Up up down down left right left right B A select start

Om ni undrar varför jag postar nu så beror det på att jag inte orkade vara kvar i skolan idag; jag mår så fruktansvärt illa på grund av hur trött jag är, så jag skall strax strippa och krypa ner i sängen och sova ut ett par timmar till, så att jag återgår lite till mänskligt stadie istället för denna för dagen EXTRA zombifierade mig.

Gnörghl

Red, gold and green

För att spinna lite vidare på hela grejen om tankar och så där, så oroar jag mig ibland över ett visst drag jag har. Jag läste om det en gång i National Geographic eller något sådant, i en artikel om sociopater, och just den biten som stämmer in på mig (dock inte till 100%, jag ÄR ju trots allt inte sociopat :P) är hela idéen om att man själv är den enda riktiga människan.
Jag har ofta svårt att koncentrera på att andra människor fungerar på samma sätt som mig; att de också har känslor och tankar man behöver ta hänsyn till, och att de faktiskt är lika verkliga som jag.
Det är väldigt förvirrande för mig ibland. Jag tror att det kan vara lite därför jag faktiskt glömmer bort att en del andra finns; ibland glömmer jag  bort halva min släkt, ibland går dagar innan jag kommer på att folk finns. Jag vill inte kalla det klassisk glömska, för jag tror att det har att göra med hela ”jag är den enda verkliga”-grejen.

Jag handlar ofta utan en tanke på konsekvenser för andra inblandade; ibland blir jag förvånad över Nathaniel när han uttrycker en åsikt eftersom det ibland helt enkelt inte finns i min värld att andra HAR åsikter.
Det är svårt att förklara det här rent svart på vitt, men jag försöker ju i alla fall.

Mitt universum snurrar helt enkelt verkligen runt bara MIG. (mig och mig och mig, bara mig och min mamma) (fast i det här fallet är det snarare Nath än mamma som befolkar världen med mig)

Han är min manliga motsvarighet, men ibland undrar jag hur mycket vi faktiskt fungerar på samma sätt. Är han också gud i sitt universum på samma slutgiltiga sätt som mig? Är han också den enda riktigt verkliga människan?

’Pop’ goes the weasel

Jag är inte särdeles förtjust i att börja skolan klockan åtta på morgnarna, eftersom det innebär att jag måste gå upp klockan sex, och till sängs typ tio så att jag somnar innan elva. Inte bara för trötthetsfaktorn, det är ju även så helvetes kallt att gå upp när natten fortfarande trycker på utifrån, och man måste nästan med våld slita sig från den varma kroppen man ligger bredvid. (insert random lik-skämt här, jag orkar inte tänka på ett just nu :P)

Idag har jag två timmar Ritteknik klockan åtta, och sedan har jag tre timmar håltimme innan jag har Grafik-föreläsning vid ett. Kom igen? Vad fan skall jag göra i Malmö i tre timmar? Jag får typ glida bort på Panduro eller något, göra av med lite pengar… Skall ta med en bok, kommer att ha fulladdad iPod och har pengar på bankkortet, men det underlättar inte särskilt mycket. Jag hade hellre slutat ett, och alltså haft den sista föreläsningen direkt efter den första istället. Icke då.

Verkar vara på gång att få hosta, vilket känns ytterst osexigt. Blörgh. Halsen kliar lite, lite sådär ”du vet att du vill, hosta nu då!” men så lättlurad är jag inte.

En sista tanke innan jag postar detta, och den tanken får behandla just tankar; Nathaniel verkar tänka konkret, när jag snarare tänker abstrakt, och till skillnad från honom har jag svårt att koncentrera mitt tänkande till endast ett ämne. Istället fylls min hjärna av sinnesintryck och en miljard relaterade och ickerelaterade tankar. Är jag eller han konstig? :)

WordPress theme: Kippis 1.15