Happydance!

Bara ett par korta ord såhär på kvällskvisten. Hinner ju knappt med nu när jag jobbar lite längre och pendlar två timmar om dagen. Så länge wordpress är uppfuckat så strular det för mig att posta från telefonen, så det är inte riktigt ett gångbart alternativ är jag rädd.

Jag börjar vänja mig vid den kortare fritiden dock. Det är ändå ganska rogivande att åka tåg och betrakta världen utanför genom en glasruta, samtidigt som man kan förkovra sig i allehanda trevlig musik. Det är ju inte fy skam! Jag kommer ju att snea på det förr eller senare, men jag är ju på jakt efter nytt boende i Malmö så att jag slipper tågresan, och helt plötsligt kommer jag att ha så väldigt mycket mer fritid – och förhoppningsvis även vänner att fylla den med.

Dagens höjdpunkt: Telefonsamtal från bästa vännen ♥ Blir alltid lika glad av att få prata med min favorit-Eric :3
Dagens andra höjdpunkt: Bra musik i öronen samtidigt som jag såg ett gäng på typ 15 änder som låg och chillade tillsammans. Petitess, men nonetheless något som fick mig att le.

Man får faktiskt lov att vara glad över småsaker. Så det så.

Annars rullar livet på. Massa nya intryck och saker jag försöker proppa in i skallen på så kort tid som möjligt. Den förutspådda paniken jag skulle ha under första tiden på jobbet har inte infunnit sig – istället är jag väl snarare frustrerad över att jag inte KAN ALLT. Det är femåringscarina som är i farten igen, jag VILL så mycket mer än jag kan ge just nu. Så fort jag kan tillräckligt för att vara helt självgående – då djävlar! :)

Har fått OK (mer eller mindre, skall bara få OK från nästa chef också :)) på att jag får ta ledigt för att åka till Filippinerna en vecka i December och hälsa på pappa! Yay! \o/

Men ja. Klockan är inte mer än halv nio men jag skall se ett avsnitt Big Bang Theory (fortfarande inte Haha-roligt, men det finns en del saker som gör att jag fortsätter att titta…) och sedan skall jag kräla till sängs med en bok. Fredag imorgon, första fredagen på nya jobbet. Och sedan är det helg och på söndag kommer pappa! :D HUR BRA?! \o/

Dag 17 – Mitt favoritminne

Ett favoritminne. ETT? Inte vet jag. Jag har väldigt mycket minnen, sisådär 50/50 positiva/negativa I guess, och jag har inte en aning om vad som är mitt favoritminne.

Jag tyckte om att ta studenten. Jag var väldigt lycklig den dagen, det kändes oerhört att äntligen ha avslutat skoltiden och vara på tröskeln till vuxenlivet. Jag tror (anser) även att det är den enda dagen under hela gymnasietiden där hela klassen faktiskt var överrens och tyckte om varandra – även om vår vagn efter omröstning målats i en skitful guldfärg och även trots att det spelades Gyllene Tider och Håkan Hellström mellan varven (döööö!)

Jag tyckte om mitt första lajv. Jag var med i ett väldigt bra sällskap och träffade genom detta mina bästa vänner (som det skrivits om tidigare här). Det var en väldigt kul upplevelse och något jag har baserat resten av mina lajv på – mycket för att jag inte vill ha så kassa kläder igen ;))

Alla resor jag har gjort – det finns stunder i dem alla som är sådana där speciella och riktigt bra minnen. Maten man ätit, platserna man sett, folket man träffat, musiken man hört. Hav man aldrig badade i, djur man vägrade gå nära, karuseller man undvek för glatta livet. Ni vet.

Men att välja ut ETT minne och sedan får det vara nog?

Vi kör en rolig anekdot istället. Kanske inte bästa minnet, men helt klart en väldigt …eh… komisk händelse.
Det var för hundra år sedan, nämligen 6/6 2006 (060606 = 666) och vi hade fest, för vi är så balla och hej och hå. Så någonstans där efter att vi fått i oss ett par drinkar/öl/name your poison bestämde vi oss för att gå ut och spela fotboll. Vi var fem personer, så vi delades snabbt upp i lag om två med en målvakt som helt enkelt hade i uppdrag att vara på lag med målet. Jag minns inte vad han som stod i målet hette – en vän till Eric – men jag var på lag med Eric och Johan var på lag med Viktor. Jag och Eric låg under (såklart) men mitt i allt lyckades Eric lite sisådär på måfå med enorma djäkla skills pricka målet och dra en poäng åt oss. I fyllan och villervallan sprang jag mot honom och slängde mig upp i famnen på honom – min motivation var att krama honom, men jag råkade missbedöma måtten och hoppade för högt, något som resulterade i att Eric fick ett bröst rakt på läppen och därmed fick läppen spräckt. Eh. Förlåt.

Lite sådär awkward. Men jag har nog aldrig sett någon vara så nöjd över en spräckt läpp förut ;)

WordPress theme: Kippis 1.15