och sådär.

Sedan jag kom hem och duschade har jag spenderat kvällen på soffan, med att kolla på de tre senaste avsnitten av South Park pga GoT-parodi (på perkas rekommendation) och fixat med en julklapp jag bygger åt Olof. Skall göra färdigt den imorgon, samt fixa en liknande åt Alex. Fick ju sådan snilleblixt förut på typ bästa presenten – billig, rolig att fixa och personlig och BRA. Hoppas att de blir nöjda med sina julklappar :) (bilder kommer så fort det är klart! :))

Nu skall jag kräla till sängs och läsa tills jag somnar. Jag hoppas på en natt utan mardrömmar, jag är lite trött på att vakna och vara rädd om jag skall vara ärlig… Nåväl. Godnatt mina vänner :)

Redhead bedhead

IMAG0984_1

Leopardkjol, nya boots och så har jag en pizzaslice om halsen. Det där som knappt syns som jag har på fötterna är ett par snygga boots min mamma gav mig i tidig julklapp, så att jag slipper ta mig genom vintern i gympapjuck :)

Inte direkt mycket piggare nu än när jag vaknade i morse, men jag har i alla fall lyckats sluta oroa mig för att det skall komma ringformade tentakelmonster krälandes. Det tog i ärlighetens namn säkert 10 minuter innan jag lyckades man up och ta mig ur sängen imorse, när minnet av drömmen låg alldeles för färskt och bubblade i hjärnan min. Usch. Nu har jag haft två väldigt tydliga mardrömmar på väldigt kort tid, kan det få räcka nu kanske? Tack.

Mitt hår är superrufsigt på bilden, för min hårborste var kvarglömd på kontoret i fredags och jag har inte kunnat reda ut det efter min dusch imorse. Nu har det snart torkat och då kommer det att lägga sig lite, och än så länge är jag i stort sett helt ensam på kontoret så det är ju ingen här som behöver ta del av mitt oerhört rufsiga hår. Huzzah!

Innebandy i eftermiddag, sedan får vi se vad jag hittar på. Jag lyckades ju på något vis undvika att göra ett par av de där sakerna jag hade tänkt utnyttja min långa, lediga dag åt igår? Bra där. Däremot lyckades jag sticka en bra bit på halsduken samt kolla säsong 1 av Parks & Recreation, en serie som har lovordats på internet men som jag fram tills igår inte sett något av. Verdict efter första säsongen: Jag gillar! Det är kul, och det är inte en massa onödigheter. De är pinsamma och fåniga och seriösa och beter sig ändå som människor och inte som slapstick-robots. Det är viktigt. Det är upplagt som en dokumentär typ, så det är inga onödiga pålagda skratt eller annat skit. Och det gillas!

Nåväl. Dags att jobba lite, och förhoppningsvis är tentakelspektaklet helt borta från mitt minne sedan. Ugh. Alltid en bra start på veckan det där… :P

Nattlig skräck

boken

Jag lade mig, jag läste, jag somnade. Och sedan drömde jag. Och från mina drömmar vaknade jag av att jag skrek utan ljud. Härligt. Verkligen. Love it.

Det hände så mycket i min dröm, jag kan inte ens minnas en bråkdel av det, men jag minns havsmonstret som någon plötsligt drog ut från ett skåp bredvid där jag satt, och visade upp och berättade om det. Monstret var inte jättestort, men det var fruktansvärt äckligt. Det bestod typ av ringformade tentakler med taggar på, och man kunde se giftkörtlarna pulsera och göra sig redo. Den skiftade i lila och grön till färgen, och giftet den spillde ut var vitt, och den var alldeles, alldeles för nära mig. Och jag bad dem snällt, Ta bort den. Ta bort den. Ta bort den, snälla. Och när de inte lyssnade utan lät den ligga kvar så började jag till slut skrika åt dem. TA BORT DEN TA BORT DEN, men den togs aldrig bort. Jag vaknade här, som sagt var, och låg och stirrade upp i taket och försökte komma till ro. Jag tror att jag somnade om, men klockan ringde strax därefter.

Så nu är jag nyvaken, halvt skräckslagen och alldeles för trött. Skall hoppa in i duschen och sedan packa mina träningskläder och gå till jobb. Utanför fönstret har snön smält bort igen. Hej vinter, kul att du tittade förbi…

WordPress theme: Kippis 1.15