Ett surt inlägg om surhet

Jag har jobbat i serviceyrken i sisådär 8 år. Jag har varit butiksbiträde, kassörska, allt-i-allo i bowlinghallen (med 100% kundkontakt) och sedan telefonsupport i tre år. Bortsett från min tid på callcenter så har jag tyckt att det har varit jättekul, men det förhindrar inte att jag ibland har haft en riktigt dålig dag och verkligen inte alls velat ha med andra människor/kunder att göra. Vet ni vad man gör då? Man andas in och ut ett par djupa andetag, tar sig i skinnet och håller god min och genomför sin arbetsdag. Om man försöker vara lika glad och trevlig mot folk som vanligt så kommer det där sura att släppa lite, och även om man inte kan se tillbaka på dagen och säga ”Idag har jag varit mitt allra trevligaste!” så kan man åtminstone känna sig stolt över att man INTE skällt på kunder, varit otrevlig eller snappat på kollegor.

På callcenter tar man ut ilskan mellan samtalen. Majoriteten av kunder som ringer in är faktiskt trevliga – men säg 20% av samtalen som kommer in är folk som är sura, arga eller alldeles för stressade för att vilja vara medhjälpliga. Såvida kunden inte går till verbalt angrepp så finns dock ingen orsak att vara otrevlig mot kunden – det hjälper ju varken mig eller kunden ifråga.

Så VARFÖR finns det så många som jobbar med serviceyrken som verkligen inte kan kosta på sig att le, säga ”hej” eller ens försöka hjälpa en när man behöver det? Jag kräver inte att alla skall vara skittrevliga ALLTID eller att de måste berätta hela sitt livs historia för mig, men jag tycker inte att det är för mycket begärt att kassörskan åtminstone skall säga ”Hej” till mig när jag redan lett och hälsat mot hen. Är jag tokig som tycker detta?

Jag har som sagt förståelse för dåliga dagar – de händer även den bästa! Jag kräver inte att folk skall vara übermensch och kunna damma av sig minsta lilla oförrätt och alltid vara superglada supertrevliga superbäst. Men samtidigt känns det lite avtändande när folk som har ett yrke som ÄR såpass kundcentrerat som t.ex. kassörska eller servicekontakt på större företag inte kan bete sig trevligt eller åtminstone artigt.

Med det ur vägen vill jag säga att samtalet jag idag var tvungen att ringa till ett av de större paketleveransföretagen var rent smärtsamt vad gäller otrevligt kundbemötande. Att hen jag talade med hade en vass röst kan hen inte rå för, men att tala nedlåtande till mig och vara både dryg och otrevlig har jag väldigt svårt att finna godkända skäl till. Du kan väl åtminstone FÖRSÖKA vara trevlig så länge jag är det? Jag är ledsen att du har en dålig dag/ett jobb du uppenbarligen vantrivs med, men det är inte mitt fel. Alls. Du har ingen rätt att låta DIN dåliga dag gå ut över mig när jag ringer in med en fullständigt oförargerlig fråga. Varför inte bara berätta för mig hur det ligger till och försöka vara lite tillmötesgående istället för att få mig att bli på dåligt humör för att du inte ens kan låtsas att det är trevligt att hjälpa kunder?

Argh.

Nu har jag dock ätit lunch och känner mig mycket gladare igen. Jag får inte låta folk som uppenbarligen är fel person på fel plats förstöra min dag.

Props till alla i kundserviceyrken som faktiskt bemöter kunder på ett trevligt sätt oavsett ifall de har en bra eller dålig dag.

För dålig för att bära bröd

IMAG0892_1

Mina nya leggings wheee~

I övrigt dålig bild. Det blir bara dåliga bilder nu. Antingen är det jag eller så är det kameran, jag vet inte ens. Jag blir inte nöjd. Vi får se ifall det blir bättre, annars kommer jag nog att sluta med ootd-bilder. Typ så…

Måndag. Hade satt klockan på ringning ganska tidigt så kom till kontoret tidigare än jag egentligen behöver. Det är dock bara bra, eftersom jag har Eva här på besök den här veckan så innebär det att jag antingen kan ta lite sovmorgnar eller att jag kan gå lite tidigare på eftermiddagarna så hinner man umgås lite mer. Det är ju inte fy skam :)

Det blev Wee Free Men av Terry Pratchett som valet föll på till slut igår. Jag ville egentligen läsa Wintersmith, men sedan kom jag fram till att jag kunde läsa alla tre böcker om Tiffany Aching och då får jag börja med Wee Free Men. Det är ju ett bra tag sedan jag läste den, så :) Får se ifall det blir genomläsning av Hogfather också, eller om jag nöjer mig med filmatiseringen. Det är ju trots allt bara 22 dagar kvar till jul, så det passar ju bra nu ;)

Det verkar som att frukostmannen (Mario) har tappat allt förtroende han hade för att jag skulle klara av att bära två påsar bröd och en påse pålägg (igen) för övrigt. Ugh. Efter att jag öppnat imorse och tagit emot brickan med grönsaker så hann jag knappt få ut handen för att ta emot brödet innan han ställt ner det på golvet innanför dörren, muttrat ”det är så många påsar” och tackat för sig och gått. Jo men TACK SÅ MYCKET det är ju inte alls knepigt för mig att samtidigt som jag balanserar en bricka på vänsterhanden plocka upp allt du just ställde på golvet istället för att ge mig?! Dang nabbit. Det är sjukt irriterande, om nu HAN klarar av att bära tre påsar och en bricka så klarar för fan jag det också. Argh! >_<

Nåväl. Dags att fortsätta jobba. I eftermiddag blir det som sagt saffranskladdkaka till fika, och sedan blir det innebandy med Eva :) Ikväll skall jag julpynta hemma :) Tjipp och wog!

WordPress theme: Kippis 1.15