2006-11-14 @ 15:21:07

..jag hittar fortfarande saker jag vill ge Anna i julklapp. Nackdel. Jag trodde att det bara var förra året som jag var lite desillusionerad, men det är jag tydligen fortfarande. Det är ibland VÄLDIGT svårt att verkligen greppa hur extremt mycket hon INTE finns längre, efter att ha haft henne såpass närvarande i 21 år.
Jag saknar henne. Jag tänker på henne varje dag. Det är en nackdel med att bo av ön; jag kan inte besöka hennes grav när och hur jag vill. (fast jag tänker på den… inte riktigt samma sak, men det ger ändå en liten tröst att veta att hon FINNS där. jag vet inte, det är svårt att ha rationella tankar om döden i det här fallet)

Det är länge sedan jag hade mardrömmar relaterade till det här. Det är skönt. Jag är inte längre lika panikslaget vettskrämd för min familjs skull heller; när jag var liten drömde jag väldigt ofta mardrömmar om att min familj dog eller övergav mig, och när Anna dog var det som ett rejält slag i ansiktet på mig. Första tiden efter att hon gick bort var jag jättenervös så fort någon i min familj åkte iväg någonstans – och när Fredrik (sthlm) ringde och sade att det hade slagit ner en bomb på Bali när Fredrik (Sega) var där så var jag väldigt nära panikhysteri på jobbet. Det är ett under att jag lyckades hålla mig från att börja gråta – mitt hjärta slog snabbare än aldrig förr fram tills vi faktiskt fick kontakt med Fredrik och han sade att det var okej med honom. Dock var jag inte helt lugn förrän han var hemma i Sverige igen.

Fredrik är i Thailand nu, men jag är inte alls lika uppstissad nu mer. Det är väldigt skönt, jag kan sova gott om nätterna och jag vet att han klarar sig. Han är faktiskt vuxen och vet att ta vara på sig.
Och kommer ungfan inte hem till jul skall jag åka till Thailand, leta rätt på honom och vrida nacken av honom. Jag vill krama på BÅDA mina bröder i jul!
Nej, men han sade till mamma att han skall hem i jul, så det är nog ingen risk att jag missar honom.

Saknar Ricard. Jag har inte träffat Fredrik sedan jag flyttade, och Ricard träffade jag ju när jag var hemförbi i början av oktober, men jag och Ricard har alltid stått varandra närmare. (därmed inte sagt att jag inte älskar Fredrik lika mycket)
Saknar pappa och mamma och mommo och Fredrik också. Och alltid Anna. <3

Kommentera

WordPress theme: Kippis 1.15
%d bloggare gillar detta: